Svininfluensan bröt ut i Mexiko i mars 2009. De första fallen i Sverige konstaterades i maj samma år. Med anledning av pandemin fick alla svenskar möjligheten att vaccinera sig, vilket också 60 procent av befolkningen gjorde.

Under sommaren 2010 – när drygt sex miljoner vaccindoser använts – började rapporter om misstänkt narkolepsi till följd av vaccinet att inkomma. Det har därefter slagits fast att det vaccinet leder till en ökad risk för att drabbas av narkolepsi.

Cirka 500 narkolepsidrabbade och omkring 1 600 av deras anhöriga har nu begärt skadestånd av staten för överträdelser av deras rättigheter enligt Europakonventionen. De anför att staten inte informerade om de hälsorisker som var förknippade med vaccinet och de interna motsättningar som fanns inom statens egna myndigheter kring vaccinet. Sökandena har därför berövats möjligheten att bedöma riskerna kopplade till vaccinet.

Staten genom Justitiekanslern, JK, avslår nu samtliga skadeståndsanspråk.

JK inleder med att framhålla att WHO utlyste pandemiläge med anledning av svininfluensan samt att människors liv stod på spel. Staten var därmed tvungen att agera för att begränsa smittspridningen för att rädda liv.

Det framgår av Europadomstolens praxis att staten har ett stort bedömningsutrymme när det gäller massvaccineringar för att rädda liv. Inom EU finns särskilda processer för framtagande och godkännande av vaccin, och dessa processer efterlevdes i det aktuella fallet. Med hänsyn till detta kan det inte krävas att staten skulle ha väntat tills kunskapsläget om vaccinet var fullgott innan man rekommenderade vaccinet. JK understryker härvid att viruset var helt nytt och att vaccinationen var frivillig.

Med dessa utgångspunkter övergår JK till att pröva om staten har brustit i sin informationsgivning på ett sätt som strider mot Europakonventionens artiklar.

I det aktuella fallet var risken för narkolepsi fullständigt okänd för staten när vaccinationskampanjen inleddes och bedrevs. Det är först i efterhand – när vaccinationen var genomförd – som den förhöjda risken blev känd.

Mot denna bakgrund anser JK att staten inte haft någon informationsskyldighet och därmed inte agerat i strid med Europakonventionen.

Eftersom JK har fattat beslut enligt bestämmelserna om statens frivilliga skadereglering kan avgörandet inte överklagas. Den som är missnöjd med beslutet kan dock väcka talan i allmän domstol och få begäran prövad i den ordning som gäller för tvistemål.