Jordbruksverket beslutade i december 2018 att ett bolag som sysslar med fasanuppfödning inte hade rätt till ersättning enligt epizootilagen.
Bolaget hade 10 000 ägg hos en djurägare i Burlöv för uppfödning när det bröt ut fågelinfluensa på anläggningen. Två dagar senare beslutade därför Jordbruksverket om spärrförklaring och restriktioner på anläggningen. Beslut togs senare om avlivning och destruktion av samtliga fåglar och ägg som fanns där. Samtliga beslut ställdes till djurägaren.
Bolaget överklagade ersättningsbeslutet till Förvaltningsrätten i Jönköping och anförde att bolaget lidit direkt förlust med anledning av Jordbruksverkets beslut.
Förvaltningsrätten konstaterade att staten ska ersätta den som drabbas av förluster och kostnader enligt 15 § epizootilagen. Sådan ersättning lämnas enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer och endast den som ”direkt och primärt” drabbas av ett beslut ska ha rätt till ersättning. Ersättning till tredje man ska därför inte lämnas.
Frågan var därför om bolaget drabbats av Jordbruksverkets beslut på ett direkt och primärt sätt.
Domstolen konstaterade att besluten om spärrförklaring och restriktioner samt destruktion var riktade till ägaren av anläggningen där de smittade fjäderfäna och äggen fanns. Det är endast den som beslutet riktar sig mot som är direkt drabbad av det och som kan få ersättning enligt epizootilagen.
Mot den bakgrunden avslog förvaltningsrätten bolagets överklagande.
Domen överklagades dock till Kammarrätten i Jönköping som gjorde följande bedömning.
Syftet med epizootilagen är att åstadkomma en effektiv bekämpning av epizootiska sjukdomar. Enligt 2 § i nämnda lag framgår att det är den som har djur ”i sin vård” som är ansvarig att anmäla misstanke om sjukdom till veterinär.
Rätten till ersättning kan enligt förarbetena ses som ett incitament till att anmäla smittmisstanke. Jordbruksverkets tillsyn och åtgärder riktar sig alltså mot den som har de aktuella djuren i sin vård, oavsett vem eller vilka som innehar äganderätten till djuren. En annan ordning skulle enligt kammarrätten lägga en alltför stor utredningsbörda på Jordbruksverket och fördröja handläggningen, vilket inte är önskvärt ur ett smittskyddsperspektiv.
Den ekonomiska förlust som bolaget lidit genom produktionsbortfall utgör således inte en direkt skada som uppstått på grund av Jordbruksverkets beslut och någon ersättning av staten enligt epizootilagen skulle därför inte utgå. Kammarrätten tillade avslutningsvis att eventuella ersättningsanspråk som uppkommit till följd av att djur eller ägg lämnats över i annans vård får lösas på civilrättslig väg.
Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, som säger sitt drygt två år efter kammarrättens dom, väljer att upphäva underinstansernas avgöranden.
HFD framhåller inledningsvis att syftet med epizootilagen är att bekämpa epizootiska sjukdomar på ett effektivt sätt. Det är därför den som har djur i sin vård som ansvarar för att anmäla misstanke om sjukdom till veterinär. Som en följd av detta kommer Jordbruksverkets tillsyn att rikta sig mot djurhållaren.
Enligt domstolen har ersättningsreglerna i lagens 15 § inte på samma sätt knutits till djurhållaren. I stället är det den som drabbats av ekonomisk skada till följd av det allmännas ingripande som har rätt till ersättning.
Av förarbetena framgår att ersättning ska lämnas enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer samt att endast den som direkt och primärt drabbas av ett beslut har rätt till ersättning. Det saknas därför betydelse för ersättningsfrågan vem Jordbruksverket riktar ett beslut mot.
"I detta fall har [bolagets] egendom förstörts som en direkt följd av Jordbruksverkets beslut om destruktion av samtliga ägg som fanns på anläggningen där fågelinfluensa utbröt. Bolaget har således direkt till följd av beslutet lidit en sakskada (destruktion av ägg) som i sin tur enligt bolaget har lett till en följdskada (produktionsbortfall). Bolaget är därför inte att betrakta som en tredje man i denna situation."
Bolaget har därför rätt till ersättning enligt lagen. Det bör dock inte ankomma på HFD att pröva ersättningen för produktionsbortfall, varför målet ska återförvisas till Jordbruksverket för fortsatt prövning.