Blendow Lexnova har tidigare uppmärksammat flera av de beslut som fattats av framför allt domstolar i Norrland och som innebär att företag med utgivningsbevis som erbjuder databaser med samtliga brottmålsdomar hindrats i sin verksamhet. Ett förbehåll om att personnummer, personnamn och adress för enskilda personer som är parter i avgörandena inte får tillhandahållas allmänheten eller betalande kunder har skapat oro för marknaden för bakgrundskontroller.
Hovrätten för Övre Norrland är dock den enda överinstansen som konsekvent drivit denna linje där företagen sedan något år tillbaka inte får ut några domar vare sig från hovrätten eller till exempel Umeå tingsrätt utan förbehåll om att anonymisera domarna. I övriga landet har domstolarna avvaktat. Fram till nu.
Fem av företagen med denna typ av databaser vände sig nämligen till Högsta domstolen och överklagade besluten från Hovrätten för Övre Norrland. Här fanns också företag som bedriver juridiska databaser riktade mot framför allt yrkesverksamma jurister och andra som kommer i kontakt med juridik. Det gäller Infotorg som ägs av Dun & Bradstreet och det lilla familjeföretaget Lex Press som arbetat med att redovisa domstolsavgöranden sedan 90-talet.
De andra företagen är Panoptes som driver nyhetsbyrån Siren och Vivalto som står bakom Lexbase bland annat. Det femte företaget är Trobar som driver en rättsdatabas med bland annat brottmålsdomar och strafförelägganden.
Genom en unik åtgärd bestämde sig Högsta domstolens chef Anders Eka för att utnyttja bestämmelsen i 3 kap. 4 § sjunde stycket rättegångsbalken som anger att Högsta domstolen får förordna den som är justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen att tjänstgöra i Högsta domstolen.
De tre ledamöterna från Högsta förvaltningsdomstolen är: Henrik Jermsten, Kristina Ståhl och Thomas Bull. Referent i målet har varit Petter Asp i Högsta domstolen och den femte ledamoten har varit Cecilia Renfors, också justitieråd i HD.
Högsta domstolens majoritet ansluter sig nu till hovrättens linje. HD väljer dock att bara ge prövningstillstånd för Panoptes och Trobar. HD börjar med att konstatera att utgångspunkten är att brottmålsdomar är offentliga. Om en uppgift tas in i en domstols dom upphör eventuell sekretess för uppgiften att gälla, om inte domstolen beslutar om fortsatt sekretess (jfr 43 kap. 8 § offentlighets- och sekretesslagen).
Som framgår av hovrättens beslut har dock frågan väckts i vilken utsträckning 21 kap. 7 § offentlighets- och sekretesslagen som hänvisar till dataskyddsförordningen-eller dataskyddsförordningen som sådan kan utgöra hinder mot att lämna ut sådana handlingar.
Enligt 21 kap. 7 § offentlighets- och sekretesslagen gäller sekretess för en personuppgift om det kan antas att uppgiften efter ett utlämnande kommer att behandlas i strid med dataskyddsförordningen eller dataskyddslagen.
Sekretessbestämmelsen i 21 kap. 7 § skiljer sig från andra sekretessbestämmelser såtillvida att den inte tar sikte på uppgifterna som sådana, utan på vad som kan antas ske med dem efter ett utlämnande. Enligt bestämmelsen ska den utlämnande myndigheten ta hänsyn till vad som kan antas om den kommande behandlingen och dess karaktär. En liknande bestämmelse har funnits sedan 1973. Bestämmelsen motiverades då bland annat med behovet av att skapa viss kontroll över möjligheterna att genom inhämtande av personuppgifter från befintliga register bygga upp nya register för andra ändamål än de ursprungliga (se prop. 1973:33 s. 100 f.).
I dataskyddsförordningen artikel 10 finns regler som särskilt tar sikte på behandlingen av personuppgifter som rör fällande domar i brottmål, lagöverträdelser som utgör brott och därmed sammanhängande säkerhetsåtgärder. Behandling av sådana uppgifter får utföras endast under kontroll av myndighet eller då behandling är tillåten enligt unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt, där lämpliga skyddsåtgärder for de registrerades rättigheter och friheter fastställs. Ett fullständigt register över fällande domar i brottmål får foras endast under kontroll av en myndighet.
I dataskyddslagen 1 kap. 7 § första stycket föreskrivs att dataskyddsförordningen och dataskyddslagen inte ska tillämpas i den utsträckning det skulle strida mot tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen. Bestämmelsen omfattar inte bara sådan tillämpning av dataskyddsregleringen som skulle strida mot tryck- och yttrandefriheten, utan också sådan som skulle strida mot offentlighetsprincipen (jfr prop. 2017/18:105 s. 43).
