Paret träffades år 1992. Kvinnan bodde då i en hyreslägenhet på Engelbrektsgatan i Stockholm och arbetade som flygvärdinna.

I samband med att parterna flyttade ihop år 1994 köpte mannen en bostadsrätt på Engelbrektsgatan för 3,4 miljoner kronor. Paret gifte sig 1996. I samband härmed upprättades ett äktenskapsförord där det angavs att bostadsrätten på Engelbrektsgatan, eller vad som sätts i dess ställe, ska vara giftorättsgods i äktenskapet. All övrig egendom ska vara enskild egendom.

Under våren år 1997 köpte maken en bostadsrätt på Villagatan i Stockholm för 4 800 000 som paret flyttade in i den 22 april 1998. Lägenheten renoverades innan parterna tillträdde denna, varefter de den 22 april 1998 flyttade in i lägenheten. I samband med flytten såldes bostadsrätten på Engelbrektsgatan för cirka 4 miljoner kronor. Ansökan om äktenskapsskillnad inkom till Stockholms tingsrätt den 6 juli 2020. Dom på äktenskapsskillnad meddelades den 3 mars 2021 och domen har vunnit laga kraft.

En advokat förordnades till bodelningsförrättare och i beslut den 19 november 2021 bedömdes att bostadsrätten på Villagatan utgjorde giftorättsgods och därmed, som enda tillgång, skulle ingå i bodelningen. Den togs upp i vidräkningen till ett värde om 28 742 600 kronor, lades ut på kvinnans lott och tillskiftades henne mot en skifteslikvid att erlägga till maken. Parterna har i rätt tid klandrat bodelningen genom att väcka talan mot motparten.

Mannen har yrkat att tingsrätten med ändring av bodelningsförrättarens beslut ska fastställa att den av honom ägda bostadsrätten på Villagatan utgör hans enskilda egendom och att den inte ska vara föremål för bodelning.

Mannen tolkar parternas äktenskapsförord så att bostadsrätten på Villagatan inte utgör giftorättsgods makarnas äktenskap. Äktenskapsförordet är tydligt. Enbart den av honom ägda bostadsrätten på Engelbrektsgatan i Stockholm eller vad som sätts i dess ställe ska vara giftorättsgods.

Bostadsrätten på Villagatan kan inte utgöra substitut för bostadsrätten på Engelbrektsgatan eftersom bostadsrätten på Villagatan är införskaffad långt före försäljningen av bostadsrätten på Engelbrektsgatan. Egendom som har köpts in innan viss annan egendom har sålts kan aldrig utgöra substitut för den sålda egendomen. Han bestrider att Villagatan utgjorde parternas gemensamma bostad vid tidpunkten för ansökan om äktenskapsskillnad.

Den i målet avgörande frågan är således om bostadsrätten på Villagatan till följd av skrivningen i punkten 1 i äktenskapsförordet utgör giftorättsgods genom att den ska anses ha satts i stället för bostadsrätten på Engelbrektsgatan, vilket bodelningsförrättaren har funnit och lagt till grund för sitt beslut om bodelning.

Är så inte fallet utgör bostadsrätten i stället enskild egendom och ska inte ingå i bodelningen. Vid sådant förhållande finns inte heller någon annan egendom som ska ingå i en bodelning mellan parterna.

Stockholms tingsrätt konstaterar att äktenskapsbalken inte innehåller inte några bestämmelser som berör surrogat för giftorättsgods. Detta beror givetvis på den i lagen uppställda presumtionen för giftorättsgods samt att lagen preciserar vilken egendom som utgör enskild egendom och därmed ska undantas från bodelning. När det gäller surrogat för enskild egendom ger dock lagtexten inte heller någon närmare ledning, det sägs ju bara att vad som ”har trätt i stället för” enskild egendom är enskild egendom.

