Den 55-årige mannen var sedan den 1 februari 2014 medlem i Svenska Transportarbetareförbundet. Han blev i kommunvalet den 9 september 2018 invald som ordinarie ledamot för Sverigedemokraterna i kommunfullmäktige i Kiruna.
I oktober 2018 informerade förbundssekreteraren i Transportarbetareförbundet om att avdelning 26 i Förbundet hemställt om att han skulle uteslutas som medlem på grund av att han var aktiv i Sverigedemokraterna Kiruna.
I ett brev från förbundssekreteraren den 30 november 2018 redovisades förbundets grunder för uteslutning som angavs vara att medlemmen hade förtroendeuppdrag för Sverigedemokraterna och var ledamot för Sverigedemokraterna i kommunfullmäktige i Kiruna, att Sverigedemokraterna för en politik som är oförenlig med förbundets ändamål och att 55-åringen genom att aktivt verka för Sverigedemokraterna inte iakttagit lojalitet i förhållande till Förbundets stadgeenligt fastställda målsättningar.
55-åringen bestred uteslutning och yrkade att hemställan skulle avvisas av förbundsstyrelsen. Den 19 februari 2019 fastställde förbundsstyrelsen i beslut att uteslutningsgrund förelåg och 55-åringen uteslöts ur förbundet från och med den 1 mars 2019. Beslutet fastställdes av Förbundets förbundsråd den 22 maj 2019.
De bestämmelser i förbundets stadgar som lades till grund för förbundets beslut om uteslutning var bland annat följande: Enligt § 2 andra stycket i stadgarna är Förbundets uppgift att tillvarata medlemmarnas intressen på arbetsmarknaden och inom näringslivet och att därvid och i övrigt verka för en samhällsutveckling på grundval av alla människors lika värde samt politisk social och ekonomisk demokrati.
Enligt § 11 mom. 2 d kan uteslutning ske om medlem bedriver eller stöder sådan verksamhet som är oförenlig med organisationens ändamål eller på annat sätt uppträder illojalt.
55-åringen stämde förbundet och yrkade att tingsrätten skulle ogiltigförklara uteslutningen och att förbundet skulle betala skadestånd med 100 000 kronor till honom.
Stockholms tingsrätt började med att konstatera att i de rättsfall som gällt domstols rätt att göra en materiell prövning av en fackförenings uteslutningsbeslut har det uttalats att prövningen ska ske enligt avtalsrättsliga principer, varvid stadgarna betraktats som ett led i det rättsförhållande mellan medlemmen och föreningen som bildats genom medlemskapet. Domstolen har utifrån dessa förutsättningar prövat huruvida den uteslutne gjort sig skyldig till något som enligt föreningens stadgar berättigat föreningen att utesluta honom. (Se NJA 1990 s. 687 och 1998 s. 293; se även NJA 1977 s. 129.)
Tingsrätten, som ansåg att förbundet har såväl åberops- som bevisbördan, hade att bedöma om förbundet visat att det haft fog för att utesluta 55-åringen på den av förbundet åberopade grunden, det vill säga om förbundet visat att mannen genom sitt förtroendeuppdrag för Sverigedemokraterna har brutit mot förbundets stadgar på ett sätt som berättigat förbundet att utesluta honom.
Tingsrätten tog först ställning till uteslutningsbeslutets förenlighet med föreningens stadgar.
Sammanfattningsvis bedömde tingsrätten att förbundet inte har visat att 55-åringen genom sitt uppdrag i kommunfullmäktige för Sverigedemokraterna bedriver en med förbundets stadgar oförenlig verksamhet eller att han på något annat sätt uppträtt illojalt. Förbundet har alltså inte visat att det haft stöd i stadgarna för sitt beslut att utesluta 55-åringen. Beslutet skulle följaktligen ogiltigförklaras.
Däremot fick 55-åringen inget skadestånd för ideell skada på grund av avtalsbrott. Tingsrätten konstaterar att Högsta domstolen i ett avgörande beträffande ekonomiska föreningars skadeståndsansvar vid obefogade uteslutningar bekräftat ståndpunkten att ideella föreningar med ekonomisk verksamhet av betydelse för medlemmarna bär ett sådant skadeståndsansvar (se NJA 2016 s. 962 p. 29 och 30).
