Vattenfall Kraftgården AB inkom i december 2018 med sex ansökningar om tillstånd till effektivisering av befintliga sex vattenkraftverk i Indalsälven i Ragunda kommun. Mark- och miljödomstolen i Östersund höll gemensam huvudförhandling i målen och kom fram till samma ställningstaganden i samtliga mål.
Ett av målen avsåg Stuguns kraftverk och bolaget yrkade bland annat att det skulle lämnas tillstånd till effektivisering bestående i utökad vattenavledning genom kraftverkets turbiner.
Ett antal myndigheter och organisationer yttrade sig och ifrågasatte bland annat om effektiviseringen var förenlig med bestämmelserna i EU:s ramvattendirektiv och EU-domstolens tolkning av direktivets icke-försämringskrav.
Mark- och miljödomstolen hänvisade till Mark- och miljööverdomstolens, MÖD, praxis och ansåg sammantaget att den ökade vattenavledningen inte innebar en otillåten försämring av berörd vattenförekomsts ekologiska status. Domstolen biföll därför bolagets tillståndsansökan enligt 11 kap. miljöbalken. Bolaget hade även yrkat att få utöka korttidsregleringen i motsvarande mån som vattnet fick avledas, men i den delen avslog rätten yrkandena.
Kammarkollegiet, Ragunda kommun, en miljöorganisation och en sameby överklagade domen till MÖD, som beslutade att inte meddela prövningstillstånd i målet.
I beslutet att inte meddela prövningstillstånd deltog ett tekniskt råd som ledamot och föredragande. Hon var fram till år 2014 anställd inom Vattenfallkoncernen och hennes make arbetar alltjämt där som forskningsansvarig för vattenkraft.
Högsta domstolen, HD, börjar med att hänvisa till 4 kap. 13 § rättegångsbalken, RB. I punkterna 1–9 finns en uppräkning av vissa faktiska omständigheter som medför att en domare är jävig. I punkten 10 finns det så kallade generalklausulen, som anger att en domare är jävig om det annars föreligger någon omständighet som är ägnad att rubba förtroendet för hens opartiskhet i målet.
När det gäller prövningen enligt generalklausulen är det inte tillräckligt att domaren rent faktiskt är opartisk och oberoende för att hen ska anses vara ojävig. Samtidigt räcker det inte att en part saknar förtroende för domaren för att jäv ska föreligga. Det måste finnas en rimlig grund för partens åsikt att domaren inte är opartisk eller oberoende.
En domare ska självmant upplysa om jävsomständigheter enligt 4 kap. 14 § första stycket RB. Om en domare har underlåtit att berätta om en sådan omständighet kan det få viss betydelse för jävsbedömningen.
När det gäller domares jäv på grund av tidigare anställning hos part ska som alltid en bedömning göras i det enskilda fallet. Av avgörande betydelse är vilken beröring domaren har haft med saken i sin tidigare anställning. Vidare kan beaktas vilken tid som förflutit sedan anställningen upphörde, domarens position hos den tidigare arbetsgivaren, den tid som anställningen varat, arbetsgivarens storlek och interna organisation samt vilka band som består mellan domaren och den tidigare arbetsplatsen.
Även en närståendes anställning kan göra domaren jävig. I bedömningen ska beaktas om den närstående har tagit befattning med den sak som målet gäller eller annars varit involverad i saken, eller om det utåt framstår som att så är fallet. Även den närståendes position hos arbetsgivaren, arbetsgivarens storlek och interna organisation, målets finansiella betydelse samt möjliga fördelar som den närstående kan ha av målets utgång får betydelse för bedömningen.
I det aktuella fallet finns det inget som tyder på att det tekniska rådet rent faktiskt har varit partiskt, vilket visserligen inte utesluter jäv. Vattenfall Kraftgården ingår i Vattenfallkoncernen och koncernen framstår utåt som en gemensam intressesfär.
Att det tekniska rådet tidigare har varit anställd inom Vattenfallskoncernen medför inte att hon ska anses jävig, anser HD. Hon har nämligen inte varit involverad i de frågor som målet rör under anställningen eller haft några affärsmässiga kontakter med koncernen efter anställningen.
Makens anställning gör henne däremot jävig. Maken, som visserligen är anställd av ett annat bolag, är forskningsansvarig för vattenkraft inom Vattenfallskoncernen. Därtill har han en förhållandevis hög ställning inom koncernen. Det finns inget som tyder på att han har varit involverad i den sak målet rör, men han arbetar med vattenkraft och målet rör effektivisering av vattenkraft. Saken i målet har betydelse för sökanden och får därmed ha betydelse för hela koncernen.
Det föreligger därmed sådana särskilda omständigheter som är ägnade att rubba förtroendet för det tekniska rådets opartiskhet och oberoende, alltså jäv. Det går heller inte att bortse från att hon inte har upplyst om makens ställning i Vattenfallkoncernen.
MÖD:s beslut ska därför undanröjas och målet visas åter dit för fortsatt behandling.