Domen är grundlig med bland annat en genomgång av ”domstolens roll och principer” där lagstiftningsproceduren och domstolarnas tillämpning belyses. En ordentlig belysning görs också av gällande rätt i fråga om den här typen av avverkning.
Det handlar om en känd affärsman i Halmstad med bostad längst ner mot havet i Tylösand. Nära hans boende förvärvade han en fastighet intill vilken den nu aktuella avverkningen ägde rum. Därefter kunde han bjuda ett tomten till försäljning med nyförvärvad havsutsikt.
Åklagarna och Halmstads kommun har påstått att det under tiden den 29 maj till den 3 september 2018 på ett område om 1 904 kvadratmeter inom kommunens fastighet uppsåtligen och olovligen har avverkats, samlats ihop och bortforslats ett stort antal träd, minst 302 stycken.
Olovlig avverkning
Tingsrätten inleder med att det är klarlagt att avverkningen, ihopsamlandet och bortforslingen av träden skett olovligen. Tingsrätten utgår från att minst 260 träd har avverkats och att avverkningen har skapat en lucka i den annars sammanhängande strandskogen. Luckan löper från den fastighet som ägs av den i området boende huvudmannen ned till sanddynorna och Prins Bertils stig, vilken är en promenadstig som går utmed stranden och som är väl frekventerad av besökare i området.
Vid syn på platsen har rätten kunnat konstatera att det avverkade området inte syns direkt från stigen då det delvis är dolt av en klipphäll. Om man går upp några meter ovanför stigen syns hela det kalhuggna området och det nya huset som håller på att uppföras på bolagets fastighet. Från denna vy märker man att områdets karaktär har förändrats av avverkningen. Den byggnad som är under uppförande på bolagets fastighet upplevs då ligga nära stranden.
På det omstridda området har skogsbeståndet avverkats helt, enligt rätten. Den olovliga avverkningen har lett till att fastighetsdelen ligger helt oskyddad och har för lång tid framöver förändrat en del av fastighetens Halmstad Tylösand 2:1 utseende och påverkat den naturliga växtlighet som bevarats.
Svårare ersätta träd som utvecklats naturligt
Rätten pekar på att det är betydligt svårare att anskaffa träd för att ersätta självsådda träd som har utvecklats naturligt under lång tid. I sådana fall framstår det inte som praktiskt genomförbart att skaffa träd som i egentlig mening är likvärdiga med de avverkade. Det är därmed inte möjligt att beräkna ersättningen med ledning av återanskaffning, som inte kan ske. Skadeståndsberäkningen får då i stället grundas på fastighetens minskade försäljningsvärde.
Det saknas närmare utredning om vilken kondition de avverkade träden hade före avverkningen, hur stora de var och hur många träd som fanns av varje sort. Dessa omständigheter påkallar att försiktighet iakttas vid skälighetsuppskattningen av skadans storlek och fastighetens minskade värde.
Kommunen hade begärt 20 miljoner kronor i ersättning för värdeminskningen på kommunens fastighet. Tingsrätten nöjde sig med en halv miljon kronor.
Förmådde okänd person avverka
Tingsrätten anser att affärsmannen uppsåtligen förmått en annan okänd person att olovligen avverka träden på kommunens fastighet. Han har därmed anstiftat ett skadegörelsebrott. Åklagarna och Halmstads kommun har påstått att skadegörelsebrottet bör bedömas som grovt med hänsyn till att det blivit skador för kommunen samt att brottet skett i syfte att förbättra havsutsikten från bolagets fastighet.
Tingsrätten kommer fram till att det var affärsmannens uppsåt att avverka träd och annan vegetation på det aktuella området för att få bättre havsutsikt från bolagets fastighet. Med hänsyn till skadans storlek och att skadegörelsen syftat till att förbättra havsutsikten från bolagets fastighet finner tingsrätten att brottet att bedöma som grovt. Affärsmannen ska därför dömas för anstiftan av grov skadegörelse.
Han döms också för anstiftan till egenmäktigt förfarande. Därtill döms han för anstiftan av skadegörelse genom att han uppsåtligen förmått annan person att begå ett skadegörelsebrott, oavsett om kommunen har lidit en ekonomisk skada.
Förstört områdets karaktär
Här skjuter kommunen in att ”Det avbrott i strandskogens linje som skövlingen givit upphov till har förstört områdets karaktär. Kommunens mark tillhör alla kommunmedlemmar. Strandskogen motverkar privatisering på så sätt att den försvårar för grannfastigheternas ägare att ta marken i anspråk som om den tillhörde dem. Efter avverkningen är intrycket att grannfastigheterna är större än vad de egentligen är, vilket i sin tur avskräcker folk från att utnyttja sin grundlagsskyddade allemansrätt och vistas i området.
Påföljden blir villkorlig dom och 200 dagsböter om 1 000 kronor.
Affärsmannens bolag som formellt äger fastigheten förpliktas att såsom förverkat värde av ekonomiska fördelar till följd av ett brott begånget i näringsverksamhet utge 1 000 000 kronor.
Övriga medåtalade frias på flera punkter. Två personer frias helt. En man döms för medhjälp till egenmäktigt förfarande.