Förbundet ifrågasatte i hovrätten den rättsliga grunden för domstolens prövning av beslutet.
Svea hovrätt konstaterar liksom tingsrätten att det saknas lagfästa regler gällande ideella föreningar och deras relationer till de egna medlemmarna, däribland frågan i vilken utsträckning ett beslut om uteslutning av medlem kan bli föremål för prövning i domstol. Frågan har överlämnats åt domstolarna att bestämma enligt allmänna rättsprinciper.
Hovrätten hänvisar till Europadomstolen och konstaterar att rätten att ansluta sig till en fackförening inte kan tolkas som att det finns en generell rätt att få bli medlem i en fackförening utan beaktande av den aktuella fackföreningens interna regler. Fackföreningar som utövar sin föreningsfrihet enligt artikel 11 Europakonventionen är således fria att, i enlighet med sina interna regler, bestämma över vilka som ska få vara medlemmar (se bl.a. Associated Society of Locomotive Engineers & Firemen [ASLEF] v. the United Kingdom, citerat ovan, § 39 och Vlahov v. Croatia, citerat ovan, § 60). För att rätten till föreningsfrihet ska vara effektiv för den enskilde är dock staten skyldig att skydda den enskilde mot missbruk av fackförbundets dominerande ställning.
Missbruk kan bl.a. föreligga om ett beslut om uteslutning inte är förenligt med fackförbundets egna regler, är godtyckligt eller skulle leda till mycket allvarliga konsekvenser för den enskilde (se Cheall v. the United Kingdom (Commission decision), 13 May 1985; Johansson v. Sweden, Commission decision, 7 May 1990; Associated Society of Locomotive Engineers & Firemen [ASLEF] v. the United Kingdom, citerat ovan, § 43).
Mot denna bakgrund finner hovrätten att uteslutningsbeslutet kan sakprövas i domstol.
Hovrätten ansluter sig till vad tingsrätten kommit fram till beträffande hur prövningen bör ske och vidare att det är förbundet som har såväl åberops- som bevisbördan.
Hovrätten instämmer i stora delar i tingsrättens resonemang om att, med beaktande av den ekonomiska betydelse ett medlemskap i en fackförening och de påtagliga konsekvenser som en uteslutning kan medföra för den enskilde medlemmen, starka skäl framträder för en objektivt grundad tolkning av stadgarna än annars.
Hovrätten finner emellertid mot bakgrund av NJA 1987 s. 394 att även den internpraxis som förbundet åberopat till stöd för sin tolkning av stadgarna bör kunna ges betydelse vid en tolkning av de i målet aktuella stadgebestämmelsernas innebörd.
Hovrätten konstaterar att det inte av stadgarnas ordalydelse framgår att en medlem riskerar att uteslutas ur förbundet om den aktivt företräder Sverigedemokraterna. Det förhållandet att en medlem upplyses därom i samband med öppnandet av ett uteslutningsärende medför inte heller att stadgarna kan anses tydliga eller förutsägbara. Det har beträffande stadgarnas formulering i aktuellt hänseende framkommit att dessa, efter motioner, diskuterats vid kongresserna år 2007 och 2012 i fråga om tydlighet och konkretion. Mot denna bakgrund finner hovrätten att det vid en granskning av stadgarna inte kunnat förutses vad som rimligen kan komma att läggas en medlem till last i uteslutningshänseende. Då det inte heller är visat att medlemmen känt till förbundets kongressuttalanden eller praxis får prövningen ske med utgångspunkt i den tolkning av förbundets stadgar som tingsrätten kommit fram till.
Har medlemmen då brutit mot stadgarna på ett sätt som berättigat förbundet att utesluta honom?
Hovrätten gör i denna del inte några andra bedömningar än de som tingsrätten har gjort. Det är alltså inte visat att mannen genom sitt uppdrag som fullmäktigeledamot för Sverigedemokraterna bedrivit en verksamhet som är oförenlig med förbundets stadgar såsom hovrätten tolkat dem. Som tingsrätten har funnit har förbundet alltså inte visat att det haft stöd i stadgarna för sitt beslut att utesluta medlemmen.
Hovrätten gör inte någon annan bedömning än den som tingsrätten har gjort i fråga om skadestånd på grund av avtalsbrott. Medlemmen har i hovrätten frånfallit sin andrahandsgrund.