Vad som krävs för att ett surrogat för enskild egendom ska anses föreligga är i stället överlämnat till rättstillämpningen. När det blir fråga om att bedöma den omvända situationen – det vill säga huruvida viss egendom utgör surrogat för i äktenskapsförordet angivet giftorättsgods när makarna har vänt på presumtionen – måste utgångspunkten vara att motsvarande krav på samband mellan den ursprungliga egendomen och den egendom som påstås utgöra ett surrogat gäller. Det måste också förhålla sig så att det i ett sådant fall är den make som påstår att viss egendom utgör surrogat för angivet giftorättsgods som har bevisbördan för det.

Det ligger alltså, i vart fall som utgångspunkt, inte någon börda på den andre maken att visa vad som har skett med till exempel pengar som influtit sedan det utpekade giftorättsgodset har sålts.

Att skrivningen i praktiken skulle åsyfta att en vid var tid innehavd bostad, gemensam eller inte, i Stockholm skulle utgöra giftorättsgods, går, enligt tingsrätten, inte att sluta sig till utifrån äktenskapsförordets ordalydelse.

Högsta domstolen har ställt tämligen höga krav på bevisat samband mellan enskild egendom och ett påstått surrogat för enskild egendom. Det har normalt sett ansetts räcka att medel som erhållits för enskild egendom, och som i sig utgör surrogat för enskild egendom, har satts in på ett konto där medel som utgör giftorättsgods finns, för att medlens karaktär av surrogat för enskild egendom ska utsläckas.

Enbart de omständigheterna att en bostadsrätt som är gemensam bostad och utgör enskild egendom säljs och makarna därefter flyttar in i en annan bostadsrätt, kan dock inte anses vara tillräckligt för att den senare ska utgöra surrogat för den förra. Det bör, i linje med de principer som Högsta domstolen lagt fast, krävas att försäljningslikviden från den första bostadsrätten mer eller mindre oavkortat används för förvärvet av den nya bostadsrätten. Att den nya bostadsrätten köps innan den första har sålts och att köpet temporärt finansieras med ett lån bör inte utesluta att ett surrogat föreligger. Men det krävs då också utredning som klart ger vid handen att det är på det sättet köpet har gått till.

Tingsrätten finner att utredningen i och för sig ger tillräckligt stöd för att bostadsrätten på Villagatan alltsedan den förvärvades har varit avsedd att utgöra parets huvudsakliga boende när de vistats i Stockholm, var för sig eller tillsammans, samt att bostadsrätten på Engelbrektsgatan fyllde samma funktion innan denna såldes. Enbart dessa omständigheter kan dock inte leda till slutsatsen att avsikten med äktenskapsförordet har varit att även en annan i framtiden av mannen förvärvad bostadsrätt i Stockholm, oavsett hur förvärvet gått till, skulle anses utgöra ett surrogat för bostadsrätten på Engelbrektsgatan och således vara giftorättsgods.

Att parterna valt att göra just bostadsrätten på Engelbrektsgatan till giftorättsgods måste givetvis ha haft ett syfte. Men att det syftet varit att alltid garantera kvinnan giftorätt i en bostadsrätt i Stockholm i händelse av äktenskapsskillnad, går inte att sluta sig till.

Tingsrätten finner alltså sammanfattningsvis att det inte är visat att bostadsrätten på

Villagatan per brytdagen har utgjort giftorättsgods i makarnas äktenskap. Det finns inte heller skäl att jämka äktenskapsförordet så att det i praktiken tillmäts den innebörden att bostadsrätten på Villagatan är giftorättsgods. Här kan endast särskilt pekas på den omständigheten att kvinnan under äktenskapet erhållit gåvor från honom som medfört att hon i dag har en förmögenhet som i vart fall i bruttobelopp uppgår till cirka 35 miljoner kronor. Att mannen för sin del är extremt förmögen saknar självständig betydelse.

Beslutet om bodelning ska därmed upphävas.

Mannen hade också begärt nyttjanderättsersättning av kvinnan men det avslår rätten.

Domen är överklagad.