Uppsägning på grund av brott inom anställningen
När en anställd begår brott på arbetsplatsen t.ex. bedrägeri eller våld, finns det i regel en tydlig grund för uppsägning eller i allvarliga fall avsked. Arbetsgivarens rätt att säga upp en arbetstagare regleras av både anställningsavtalet och lagen om anställningsskydd (LAS). LAS anger att uppsägning måste ske på saklig grund, och att grova förseelser på arbetsplatsen kan anses vara saklig grund.
Vid avsked krävs att brottet anses vara så allvarligt att arbetsgivaren inte längre kan förväntas behålla arbetstagaren i sin anställning. Detta innebär att arbetsgivaren inte behöver ta hänsyn till uppsägningstiden utan omedelbart kan avsluta anställningen.
Brott utanför anställningen – en gråzon
Frågan om en arbetsgivare kan säga upp en anställd på grund av brott som begåtts utanför arbetstid är mer komplicerad. Enligt svensk rätt har arbetstagare rätt till privatliv, och handlingar som sker utanför arbetet ska inte påverka anställningen. Men det finns undantag, framför allt om brottet påverkar arbetsgivarens förtroende för arbetstagaren eller om brottet direkt strider mot arbetsgivarens verksamhet.
Till exempel, om en anställd döms för ett allvarligt brott som våldsbrott eller ekonomisk brottslighet, kan detta undergräva arbetsgivarens förtroende och skada företagets anseende, särskilt om arbetstagaren har en position med ansvar för säkerhet eller ekonomi. I sådana fall kan arbetsgivaren ha en grund för uppsägning, trots att brottet begåtts utanför arbetsplatsen.
Hur ska arbetsgivaren agera?
Arbetsgivare som står inför en situation där en arbetstagare begått brott, oavsett om det skett på arbetsplatsen eller utanför, bör agera med stor försiktighet och noggrannhet. Att fatta ett förhastat beslut kan få rättsliga konsekvenser och leda till att uppsägningen förklaras ogiltig eller att arbetsgivaren tvingas betala skadestånd.
Under ett webbinarium den 15 november går advokaterna Kristofer Munde och Kristian Ahlberg igenom hur arbetsgivaren bör agera vid uppsägning och avsked i samband med arbetstagarens brott, både inom och utanför anställningen. Hur ska arbetsgivaren det högre beviskravet som gäller vid brott, och hur undviker man att ge sig själv en tyngre bevisbörda än nödvändigt?