Justitiekanslern, JK, har överklagat ett beslut fattat av Advokatsamfundets disciplinnämnd till Högsta domstolen, HD, och yrkat att en advokat skulle uteslutas ur advokatsamfundet.
JK:s skäl för uteslutning
Som skäl angav JK bland annat följande:
Advokaten förordnades i november 2018 som offentlig försvarare för en klient som senare kom att åtalas för mordförsök. Klienten häktades till en början på sannolika skäl misstänkt för bland annat grov olovlig befattning med explosiva varor.
Mannen ålades restriktioner i samband med häktningen då det fanns risk för att han och andra förhörspersoner i utredningen skulle anpassa sina uppgifter efter varandra.
Under förhör – under vilket advokaten var närvarande – uppgav klienten att han sovit hos en person han inte ville namnge och att han därför hade alibi. Senare under förundersökningen framkom att advokaten kontaktat detta vittne före det att polisen kom i kontakt med hen.
Förmedlade uppgifter till vittne
Det framkom också att advokaten hade vidarebefordrat klientens uppgift till detta vittne samt frågat vittnet om uppgiften stämde. Vittnet bekräftade senare under huvudförhandlingen att advokaten kontaktat honom i det inledande skedet.
I ett annat fall var advokaten offentlig försvarare som häktats för grov ekonomisk brottslighet, även denna gång med restriktioner. Personen tilläts endast – och under övervakning – ha kontakt med sin hustru och deras barn.
Kontaktade hustrun
Det visade sig dock senare att advokaten kontaktat hustrun och upprättat – på instruktion av klienten – en skrivelse i hustruns namn. I skrivelsen påstods att klienten – utan hustruns vetskap – hade upprättat en lånerevers i hennes namn, och utan hennes samtycke, disponerat hennes bankkonto. Advokaternas åtgärder hade haft koppling till transaktioner som var under utredning i målet.
JK noterar att en advokat som uppsåtligen gör orätt eller förfar oredligt ska uteslutas ur advokatsamfundet, om det inte finns omständigheter som är förmildrande. I sådana fall kan en varning räcka.
Genom vad som är utrett i disciplinnämnden anser dock JK att den aktuella advokaten vid två tillfällen agerat i strid med de restriktioner som meddelats för hans klienter.
Enrumsprivilegiet
Högsta domstolen har i praxis tydligt framhållit det så kallade ”enrumsprivilegiets” centrala betydelse (se exempelvis NJA 2001 s. 535). Enrumsprivilegiet är av fundamental betydelse för frihetsberövade personer, inte minst för att advokaten normalt är den enda som personen får träffa eller tala med som helhjärtat är på dennes sida.
Som ’synnerligen försvårande’ enligt rättegångsbalken kap 8 § 7 har HD ansett att en advokat missbrukar detta privilegium och i strid med restriktioner från en klient vidarebefordrar uppgifter som varit ägnade att försvåra förundersökningen.
Utgångspunkten är att advokaten i sådana fall ska uteslutas, skriver JK och hänvisar till NJA 2013 N 31 samt Supplement till Advokatetik – En praxisgenomgång, Sveriges advokatsamfund, 2011, s. 13. I HD:s ställningstaganden har det centrala för bedömningen av ’synnerligen försvårande’ omständigheter varit själva åsidosättandet av restriktionerna, och inte huruvida en utredning faktiskt försvårats genom åsidosättandet.
Mot den bakgrunden anser Justitiekanslern att advokaten vid två tillfällen allvarligt åsidosatt sina advokatplikter genom att vidarebefordra uppgifter i strid med meddelade restriktioner.
Frågan återstår nu vilken bedömning Högsta domstolen kommer att göra med anledning av JK:s yrkande.