En person drev ett forum på internet där försvarsanläggningar diskuterades. Han samlade också själv in uppgifter och publicerade på forumet. Detta ledde till att han åtalades för brottet grov obehörig befattning med hemlig uppgift. Åklagaren ansåg att sammanställningen av uppgifterna innebar att personen hanterade och röjde försvarshemligheter.

Ett vittne uppgav i Göteborgs tingsrätt bland annat att om en sådan sammanställning av uppgifter som fanns på LS-tornet i stället hade gjorts av Försvarsmakten, så hade Försvarsmakten betraktat den som en säkerhetsskyddsklassificerad hemlig handling. Han menade vidare att de försvarsanläggningar som uppgifterna gäller tillhör själva kärnan av Sveriges försvarsförmåga och anses så skyddsvärt att inte ens personal inom Försvarsmakten har tillgång till en sådan helhetsbild som de sammanlagda uppgifterna på LS-tornet utgör.

När det gällde den tilltalade mannens invändning att en stor del av uppgifterna redan varit kända och förekommit i artiklar, historiska beskrivningar och böcker, noterarde tingsrätten att straffansvar kan inträda trots att en uppgift kanske redan är känd för främmande makt och gärningen därför inte kan sägas innebära att uppgiften röjs (se prop. 1975/76:174 s. 33, i specialmotiveringen till 19 kap. 5 § brottsbalken).

Att vissa uppgifter redan förekommer i artiklar och annat offentliga material och därmed skulle kunna ha varit att betrakta som allmänt kända vid gärningstidpunkten saknar emellertid enligt tingsrättens mening betydelse eftersom det är det sammanställda materialet som är föremål för prövning.

 Göteborgs tingsrätt dömde mannen till 3,5 års fängelse.

Hovrätten för Västra Sverige kommer fram till att en sammanställning, som består av enbart öppna uppgifter, inte kan vara hemlig på det sätt man menar i straffbestämmelsen. Hovrättens slutsats grundar sig främst på uttalanden i lagförarbeten.  Innebörden av begreppet hemlig natur utvecklas i förarbetena till bestämmelsen. Begreppet infördes redan i strafflagen och överfördes sedan till brottsbalken utan förändrad innebörd (se prop. 1962:10 s. B 277).

I strafflagen betecknades brottet som vårdslöshet med hemlig uppgift och omfattade både uppsåtliga och vårdslösa förfaranden. Lagstiftaren ansåg att det fanns åtskilliga förfaranden som var straffvärda om de begicks i syfte att anskaffa eller röja uppgifter för främmande makt men inte om de begicks utan sådant syfte. Därför behövde det straffbara området för brottet begränsas i förhållande till spioneribrottet, vars straffbara område i stället var begränsat av ett krav på uppsåt att gå främmande makt tillhanda. (Se SOU 1944:69 s. 135 och prop. 1948:80 s. 126.)

För att det ska vara fråga om uppgifter som rör förhållanden av hemlig natur måste de inte finnas i en allmän handling; det avgörande är om uppgiften sakligt sett är hemlig. Normalt bör det dock ha manifesterats på något sätt att uppgiften är hemlig, t.ex. genom en stämpel eller ett anslag om tillträdesförbud. I undantagsfall kan ett visst förhållande, t.ex. militära positioner under krig, vara sådant att det i och för sig framgår att förhållandet är av hemlig natur. Begreppet omfattar endast uppgifter som verkligen är avsedda att hemlighållas och inte heller redan blivit allmänt kända. (Se prop. 1948:80 s. 126.)

Straffrättskommittén beskrev i sitt betänkande, som utgjorde grunden för bestämmelsen, att sakförhållanden som envar kan iaktta utan särskilda anordningar och som inte uteslutande är av militär betydelse normalt inte är av hemlig natur. Detsamma gäller det som är allmänt känt, oavsett om det är försett med en hemligstämpel. Om en uppgift publicerats i ett bland allmänheten spritt tidningsnummer torde i regel dess egenskap av hemlighet ha upphört, enligt kommittén. (Se SOU 1944:69 s. 136.)

Tingsrätten har kommit till slutsatsen att en sammanställning av uppgifter, oavsett om dessa varit allmänt kända eller inte, kan röra förhållanden av hemlig natur. I sammanhanget har tingsrätten hänvisat till förarbeten som rör spioneribestämmelsen, där det dock inte finns något krav på att uppgifterna ska röra något förhållande av hemlig natur för att gärningen ska vara straffbar.

Utifrån ovan förda resonemang kan en sammanställning av icke-hemliga uppgifter inte utgöra en uppgift som rör något förhållande av hemlig natur i den mening som avses i 19 kap. 7 § brottsbalken. Åklagarna har inte påstått att någon av de aktuella uppgifterna i sig rör förhållanden av hemlig natur, än mindre preciserat vilken uppgift och vilket förhållande det i så fall skulle vara. Som åtalet är utformat kan det därför inte bifallas. Den tilltalade ska följaktligen frikännas från åtalet.