I maj 2021 flyttade 21-åringen in med en 22-årig man som han nyss lärt känna. 22-åringen bodde sedan tidigare tillsammans med en barndomskompis i en lägenhet i Hagsätra. Även 22-åringen kom att dras in i narkotikaoperationen.

I början av oktober 2021 försvann barndomskompisen med en stor summa pengar som tillhörde Maradona. Maradona gjorde då klart för 21-åringen och 22-åringen att de numera stod i skuld till honom med cirka en miljon kronor vardera, en skuld som skulle betalas av genom narkotikaförsäljning.

Senare i oktober samma år kontaktade 21-åringen en polis vars dotter han känner. Han berättade att han blivit tvingad att sälja narkotika och att han fruktade för sitt liv. Månaden därpå kontaktade 21-åringen polismannen på nytt och berättade att han uppmanats att kasta in en handgranat i en lägenhet i Brandbergen. Polisen beslutade då att båda männen och 21-åringens flickvän behövde evakueras.

Därefter gjorde polisen en husrannsakan i den lägenhet där männen då bodde. Man påträffade stora mängder narkotika och en pistol. Till följd av detta åtalades männen och flickvännen för grovt narkotikabrott och grovt vapenbrott vid Södertörns tingsrätt.

Enligt tingsrätten var det utrett att männen hanterat stora mängder narkotika och en pistol. Flickvännen hade dock inte haft tillräcklig rådighet över narkotikan och pistolen. Åtalet mot henne skulle därför ogillas.

Männen hade invänt att de handlat i nöd eftersom de tvingats sälja narkotika för att betala av skulden till Maradona efter att 22-åringens barndomskompis försvann med pengarna.

I denna del konstaterade domstolen att det var klarlagt att männen stått under dödshot från Maradona under hela den tidsperiod som omfattas av åtalet. Rätten ifrågasatte inte att männen befunnit sig i en pressad situation, särskilt när 21-åringen kontaktade polisen efter att ha uppmanats att kasta in en handgranat i en lägenhet. Hoten har dock inte varit av så akut slag att det varit fråga om en straffrättslig nödsituation.

I påföljdsdelen konstaterades att brottens sammanlagda straffvärde uppgick till sex års fängelse. Därefter tog rätten ställning till om det fanns några förmildrande omständigheter. Även om männen inte hade befunnit sig i nöd skulle den nödliknande situation de befunnit sig i beaktas i förmildrande riktning.

Vidare konstaterades: ”Det är — utifrån vad som har kommit fram i vittnesmålen från [poliserna] — fullt möjligt att [21-åringen] bibringats uppfattningen av i vart fall någon av dem att det är bra om han dokumenterar narkotikahanteringen. Istället har dokumentationen använts som bevisning mot honom i den här rättegången”.

Även om det enbart var 21-åringen som hade kontakt med polisen ansågs uppgifterna ha lämnats för 22-åringens räkning. Deras uppgifter bedömdes ha varit av väsentlig betydelse för utredningen och skulle därför påverka straffmätningen i mildrande riktning.

Fängelsestraffet skulle sättas ned med nio månader för var och en av dem. 21-åringen dömdes till fem år och tre månaders fängelse medan 22-åringen dömdes till fem år och fem månaders fängelse.

Männen överklagade till Svea hovrätt, som satte ned straffet ytterligare.

Beträffande skuld, rubricering och straffvärde gjorde hovrätten samma bedömning som tingsrätten. Hovrätten konstaterade att poliserna som har varit i kontakt med 21-åringen måste ha insett att han och 22-åringen skäligen kunde misstänkas för allvarlig brottslighet. Trots detta har männen uppmanats att fortsätta lämna uppgifter och dokumentera den egna brottsligheten utan att delges misstanke om brott. De har därmed inte heller informerats om skyddet mot självinkriminering.

Domstolen ansåg därför att männens rätt till en rättvis rättegång har åsidosatts och att detta ska beaktas inom straffmätningen. Fängelsestraffets längd skulle därför sättas ned med ytterligare tre månader.

Högsta domstolen sänker nu straffet. Vid straffmätningen ska, enligt HD, beaktas om den tilltalade har lämnat uppgifter av väsentlig betydelse för utredningen av brottet. För storleken på en straffreduktion till följd av den tilltalades medverkan har det betydelse hur omfattande medverkan har varit samt vilket slag av uppgifter som har lämnats. Det är särskilt betydelsefullt om brottsligheten inte hade kunnat klaras upp utan medverkan under utredningen. Även allvaret i den aktuella brottsligheten bör tillmätas betydelse.

De uppgifter som männen lämnat har, framhåller HD, haft väsentlig betydelse för utredningen och ska leda till en nedsättning av straffet. Även om den ene mannen har tagit den första kontakten med polisen och lämnat något mer omfattande uppgifter än den andre får deras medverkan vid utredningen i huvudsak ses som ett gemensamt agerande. Deras respektive medverkan får därför bedömas som likvärdiga.

HD tillägger att männens medverkan till en del kan ha haft andra orsaker än att de ville ta ansvar för sina gärningar, och att de handlade i omsorg om sin egen personliga säkerhet. Detta bör dock inte påverka bedömningen av om det finns skäl att sätta ned straffet; det centrala är att de har medverkat på ett sätt som var ägnat att klara upp brotten.

Frågan är då vilken påverkan på straffmätningen som denna medverkan bör ha. De utförliga uppgifter som männen lämnade hade avgörande betydelse för utredningens genomförande, för att det kunde säkras bevisning och för att det över huvud taget inleddes en förundersökning.

Deras medverkan har lett till att grova brott har kunnat klaras upp. Med hänsyn till graden av medverkan och till brottslighetens straffvärde bör straffet för var och en av dem sänkas med två år.

Rätten till en rättvis rättegång kan inte sägas ha åsidosatts på ett sådant sätt att det får någon inverkan på straffet.

Mot denna bakgrund ska hovrättens domslut ändras på så sätt att fängelsestraffets längd beträffande en av männen bestäms till fyra år och fängelsestraffets längd beträffande den andre mannen bestäms till tre år och tio månader.