Den 58-åriga kvinnan var en av dödsbodelägarna i ett dödsbo. Skiftestillgångarna enligt arvskiftet uppgick till totalt 8 156 148 kronor, varav 58-åringens arv uppgick till 1 631 230 kronor.
Ett bolag som fram till den 21 december 2020 hade franchiseavtal med Familjens Jurist Franchise AB fick genom avtal den 15 juni 2020 i uppdrag att upprätta bouppteckning och arvskifte.
Bouppteckning förrättades den 13 augusti 2020 på juristfirmans kontor, varvid 58-åringen var närvarande och undertecknade en fullmakt för juristen att föranstalta och verkställa arvskifte. Byrån upprättade därefter arvskifteshandlingen och skickade den 16 november 2020, genom juristen, ut likalydande brev med vanlig postgång till samtliga dödsbodelägare med information om att underteckna och återsända dels sista sidan av arvskiftet, dels en handling betecknad ”Godkännande av arvskifte” (Godkännandehandlingen). I godkännandehandlingen fanns ett förtryckt formulär där bank och kontonummer skulle anges för utbetalning av arvet.
Ett förfrankerat svarskuvert, med juristbyråns logotyp ”Familjens jurist”, medföljde. 58-åringen undertecknade handlingarna och angav kontouppgifter samt återsände handlingarna i det förfrankerade svarskuvertet med vanlig postgång till byrån.
Sedan utbetalning skett visade det sig att den godkännandehandling som 58-åringen skrev under och postade till juristbyrån hade förvanskats av någon som fått tag i det brev som godkännandehandlingen låg i. På den underskrivna godkännandehandlingen från 58-åringen som juristen sedermera mottog hade clearing-och kontonummer samt bank ändrats med hjälp av korrigeringsfärg av typen tipp-ex, vilket även juristen konstaterade när han mottog godkännandehandlingen.
58-åringens namnteckning var däremot riktig. Hennes andel av arvet kom därmed att utbetalas till en annans persons konto i en annan bank, i stället för till det konto hon hade angett.
De skyldiga har dömts vilket Blendow Lexnova rapporterat om och kvinnan fått viss ersättning plus att banken kompenserat henne till en del. Nu begär hon ytterligare 634 359 kronor av juristen. Grunden är i första hand att juristfirman genom att inte betala ut beloppet har gjort sig skyldig till avtalsbrott.
Byrån är skyldigt att fullgöra sin prestation, det vill säga uppfylla penningförpliktelse motsvarande det arv som rätteligen skulle betalas ut med avdrag för de pengar kvinnan redan erhållit. Om hon inte har rätt att kräva fullgörelse på grund av avtalsbrottet, som är väsentligt och avser underlåtelse att uppfylla penningförpliktelse, är byrån strikt skadeståndsskyldigt mot 58-åringen för uppkommen skada.
I andra hand har byrån handlat oaktsamt då bolaget brustit i sin omsorg och sitt kontrollansvar vid fullgörandet av uppdraget. Bolaget är därmed skadeståndsskyldigt för uppkommen skada.
Oaktsamheten består i att byrån underlät att vidta tillräckliga kontrollåtgärder när bolaget mottog och fick del av godkännandehandlingen. Byrån underlät att reagera och ta kontakt med 58-åringen eller på något annat sätt försäkra sig om att ändringen av kontonummer och bank på godkännandehandlingen hade utförts av henne eller med hennes samtycke. Vidare borde byrån upptäckt och reagerat på det kuvert som godkännandehandlingen återkom i. Byrån agerade också oaktsamt när bolaget vidarebefordrade handlingen till banken för utbetalning. Man borde ha upptäckt och reagerat på förvanskningen och de ändringar som obehörigen gjorts i godkännandehandlingen av någon annan än 58-åringen.
Oaktsamheten ska bedömas inom ramen för byråns uppdrag och juristens roll hos där. I hans roll som professionell jurist inom området samt inom ramen för hans uppdrag har det ingått en längre gående omsorgsplikt och ett kontrollansvar som han har åsidosatt.
Först gör Varbergs tingsrätt den sammantagna bedömningen att en tolkning av uppdragsavtalet i sin helhet inte ger stöd för den av 58-åringen framförda uppfattningen att juristbyrån hade en betalningsskyldighet gentemot 58-åringen och att uppdraget enligt avtalet därmed inte kan anses fullgjort förrän hon fått betalt. Det anförda innebär enligt tingsrätten i stället att byråns uppdrag att upprätta arvskiftet avsåg en den mer begränsade omfattningen som byrån gjort gällande, det vill säga att ombesörja utbetalning av skifteslikviden i enlighet med de betalningsinstruktioner som lämnades av dödsbodelägarna.
Eftersom det är utrett att byrån har fullgjort det avtalade uppdraget är det inte heller visat att byrån har brutit mot uppdragsavtalet på sätt om 58-åringen gjort gällande.
När det gäller andrahandsgrunden är det i målet ostridigt att godkännandehandlingen är förvanskad på så sätt att ändringar har gjorts avseende utbetalningsuppgifterna med tipp-ex samt att ändringarna gjorts av en tredje part som inte är aktuell i detta mål och utan 58-åringens samtycke.
