Kan en part i en avtalskedja – där en part finns i mitten och i sin ena relation är beställare och in sin andra relation är leverantör – ingå en förlikning med sin kund för att sedan rikta ett däremot svarande anspråk mot sin leverantör? Ja, det är klart att den kan! Kan leverantören i en sådan situation rikta invändningar mot anspråket på grund av att ansvarsfrågan inte är slutligt avgjord och att förlikningen var en frivillig disposition? Ja, det är – naturligtvis också – klart att den kan. Men hur går det i en sådan tvist? Högsta domstolen har i sitt mål ”Flyttstädningen” behandlat dessa och anslutande frågor och rätat ut åtminstone en del av frågetecknen.