Samboparet träffades år 2011 och inledde en relation. År 2014 köpte de gemensamt en fastighet i Uppsala där de kom att bo tillsammans fram till separation och senare bodelning i augusti 2021.
Kvinnan lånade under relationen ut pengar till sambon, sammanlagt 427 000 kronor, och parterna undertecknade med anledning av detta ett skuldebrev på samma belopp.
På skuldebrevet har för hand påtecknats att betalning från mannen skulle ske på visst sätt, dels genom banktransaktioner, dels genom utförande av visst arbete. Denna påteckning har undertecknats endast av mannen.
Parterna undertecknade ett bodelningsavtal den 30 augusti 2021. Genom avtalet tillskiftades kvinnan fastigheten mot utbetalning av en skifteslikvid om 1 555 766 kronor. Tvisten gäller fråga om skyldighet för mannen att till kvinnan betala dels 427 000 kronor på grund av skulden enligt skuldebrevet. För det fall skulden omfattas av eller anses reglerad genom bodelningsavtalet har kvinnan gjort gällande att detta ska jämkas som oskäligt med stöd av 36 § avtalslagen.
Tvisten gäller vidare fråga om skyldighet för mannen att till kvinnan betala 150 000 kronor på den grunden att bodelningsavtalet, såvitt avser värderingen av Uppsala-fastigheten, ska jämkas som oskäligt med stöd av samma bestämmelse.
Kvinnan har yrkat förpliktande för mannen att till henne betala dels 427 000 kronor, dels 150 000 kronor pus ränta.
Kvinnan hävdar att parterna hade långa diskussioner om bodelningen. Den genomsyrades av att mannen dikterade villkoren och hela tiden krävde mer betalt av henne. Det var svårt för henne att lämna relationen och få mannen att flytta sedan de överenskommit att hon skulle bo kvar i fastigheten. Hon blev mer och mer pressad och till slut gav hon med sig och skrev under bodelningsavtalet som var till väldigt stor nackdel för henne.
Hon har inte godkänt de tillägg som exsambon har gjort på skuldebrevet gällande åtgärder för avräkning. De prestationer som anges i tilläggen har inte heller utförts.
Uppsala tingsrätt konstaterar att avtalsbestämmelsen inte kan förstås på annat sätt än att avsikten har varit att reglera samtliga ekonomiska mellanhavanden, det vill säga även sådant som legat utanför sambolagens regler om bodelning. Det innebär att mannens skuld till kvinnan om 427 000 kronor har reglerats genom bodelningsavtalet.
Vid denna bedömning har kvinnan gjort gällande att bodelningsavtalet är oskäligt och ska jämkas med stöd av 36 § avtalslagen. Kvinnan har också som grund för yrkandet om förpliktande för exsambon att till henne betala 150 000 kronor åberopat att bodelningsavtalet är oskäligt och ska jämkas med stöd av samma bestämmelse.
Tingsrätten konstaterar att generalklausulen kan aktualiseras när avtalets innehåll är sådant att en missgynnad part inte bör vara bunden. Bestämmelsen är inte direkt tillämplig på bodelningsavtal men även ett sådant avtal kan jämkas eller ogiltigförklaras med stöd av grunderna för bestämmelsen (se Högsta domstolens avgörande i NJA 2020 s. 624).
Ett nära förhållande mellan parterna i ett familjerättsligt avtal kan också innebära att den ena har ett större inflytande över den andre, vilket kan medföra att den ena parten har lättare att få igenom sin vilja i till exempel ett bodelningsavtal. Vid en separation kan parterna också vara känslomässigt påverkade av situationen och av det skälet ha svårare att tillvarata sina ekonomiska intressen (jfr. NJA 2020 s. 624 punkt 23-25).
Rätten noterar att av fordran på 427 000 kronor enligt skuldebrevet, skulle enligt det av mannen påtecknade tillägget 127 000 kronor betalas av genom banktransaktioner. Några sådana transaktioner har ostridigt inte skett. Vad gäller utförandet av arbeten på fastigheten får kvinnan anses ha visat att han inte har utfört någon takrenovering. Däremot är det inte motbevisat att han renoverat fönster och att han i vart fall, tillsammans med kvinnan, har deltagit i målning av huset. Det är ostridigt att han renoverat ett mindre hus för kvinnans son och det saknas anledning att ifrågasätta att han även utfört andra arbeten av viss omfattning på fastigheten.
Med utgångspunkt från att parterna hade övergett sin ursprungliga tanke på att renovera och sälja fastigheten och i stället bo kvar där, förefaller det emellertid naturligt att mannen som boende har utfört en hel del arbete på den egna fastigheten. Detta gäller i synnerhet som han enligt uppgift besitter de hantverkskunskaper som krävs för detta och det är fråga om en relativt lång tids boende på fastigheten. Att arbetet i den situationen skulle rendera honom särskild betalning från hans sambo framstår för domstolen som främmande.
Tingsrättens slutsats blir att bodelningsavtalet i detta avseende får anses avvika från en rimlig ekonomisk uppgörelse i sådan grad att det talar för en jämkning av bodelningsavtalet
Tingsrätten finner att det även mot mannens förnekande är visat att han genom ett otillbörligt beteende mot kvinnan på det sätt som hon har gjort gällande tydligt har påverkat styrkeförhållandet mellan parterna så att hennes förutsättningar att tillvarata sin rätt har varit starkt begränsade.
I förening med vad tingsrätten funnit om att bodelningsavtalets reglering av kvinnan fordran om 427 000 kronor har avvikit från en rimlig ekonomisk uppgörelse finner tingsrätten att bodelningsavtalet, såvitt gäller regleringen av denna fordran, har ingåtts under inverkan av omständigheter som medför att avtalet på grund av oskälighet bör jämkas på det sätt som kvinnan har gjort gällande.
Kvinnans andra yrkande om förpliktande för mannen att till henne betala 150 000 kronor kan dock inte vinna bifall.
Domen är överklagad.