Den 35-åriga kvinnan som åtalades för brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål erkände de faktiska omständigheterna. Hon uppgav att hon fick det aktuella knogjärnet av sin bror för flera år sedan och tyckte att det stack ut och var fint. Knogjärnet har ett högt sentimentalt värde för henne. Hon förvarar det normalt på en hylla med prydnadssaker.
Den aktuella dagen skulle hon gå till en förhandling som gällde hennes hyra. Hon vet inte hur knogjärnet hamnade i hennes ficka och hon blev förvånad när ordningsvakten plockade fram det. Den enda rimliga förklaringen är att hon vid ett annat tillfälle hade jackan på sig när hon plockade undan i hemmet, att knogjärnet då inte låg på sin plats och att hon stoppade det i jackfickan för att senare lägga tillbaka det men att hon därefter glömde bort att det låg i jackan.
Hon kände inte till att man inte får ha med sig knogjärn på allmän plats, men hon hade ingen anledning att ha knogjärnet med sig ut ur hemmet. Om hon hade vetat att knogjärnet låg i fickan skulle hon inte ha gått in på tingsrätten.
Frågan var om innehavet skedde uppsåtligen, eller av oaktsamhet. Eskilstuna tingsrätt ansåg att 35-åringens invändning om att hon, när hon gick in på tingsrätten, inte visste att hon hade knogjärnet på sig inte framstår som så orimlig att den kan bortses ifrån. Invändningen var inte heller motbevisad av åklagaren. Det var därmed inte ställt utom rimligt tvivel att 35-åringen innehade knogjärnet uppsåtligen.
Kvinnan dömdes för brott mot knivförbudslagen av normalgraden, oaktsamt brott, till 50 dagsböter.
Svea hovrätt gör en annan bedömning och skärper straffet till fängelse. När det gäller frågan om 35-åringen uppsåtligen innehavt knogjärnet anser hovrätten att kvinnans förklaring till hur det kom sig att hon hade med sig detta till tingsrätten framstår som en efterhandskonstruktion som kan lämnas utan avseende. Hovrätten finner i stället att hon i vart fall måste ha insett att det funnits en risk för att hon haft knogjärnet med sig och att hon varit likgiltig i förhållande till detta, vilket innebär att hon har haft uppsåt till innehavet.
Frågan är då om brottet ska anses normalt eller grovt. Enligt hovrätten finns det visserligen inte något i målet som tyder på att kvinnan har haft för avsikt att angripa någon med knogjärnet eller försvara sig med detta. När det gäller knogjärn så rör det sig emellertid om ett föremål som helt saknar legalt användningsområde. Det är vidare ett sådant föremål som nämns i 2 § knivförbudslagen och som enligt förarbetena bör kunna betraktas som särskilt farliga (se prop. 2021/22:192 s. 25). Det aktuella knogjärnet är relativt stort och rejält och är försett med spetsiga pikar. Sammantaget anser hovrätten att knogjärnet får anses vara av särskilt farlig beskaffenhet.
Därtill kommer platsen för kvinnans innehav av knogjärnet - Eskilstuna tingsrätt. I lagens förarbeten anges det att en gärning normalt ska anses som särskilt farlig och bedömas som grov om innehavet skett på en plats som framstår som särskilt skyddsvärd, till exempel av trygghetsskäl. Som exempel på sådana platser anges skolor och lokaler där samhällsviktig verksamhet bedrivs och dit allmänheten har tillträde, exempelvis entréer och väntrum på sjukhus, polisstationer eller domstolar. (Se prop. ovan s. 26.)
Hovrätten bedömer att de allmänna utrymmena i en domstol – under tid då de är tillgängliga för besökare, bland andra parter och vittnen som ofta befinner sig i en mycket utsatt situation – tveklöst är en plats som är särskilt skyddsvärd och där mycket starka trygghetsskäl gör sig gällande. Detta illustreras av att tillträde till sådana utrymmen normalt förutsätter inpassering genom säkerhetskontroll. Även om det kan förutsättas att de flesta farliga föremål, precis som i detta fall, kan upptäckas och stoppas vid en sådan säkerhetskontroll bedömer hovrätten att redan den omständigheten att ett knogjärn av särskilt farlig beskaffenhet har tagits med till en domstol talar för att innehavet ska dömas som ett grovt brott mot knivförbudslagen.
Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter finner hovrätten att kvinnans ska dömas för grovt brott mot knivförbudslagen. Påföljden bestäms till sex månaders fängelse.