Miljönämnden i Helsingborgs kommun förbjöd ett bolag, vid hot om vite, att förvara och hantera oförpackat kött.

Nämnden vände sig därefter till Förvaltningsrätten i Malmö och ansökte om att vitet – 100 000 kronor – skulle dömas ut.

Förvaltningsrätten inledde med att konstatera att nämnden inte inkommit med någon delgivningsbekräftelse eller annat underlag som visar att bolaget tagit del av vitesförbudet i skriftlig form. Av utredningen framgår följande.

Bolaget delgavs vitesförbudet muntligen per telefon den 11 april 2022, där delar av samtalet översattes från svenska till arabiska. I telefonsamtalet bestämdes tiden för när beslutet skulle efterkommas till den 13 april klockan 20, eftersom bolaget redan hade köpt in oförpackat kött att sälja. I samtalet diskuterades brister i lokalen, vilka åtgärder som krävdes för att beslutet skulle omprövas och att lagstöd för beslutet fanns i hygienförordningen.

Enligt domstolen var det oklart om förbudet hade fått skriftlig form före telefonsamtalet. Mycket talade för motsats, däribland att delar av innehållet i beslutet bestämdes först under telefonsamtal samt att annat innehåll diskuterades under samtalet.

Rätten ansåg att ett vitesförbud av aktuellt slag var olämpligt att delge genom muntlig delgivning. Domstolen beaktade bland annat att beslutet inte var kortfattat och enkelt ”utan innehåller sex sidor med text inklusive en beskrivning av ärendet, beslutsmotivering, hänvisningar till en mängd lagrum samt specifika krav på åtgärder som kan vara svåra att tillgodogöra sig muntligen”.

Till detta kommer att bolagets företrädare inte förstår svenska fullt ut och att telefonsamtalet har inneburit vissa oklarheter.

Mot denna bakgrund ansåg förvaltningsrätten att de formella förutsättningarna för vitets utdömande inte var uppfyllda. Ansökan avslogs därför.

Kammarrätten i Göteborg ansluter sig till förvaltningsrättens beskrivning av händelseförloppet men tillägger att avsikten var att få till ett möte med bolaget men att bolagets företrädare avböjde ett sådant möte. Delgivningen skedde därför muntligen per telefon, enligt överenskommelse mellan parterna.

Trots att beslutet är omfattande bedömer kammarrätten att förbudets budskap är okomplicerat, alltså att bolaget från och med en viss tidpunkt inte får förvara och hantera oförpackat kött. Bristerna hade dessförinnan påtalats för bolaget och informationen var alltså redan känd för bolaget. Vidare anses den skyndsamma hanteringen ha varit påkallad av konsumenthänsyn.

Med hänsyn till detta anser kammarrätten att det var lämpligt att använda muntlig delgivning per telefon. Inte heller i övrigt har det förelegat några formella brister.

Förvaltningsrättens dom upphävs därför och målet återförvisas dit för fortsatt handläggning.