I april 2020 inlöste modern fonder tillhörande den då 17-åriga dottern. Vid tidpunkten för inlösningen var modern förmyndare för dotterns eftersom denna ännu var omyndig. Inlösensbeloppet uppgick till 37 367,28 kronor och resulterade i en skatteskuld om 5 063 kronor avseende kapitalvinst. Under perioden 2014–2020 har modern även bidragit till dotterns underhåll och därvid haft det stora antalet utgifter som modern dokumenterat och som tingsrätten bilagt domen. I oktober 2020 ansökte dottern om betalningsföreläggande avseende det omstämda beloppet. Modern bestred ansökan varpå Kronofogdemyndigheten överlämnade målet till tingsrätten för fortsatt handläggning.

Dottern menar att modern har brustit i sina skyldigheter som förmyndare genom att tillskansa sig medel tillhöriga dottern samt därigenom ådra dottern en skuld till Skatteverket. Genom agerandet har modern orsakat dottern ekonomisk skada som hon ska ersätta.

Dottern uppger att samma år som uttaget skedde tittade hennes pappa på kontot och upptäckte att ingenting fanns kvar. Hon hade inte funderat över sitt fondinnehav dessförinnan. Hon visste att hon hade sparpengar men inte mer än så. Angående datorn var det ingenting hon ville ha eftersom hon redan hade en fungerande dator vid tillfället.

Modern kontrar bland annat med att hon hade ansvaret för dotterns ekonomi medan hennes före detta make, tillika far till dottern och deras gemensamma son, ansvarade för sonens ekonomi. Hon har dock betalat för båda barnens mobiltelefoner och mobilabonnemang utan att barnens pappa kompenserat henne för detta.

Luleå tingsrätt konstaterar att målet rör krav om skadestånd mot en förälder och tidigare förmyndare enligt 13 kap. 1 § föräldrabalken. Regler om förmyndares skyldigheter och befogenheter med mera finns i 12 kap. föräldrabalken.

I 12 kap. 14 § föräldrabalken föreskrivs att förmyndare är skyldiga att ersätta skada som de uppsåtligen eller av vårdslöshet har orsakat den enskilde. För sådan skadeståndsskyldighet förutsätts inte att den förpliktelse som blivit åsidosatt är normerad genom särskilt lagbud. I avsaknad av några tillämpliga lagregler ankommer det därför på rätten att pröva om förmyndarens förfarande varit försvarligt eller inte efter måttet av normal aktsamhet. All slags ekonomisk skada ska ersättas, vare sig den står i samband med fysisk skada på egendom eller inte (Se Walin & Vängby m.fl., Föräldrabalken (Version Suppl. 21, JUNO), kommentaren till 12 kap. 14 §).

I 12 kap. 3 § föräldrabalken finns en portalbestämmelse som föreskriver att det åligger en förmyndare att omsorgsfullt fullgöra sina skyldigheter och att alltid handla på det sätt som bäst gagnar den enskilde. Bedömningen av om en förmyndares agerande varit försvarligt bör enligt tingsrätten prövas mot bakgrund av dessa principer.

När det gäller utgifterna, som modern menar att hon haft rätt att kompensera sig för genom fondförsäljningen, anser tingsrätten att dessa inte framstår som anmärkningsvärda för en förälder utan huvudsakligen hänför sig till sådant som måste anses rymmas inom en förälders försörjningsplikt och som dottern inte själv ska behöva ansvara för. Beträffande de större utgifterna som avsett bland annat resor och mobiltelefoner har det framkommit att modern bekostat dessa av välvilja. Att dottern skulle ha framfört önskemål om att använda hennes fondinnehav till resor och teknikprodukter har varken påståtts eller framkommit i målet. Redan mot denna bakgrund kan det starkt ifrågasättas att modern skulle ha rätt att kompensera sig för utgifterna. Därtill kommer att en större del av utgifterna har uppstått flera år före den aktuella fondförsäljningen och att modern under alla år haft goda inkomstförhållanden och ekonomiska möjligheter att stå för utgifterna.

Genom att under nämnda förhållanden sälja dotterns fonder utan att samråda med dottern, som var 17 år vid tillfället, har modern, enligt tingsrätten, agerat vårdslöst inom ramen för vad som ålegat henne som förmyndare.

Att fondinnehavet var litet i förhållande till moderns sammanlagda utgifter under den aktuella perioden och att hon inte ansett sig tillräckligt ekonomiskt kompenserad av dotterns far föranleder inte någon annan bedömning.

Enligt 12 kap. 4 § föräldrabalken ska modern följaktligen ersätta sin dotter för den ekonomiska skada hon orsakats genom fondförsäljningen, vilket innefattar såväl det förlorade fondinnehavet som skatteskulden. Beloppen är vitsordade.