Två killar i 15-års åldern har i en klasschatt på appen Snapchat riktat vad som uppfattades som uppmaningar till självmord mot två tjejer i klassen. De tilltalade var då klasskamrater till målsägandena i årskurs nio. Chatten, som ursprungligen hade skapats för att diskutera skoluppgifter, hade vid tillfället övergått till att innehålla personliga kommentarer. De tilltalade skrev bland annat ”döda er själva snälla” och ”döda dig själv [målsäganden] du har fan inte rätten att prata igen”.
Chatten innehöll uttryck som åklagaren menade utgjorde språkliga uppmaningar till att ta sitt liv, vilket enligt åklagaren kunde medföra en inte obetydlig fara för att sådana handlingar skulle förverkligas. Målsägandena hade också under en längre tid lidit av psykisk ohälsa. Ena tjejen hade även försökt ta livet av sig och varit hemma från skolan i samband med det. Trots att hon endast hade berättat om självmordsförsöket till sina vänner, så var hennes uppfattning att många i klassen visste om att hon mådde dåligt. Hennes självskadebeteende syntes på hennes armar och ben, och hon var säker på att båda tilltalade hade sett det. Åklagaren menade att nämnda omständigheter förstärkte faran med meddelandena.
De tilltalade förnekade brott och hävdade att meddelandena inte var seriöst menade utan snarare speglade klassens grova jargong.
Enligt Ystad tingsrätt framkom det att meddelandena språkligt sett kunde betraktas som uppmaningar till självmord, men att detta inte var avsikten. Tingsrätten fann det inte bevisat att de tilltalade haft insikt i målsägandenas psykiska mående eller att meddelandena varit ägnade att medföra en reell fara. Åtalet ogillades.
Hovrätten över Skåne och Blekinge delar tingsrättens bedömning att meddelandena i klasschatten, trots sina formuleringar, inte hade till syfte att uppmana till självmord. För att de tilltalade ska kunna dömas för uppmaning till självmord krävs att de haft uppsåt eller varit oaktsamma i förhållande till de omständigheter som gjort att uppmaningen medfört en inte obetydlig fara för att målsägandena skulle ha förverkligat en självmordshandling (se prop. 2020/21:74 s. 20 f.)
De tilltalade hade i sina förhör uppgett att uttrycken inte hade till syfte att uppmana målsägandena till självmord, utan snarare handlade om att sätta punkt för en diskussion eller att hävda en ståndpunkt. Hovrätten konstaterar vidare att de tilltalades påstående om en rådande jargong i klassen delvis får stöd i annan bevisning. Meddelandena bedöms inte heller utgöra ett sådant hänsynslöst beteende som krävs för ansvar för ofredande. Enligt hovrätten är det inte klarlagt att de tilltalade haft insikt om målsägandenas psykiska ohälsa eller att de insett risken för att deras ord skulle missförstås som allvarliga uppmaningar.
Hovrätten finner därför att de tilltalade inte kan dömas för vare sig uppsåtligt eller oaktsam uppmaning till självmord, och åtalet ogillas även här.