Hur många har hört talas om den statliga utredningen Ökat informationsflöde till brottsbekämpningen (SOU 2023:69) som släpptes den sista oktober förra året? Enligt den 800-sidiga utredningen införs en skyldighet för myndigheter och viss enskilt bedriven verksamhet inom socialtjänst och hälso- och sjukvård samt skolor med enskild huvudman, att på begäran lämna ut uppgifter till brottsbekämpningen.
Detta innebär att samtliga statliga myndigheter ska bli skyldiga att på begäran lämna ut uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna. Motsvarande skyldighet föreslås träffa även kommuner och regioner. Därtill föreslås att 21 utpekade myndigheter ”självmant” ska lämna ut uppgifter om det kan antas behövas i den brottsbekämpande verksamheten.
Uppgifterna kan gälla människor som söker vård eller hjälp på annat sätt. Frågan är om de kommer att avstå från att söka upp myndigheterna med en sådan lag när de inte vet vart deras uppgifter kan ta vägen, sa Conny Larsson under torsdagskvällens event med Institutet för informationsteknologi (IFI) som medsponsor.
Han satt själv med i utredningen där han menar att bara han och ytterligare en av de 17 ledamöterna företrädde intresset att vara kritiska och fokusera på rättssäkerheten och riskerna för integritetsintrång. Han pekade inledningsvis under föredraget på den avvägning som måste göras mellan behovet av informationsutbytet och skyddet för den personliga integriteten. Aspekter som då får betydelse är bland annat att statistiken visar att antalet anmälningar av brott inte speglar den faktiska brottsligheten och att det dödliga våldet inte har ökat särskilt mycket över tid. Detta föranleder frågan om den föreslagna lagen verkligen behövs.
– Om vi lever i ett samhälle som är så farligt att detta slags lagstiftning behövs kan man undra varför inte fler överväger att flytta. Om vi å andra sidan genomför de här åtgärderna utan att de egentligen behövs kanske vi ska överväga att flytta av det skälet.
Conny Larsson ser också lagtekniska problem i att det kan bli fråga om ett ”gungfly av olika avvägningar” som de olika tjänstemännen kommer att få göra, men även att det finns en risk för ändamålsglidning med anledning av förslaget så att uppgifter börjar användas för ändamål som från början inte varit avsikten. Det kommer även att krävas ändringar i ett antal lagar där uppgiftsskyldigheten undanröjer sekretess när det gäller brott som kan leda till minst ett års fängelse. Dessutom finns det risk för överlappning mellan olika befintliga lagar och kommande lagar och den föreslagna lagen om informationsutbyte. I så fall menar Conny Larsson att principen om lex specialis kan undanröja en del av problemen och som innebär att specialag går före allmän lag. Men det är under alla förhållanden inte helt klart hur regelverken kommer att hänga ihop.
En annan nyhet är att en ny rättslig grund för behandling av personuppgifter kan komma att införas som innebär att det blir tillåtet enligt GDPR att behandla personuppgifter genom att lämna sådana uppgifter som begärs av Ekobrottsmyndigheten, Kustbevakningen, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tullverket och Åklagarmyndigheten för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller för att utreda eller lagföra brott.
– Allt det här skrämmer mig. Och om fler får del av uppgifter ökar risken typiskt sett för att de kommer i orätta händer eller behandlas på felaktigt sätt.
Jag frågar honom efter föredraget om fler konkreta exempel på vad som kan gå snett.
– En enskild tjänsteman lämnar ut känsliga uppgifter trots att det inte behövdes. Eller en polis får fram felaktiga uppgifter om en enskild som leder till ett onödigt och för den enskilde smärtsamt ingripande.
Advokatsamfundet, vars remissvar Conny Larsson har varit delaktig i, sågar utredningen. Integritetsskyddsmyndigheten, IMY, anser visserligen att förslagen i stort är väl avvägda ur integritetssynpunkt men som avslutning av svaret ”vill IMY lyfta de stora integritetsrisker som det omfattande lagstiftningsarbetet på det brottsbekämpande området innebär och att konsekvenserna av de samlade förslagen är svåra att överblicka”.
Många av de förslag och utredningar som det så kallade Tidöavtalet resulterat i har lett till såväl debatt som protester. Starkaste motståndet tycks förslaget om att sjukvårdspersonal och lärare ska tvingas ange papperslösa vara. Ett annat kritiserat förslag är att låta polisen beslagta lyxprylar som klockor och smycken från personer som misstänks vara gängkriminella – utan speciell brottsmisstanke. Ett annat kontroversiellt förslag är att upprätta särskilda visitationszoner.
En sådan mängd av radikala förslag gör kanske att ett förslag om informationsdelning drunknar och hamnar under radarn. Men Conny Larsson gör vad han kan för att uppmärksamma de integritetsproblem som detta slags lagstiftning innebär. Och hans mantra sedan länge när det gäller behandling av personuppgifter upprepar han gärna.
– Så få som möjligt ska ha tillgång till så lite som möjligt om så få som möjligt under så kort tid som möjligt.
Återstår att se om förslaget blir verklighet om knappt ett år.