Sedan 1830 har utmärkelsen ”För nit och redlighet i rikets tjänst” kunnat delas ut till statsanställda och efter 1975 gäller att utmärkelsen kan tilldelas personer som varit statligt anställda i 30 år.

Bestämmelser om utmärkelsen finns i förordningen om utmärkelsen ”För nit och redlighet i rikets tjänst”. Vid tillämpningen av förordningen på reservofficerare har staten ansett det är den faktiska tjänstgöringstiden i stället för all statlig anställningstid som ska ligga till grund för beräkningen.

OFR/O genom Förbundet Reservofficerarna har stämt staten vid Arbetsdomstolen och yrkar att domstolen ska fastställas att reservofficerares arbetstid enligt förordningen ska beräknas på grundval av all statlig anställningstid.

Förbudet hänvisar till 2 § förordningen där det framgår att det ska bortses från tjänstgöringens faktiska omfattning, om det inte finns särskilda skäl. Det saknas särskilda skäl eftersom arbetets beskaffenhet i huvudsak är likadant som yrkesofficerarnas. Undantag från huvudregeln skulle också innebära otillåten diskriminering enligt lagen om förbud mot diskriminering av deltidsarbetande arbetstagare och arbetstagare med tidsbegränsad anställning.

Enligt Arbetsdomstolen finns det avgörande skillnader mellan yrkesofficerares och reservofficerares anställning, eftersom den sistnämnda gruppen trots lång anställningstid kan ha tjänstgjort en mycket begränsad tid eller inte alls. Det föreligger därför särskilda skäl för att vid beräkningen utgå från reservofficerares faktiska tjänstgöringstid.

Eftersom reservofficerare är deltidsarbetande enligt lagen som förbundet har hänvisat till blir frågan därefter om det är diskriminerande att utgå från faktisk tjänstgöringstid.

Parterna är överens om att reservofficerare missgynnas i förhållande till yrkesofficerare genom att inte tillgodoräknas all anställningstid. Det är också ostridigt att grupperna utför samma arbetsuppgifter och att de har samma arbetsgivare. Den enda skillnaden synes vara att reservofficerare har sitt tjänsteställe i bostaden och tjänstgör i varierande omfattning.

I ett mål om beräkning av lönegrundande tjänstetid för frivilliga brandmän uttalade EU-domstolen att det inte utgör otillåten diskriminering att låta den mängd arbete som en deltidsarbetande faktiskt har utfört, jämfört med den mängd arbete som en heltidsarbetande har fullgjort, påverka deltidsarbetarens rättigheter och arbetsvillkor.

Mot bakgrund av detta anser Arbetsdomstolen att det inte utgör diskriminering att tillämpa förordningen på det sätt som staten har gjort. Förbundets talan ska alltså avslås.