I paragrafens andra stycke anges att artiklarna 5-30 och 35-50 i dataskyddsförordningen samt 2-5 kap. dataskyddslagen inte ska tillämpas vid behandling av personuppgifter som sker för journalistiska ändamål eller för akademiskt, konstnärligt eller litterärt skapande.
Högsta domstolen har att ta ställning till om, och i så fall på vilket sätt, prövningen av en begäran om att fa ut allmänna handlingar som innehåller uppgifter om lagöverträdelser påverkas av dataskyddsförordningen. Lagstiftarens avsikt med bestämmelsen får sägas ha varit att dataskyddsförordningen och dataskyddslagen över huvud taget inte ska tillämpas på det grundlagsskyddade området.
HD konstaterar att brottmålsdomar innehåller många olika uppgifter av känslig natur. De innehåller inte bara personuppgifter om tilltalade och dömda, brott som ett avgörande avser och den eventuella påföljd som dömts ut. Där finns också ett stort antal andra personuppgifter, bland annat om målsägande och vittnen och om omständigheter kring de åtalade händelserna som kan knytas till olika personer.
HD skriver: ”Högsta domstolen gör sammantaget bedömningen att det inte kan anses förenligt med unionsrätten att ha en ordning som innebär att brottmålsdomar i stor omfattning lämnas ut med följd att en betydande mängd personuppgifter rörande lagöverträdelser därefter kan behandlas i en databas och göras tillgängliga för andra.
I princip finns då inte något annat skydd för integritetsintresset än det som kan ligga i ingripanden med stöd av mediegrundlagarna och brottsbalken. En sådan ordning undergräver närmast helt det skydd vid behandling av uppgifter om lagöverträdelser som dataskyddsförordningen syftar till att ge och kan inte anses innebära att det har fastställts lämpliga skyddsåtgärder för de registrerades rättigheter och friheter på det sätt som förutsätts enligt artikel 10 i dataskyddsförordningen.
Bedömningen att detta inte är godtagbart gäller även i förhållande till behandling som sker för journalistiska ändamål eller andra ändamål som avses i artikel 85”.
Sammantaget anser HD att 1 kap. 7 § dataskyddslagen bedömd i ljuset av unionsrätten-inte hindrar att dataskyddsförordningen beaktas vid tillämpningen av sekretessbestämmelsen i 21 kap. 7 § offentlighets- och sekretesslagen.
HD inser att Siren skiljer sig från övriga företag genom att Siren har en omfattande journalistisk verksamhet. Med hänsyn till den verksamhet som Siren bedriver kan det antas att behandlingen av uppgifterna i de begärda handlingarna till betydande del kommer att ske för journalistiska ändamål. Handlingarna bör därför, som hovrätten har funnit, lämnas ut men med förbehåll som gör att intresset av att kunna bedriva den journalistiska verksamheten balanseras mot integritetsintresset. Det finns, enligt HD, skäl att vid utformningen av förbehållet beakta att Siren via sin databas tillgängliggör bland annat redaktionellt bearbetad nyhetstext.
HD justerar hovrättens beslut något på så sätt att förbehållet ges innebörden:
-att handlingarna, oavsett i vilken form, inte får tillhandahållas allmänheten eller betalande kunder om allmänheten eller kunderna därigenom får del av personnamn, personnummer eller adress for enskilda personer, och
- att Siren inte heller på annat sätt får erbjuda allmänheten eller betalande kunder sökmöjligheter i handlingarna på ett sätt som ger tillgång till personnamn, personnummer eller adress for enskilda personer.
Justitieråden Henrik Jernsten och Thomas Bull anser i motsats till majoriteten att ”Sirens insamlande av personuppgifter sker för journalistiska ändamål”. Det kan därför inte anses stå i strid med unionsrätten att såvitt avser Sirens begäran om utfående av allmänna handlingar låta grundlagsskyddet gälla på det sätt som den svenska lagstiftaren har avsett. Därmed ska handlingarna lämnas ut med förbehåll.
När det däremot gäller företaget Trobar lägger HD dessutom till ”att handlingarna inte heller får användas för att avisera allmänheten eller betalande kunder på så sätt att möjlighet ges att bevaka om en viss person förekommer i handlingarna”.
I fallet Trobar går Jernsten och Bull längre än övriga ledamöter och anser att handlingarna inte kan lämnas ut ens med förbehåll.
Agneta Bäcklund är också skiljaktig och vill avslå respektive avskriva överklagandena.
Blendow Lexnova har hittills aldrig fått avslag på sin regelbundna begäran att få ut domar. Orsaken är troligen att Blendow Lexnova endast lägger ut de domar som vi sammanfattar och gör nyheter av. De motsvarar bara en ytterst liten andel av det totala antalet domar.