Käranden, en 94-årig man, är bostadsrättshavare i Bostadsrättsföreningen Drivbänken nr 1 som består av radhus som uppfördes 1919-1920 i Äppelviken i Bromma. 94-åringen innehar bostadsrätt till en lägenhet som ligger ytterst i en av radhuslängorna i föreningen.
Drivbänken omregistrerades 1997 från en bostadsförening till en bostadsrättsförening. Bostadsrättsbevis upprättades därvid till bostadsrättshavarna i enlighet med 5 § andra stycket lag (1991:615) om omregistrering av vissa bostadsföreningar till bostadsrättsföreningar. I beviset till 94-åringens bostadsrätt anges bland annat att det till lägenheten hör "trädgårdsutrymme på båda sidor om huset, begränsat enligt hävd".
Trädgården på baksidan av mannens radhus är avskilt av en häck. Ett staket står utanför häcken på den långsida som vetter mot den intilliggande vägen. På den andra långsidan, mot den närmaste grannen i radhuslängan, avskiljs trädgårdarna endast av häcken. I kortsidan av häcken, mot den grusgång som löper längs radhusens baksidor, står två popplar.
Drivbänken beslutade hösten 2019, efter att ha genomfört en inspektion av trädgårdarna i föreningen, att de två popplarna skulle tas ned och att nya träd skulle planteras i dess ställe. Mannen motsatte sig Drivbänkens beslut. Han ingav stämningsansökan i förevarande mål med bland annat ett interimistiskt yrkande om att Drivbänken vid vite skulle förbjudas att fålla de ifrågavarande träden. Svea hovrätt beviljade det interimistiska yrkandet den 1 oktober 2019.
Drivbänken har antagit nya stadgar sedan tvisten anhängiggjordes vid Stockholms tingsrätt. Stadgarna har registrerats hos Bolagsverket och har inte klandrats av någon bostadsrättshavare. Bestämmelsen om trädgårdarnas skötsel anger bland annat att ”För gemensamma trädgårdsanläggningar svarar föreningen. Som gemensamma trädgårdsanläggningar räknas vårdträd såsom exempelvis pil och popplar, häckar och staket som ramar in de enskilda trädgårdarna vid radhusens entrésidor, utmed grusgångar och utmed gårdsplan med tillhörande vårdträd samt häckar, staket och portaler utmed föreningens tomtgräns. Stängsel, staket eller andra anordningar mellan angränsande enskilda trädgårdar på baksidorna omfattas inte…”.
Tvisten i målet handlar i huvudsak om huruvida den mark som avgränsar trädgårdsutrymmet på fram- och baksidan av 94-åringens radhus är upplåten med bostadsrätt, samt, om så är fallet, i vilken utsträckning föreningen har rätt att vidta åtgärder i den delen av trädgården utan mannens samtycke.
Mannen har yrkat att tingsrätten ska fastställa att Drivbänken saknar rätt att utan hans medgivande fälla de två popplarna som växer i trädgården tillhörig hans bostadsrätt annat än i fall då Drivbänken har rätt till det enligt 7 kap. 12 a § bostadsrättslagen (1991:614). Han vill vidare förbjuda Drivbänken att fälla popplarna, samt förena varje överträdelse av förbudet med ett vite om 500 000 kronor, eller annat kännbart vite som tingsrätten finner lämpligt, per träd som fälls.
Stockholms tingsrätt konstaterade att i bostadsrättsbeviset anges att det till lägenheten hör trädgårdsutrymme på båda sidor om radhuset, begränsat enligt hävd. Det bifogades inte någon ritning eller beskrivning till beviset över trädgårdsutrymmets storlek. Det finns inte heller någon närmare förklaring i beviset av vad det är för hävd som åsyftas. Parterna, som är överens om att
ombildningen inte innebar någon skillnad för de enskilda medlemmarna beträffande bostädernas omfattning, har delade meningar om vad begränsningen har för betydelse för upplåtelsen.
Det har framkommit i målet att det är föreningen som har tagit hand om de gemensamma trädgårdsanläggningarna i föreningen. Genom utredningen har det sålunda framkommit att föreningen har tagit hand om staket och häckar som ramat in trädgårdarna samt vårdträd, och att avsikten vid ombildningen var att denna ordning skulle bibehållas. Skrivelsen i bostadsrättsbeviset kan, mot bakgrund härav, inte förstås på något annat sätt än att den avgränsande delen av trädgården inte omfattas av upplåtelsen. Det är enligt tingsrätten utrett att trädgårdsutrymmet, av hävd, är begränsat på nu redovisat sätt, och att upplåtelsen därav inte omfattar de omtvistade delarna av trädgården i anslutning till 94-åringens lägenhet.
Käromålet ogillades och det interimistiska beslutet undanröjdes.
Svea hovrätt gör samma bedömning men konstaterar först att vad som ska räknas till en bostadsrättsinnehavares lägenhet inte framgår av bostadsrättslagen. Det som enligt bostadsrättsföreningens stadgar gäller i fråga om ansvaret för underhåll av olika delar av en bostadsrättsfastighet kan dock tjäna till ledning för bedömningen av vad som ska räknas till lägenheten och vad som hör till huset i övrigt (se NJA 2015 s. 566 "Trudhems skorstensstock" p. 13 och 14, jfr även NJA 2020 s. 822 "Knoppens golvvärmesystem" p. 16).
Tingsrätten har med ledning av framför allt bostadsrättsföreningens stadgar och vad som framkommit om föreningens skötsel av bland annat de ifrågavarande träden och ytorna redovisat sin bedömning av hur begränsningen i upplåtelsens omfattning enligt bostadsrättsbeviset ska tolkas. Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att det som står i bostadsrättsbeviset inte kan ges någon annan tolkning än att den avgränsande delen i trädgården, där bl. a. de två popplarna växer, inte omfattas av upplåtelsen. Inte heller hovrätten anser alltså att marken som popplarna växer på eller de i övrigt omtvistade delarna av trädgården hör till Ronald Golvens bostadsrätt. Tingsrättens dom ska därför inte ändras och hovrättens interimistiska beslut ska inte längre gälla.