En kvinna väckte i januari 2022 enskilt åtal vid Stockholms tingsrätt för yttrandefrihetsbrottet grovt förtal mot den ansvarige utgivaren för nättidningen Stoppa Pressarna. Kvinnan begärde även att utgivaren skulle betala skadestånd till henne för kränkning.

Målet avgjordes i juni 2024 efter medverkan av en jury. Processen gick till så att juryn tog ställning till om vissa yttranden i tre artiklar utgjorde grovt förtal eller förtal av normalgraden. Frågorna skulle besvaras med ja eller nej. Juryn svarade ja på en av frågorna och den ansvarige utgivaren dömdes därmed för ett fall av förtal av normalgraden till dagsböter. De övriga publiceringarna utgjorde dock inte förtal och åtalet ogillades alltså i dessa delar.

Sökanden tillerkändes även 5 000 kronor i kränkningsersättning. Respektive part skulle stå sin rättegångskostnad. Domen har fått laga kraft.

Kvinnan har nu vänt sig till Justitiekanslern, JK, och begär skadestånd av staten. Hon gör gällande att hennes rättigheter enligt Europakonventionen har kränkts genom domstolsprövningen.

Enligt sökanden har hon inte fått en rättvis rättegång genom tryckfrihetsjuryns medverkan. Avgörandet saknar motivering och den friande delen har inte gått att överklaga. Hon har inte heller haft tillgång till ett effektivt rättsmedel eftersom hon har tvingats väcka enskilt åtal och en skadeståndstalan för att hävda sin rätt. Vidare översteg hennes rättegångskostnader den ersättning hon erhöll, vilket är orimligt.

JK hänvisar till Europadomstolens praxis och konstaterar att det inte strider mot Europakonventionen att låta ett brottmål avgöras av en jury, även när det saknas domskäl. Ett krav är dock att det – även vid juryprövning – går att förstå på vilka grunder som en dom har meddelats och att rättegången som helhet uppfyller kravet på förutsebarhet i konventionens artikel 6.

Enligt JK så har grunderna för den frikännande domen framgått genom gärningsbeskrivningen, rättens frågor till juryn och hur frågorna besvarades. Parternas har vidare fått tillfälle att argumentera för sin sak och åberopa bevisning. Mot bakgrund av detta anser JK att det har gått att förstå på vilka grunder åtalet ogillades. Utfallet kan därmed inte heller sägas vara oförutsebart i Europakonventionens mening.

Omständigheten att domen i de friande delarna inte kan överklagas strider inte mot Europakonventionen eftersom rätten till tvåinstansprövning endast gäller när någon dömts för brott.

Vad sedan gäller påståendet om att kvinnan inte haft tillgång till effektiva rättsmedel eftersom hon tvingats driva åtalet utan hjälp av staten och fått stå för sina egna rättegångskostnader hänvisar JK till Europadomstolens praxis. Där framgår att civilrättsliga rättsmedel som utgångspunkt utgör ett godtagbart skydd för rätten till privatliv när det gäller den personliga integriteten. Konventionsstaterna har vidare en bred bedömningsmarginal när det gäller på vilket sätt som staten ska tillförsäkra skydd mot privatlivet.

I det aktuella fallet har kvinnan haft möjlighet att driva en skadeståndsprocess och dessutom enskilt åtal. Mot bakgrund av detta anser JK att kvinnan har haft tillgång till effektiva rättsmedel. Detta påverkas inte av att hon till följd av utgången i målet har behövt stå för sina egna rättegångskostnader.

Sökandens konventionsrättigheter har alltså inte överträtts och anspråket ska därmed avslås.