Det är även ostridigt att juristen, när han mottog godkännandehandlingen, noterade att det gjorts ändringar på godkännandehandlingen i fråga om ändring av utbetalningsuppgifterna samt att juristen inte vidtog några kontroller av om utbetalningsuppgifterna på godkännandehandlingen var korrekta innan han vidarebefordrade handlingen till banken för utbetalning av skifteslikviden.
Efter syn av godkännandehandlingen konstaterar tingsrätten att det inte bara tydligt framgår att utbetalningsuppgifterna i handlingen har ändrats, utan även att de ändrade uppgifterna är gjorda med en annan handstil. Mot bakgrund av de olika handstilarna får det enligt tingsrätten även anses vara tydligt att ändringarna har gjorts av någon annan än 58-åringen. Enbart den omständigheten att det tydligt framgår av godkännandehandlingen att det gjorts ändringar och att ändringarna har gjorts av någon annan än 58-åringen kan däremot inte anses medföra att det är tydligt att godkännandehandlingen även är förvanskad. Inte heller den omständigheten att det, vid en noggrann granskning av godkännandehandlingen, även går att uppfatta att ändringarna har gjorts med en annan typ av penna medför någon annan bedömning.
Utifrån den utredning i form av muntlig bevisning som lagts fram i målet konstaterar även tingsrätten att det visserligen är ovanligt men inte uteslutet att det förekommer ändringar i handlingar som den nu aktuella, inbegripet ändringar med hjälp av tipp-ex, och att det kan vara någon annan som ändrar uppgifterna med arvtagarens godkännande. Enligt tingsrätten innebär således vare sig de aktuella ändringarna i sig eller sättet som ändringarna gjorts på att det är tydligt att godkännandehandlingen är förvanskad, det vill säga att ändringarna gjorts utan 58-åringens samtycke.
Sammantaget är det inte visat att juristen vid mottagandet insett att godkännandehandlingen var förvanskad. Det är inte heller visat att det funnits anledning för honom att misstänka att något inte stod rätt till med handlingen eller att ändringarna gjorts utan kvinnans samtycke. Vid den fortsatta bedömningen utgår tingsrätten således från den ostridiga omständigheten att juristen vid mottagandet insåg att uppgifterna godkännandehandlingen hade ändrats, men inte att han även hade insikt om eller anledning misstänka att ändringarna gjorts utan 58-åringens samtycke.
Vad sedan gäller frågan om byrån har brustit i omsorg vid uppdragets utförande så konstaterar tingsrätten inledningsvis att det saknas särskilda föreskrifter i såväl lag som i parternas avtal i fråga om vilka skyldigheter byrån hade att kontrollera uppgifternas riktighet.
Även om 58-åringen inte kan anses ha haft anledning misstänka att ändringarna var gjorda olovligen, är frågan om inte uppdraget ändå omfattade en skyldighet att vidta kontroller med anledning av ändringarna.
I sammanhanget konstaterar tingsrätten att 58-åringen har uppgett att hon anlitade byrån med hänsyn till bolagets kunnighet på området. Eftersom byrån bedriver yrkesmässig konsultverksamhet och uppdraget utfördes inom ramen för denna verksamhet saknas det enligt tingsrätten anledning att ifrågasätta hennes uppgifter i den delen. Utifrån vad juristen berättat om sin yrkesroll får 58-åringen även anses ha haft befogad anledning utgå från att byrån hade särskild kunskap och erfarenhet i fråga om arvskiften.
I fråga om uppdragets omfattning samt vilken skicklighet och omsorg som då normalt kan förväntas av en professionell aktör som byrån i en situation som den aktuella så utgörs utredningen i den delen i huvudsak av den muntliga bevisningen.
Här vittnade två sakkunniga om vilken praxis som råder i branschen. Tingsrätten konstaterar att det är utrett att det förfarande som juristbyrån tillämpat, det vill säga att skicka ut godkännandehandlingen till dödsbodelägarna för underskrift och angivande av utbetalningsuppgifterna samt att bifoga ett svarskuvert att återsända handlingen i, var i enlighet med gällande rutiner i branschen vid det aktuella tillfället.
Tingsrätten slår fast att juristbyråns uppdrag inte kan anses ha omfattat en skyldighet att kontrollera utbetalningsuppgifterna eller att det med hänsyn till byråns kunnighet och förfaringssättet ändå kunde förväntas att byrån kontrollerade utbetalningsuppgifterna på godkännandehandlingen. Den omständigheten att 58-åringen uppgett att hon endast följde de instruktioner som hon fick från byrån och att hon i annat fall skulle ha skickat godkännandehandlingen med rekommenderat brev medför inte någon annan bedömning.
Sammantaget anser tingsrätten att omständigheterna i målet därmed inte är sådana att juristbyrån vid utförandet av uppdraget brustit i omsorg och agerat oaktsamt när bolaget vidarebefordrade godkännandehandlingen till banken utan att först kontrollera uppgifternas riktighet med 58-åringenen. Hennes talan kan därmed inte bifallas heller på denna grund.
Domen är överklagad.