Chefsåklagarmyndigheten i Bilecik i Turkiet har begärt att den 29-årige turkiske medborgaren som befinner sig i Sverige ska utlämnas för straffverkställighet.
Enligt Riksåklagaren finns det inte hinder mot utlämning enligt utlämningslagen. Riksåklagaren har vidare anfört att en utlämning inte skulle vara oförenlig med Europakonventionen eller barnkonventionen.
29-åringen har förnekat brotten som lagts till grund för utlämningsframställningen och motsatt sig utlämning. Han har gjort gällande att det föreligger hinder mot utlämning enligt 4, 6, 7 och 9 §§ utlänningslagen samt att en utlämning skulle vara oförenlig med artiklarna 3 och 6 i Europakonventionen.
Med anledning av utlämningsärendet greps 29-åringen den 1 augusti 2022 och anhölls dagen därpå. Han häktades den 27 september 2022 i utlämningsärendet och är alltjämt häktad.
Till stöd för utlämningsframställningen har åberopats en samlingsdom omfattande fem domar meddelade i Turkiet under 2021 där det anges att 29-åringen har dömts för grovt bedrägeri i fem olika rättegångar till fängelse i sammanlagt 13 år och 24 månader. Brotten har begåtts på olika platser i Turkiet under perioden den 23 september 2018 till den 29 november 2019.
29-åringen hävdar bland annat att de brott som han begärs utlämnad för är svepskäl för att få honom utlämnad. Han har anklagats för samröre med Gülenrörelsen och riskerar vid en utlämning till Turkiet att utsättas för förföljelse på grund av en tillskriven politisk uppfattning vilket är tillräckligt för att grunda flyktingstatus. Han har sökt asyl i Sverige.
Högsta domstolen konstaterar först att de aktuella gärningarna enligt svensk rätt ska bedömas som bedrägerier av normalgraden. För sådant brott är föreskrivet fängelse i ett år eller mer. Kravet på dubbel straffbarhet i 4 § utlämningslagen är därmed uppfyllt.
Av utredningen i Högsta domstolen framgår att 29-åringen vid flera tillfällen, även efter händelserna 2017, lämnat Turkiet för att sedan frivilligt återvända dit och vistas där. Detta talar mot att han riskerar att utsättas för förföljelse på grund av politisk uppfattning. Det har inte heller i övrigt framkommit något som visar att han löper en konkret risk att utsättas för sådan förföljelse som avses i regleringen.
Det finns därmed inte hinder mot utlämning enligt 7 § utlämningslagen.
De domar som har åberopats till grund för framställningen kan, enligt HD, inte anses uppenbart oriktiga. Av domarna framgår emellertid att 29-åringen inte har varit närvarande vid mer än en av de förhandlingar som ligger till grund för domarna. Turkiet har dock lämnat en försäkran som uppfyller kraven enligt 9 § tredje stycket utlämningslagen. Hinder mot utlämning enligt 9 § utlämningslagen föreligger därmed inte.
Av artikel 3 i Europakonventionen följer att en stat inte får lämna ut en person till ett annat land, om det finns starka skäl att tro att han eller hon löper en verklig risk för att i det landet utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
HD citerar Utrikesdepartementets rapport Turkiet — Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer: situationen per den 15 maj 2021 framgår bland annat att respekten för de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer urholkas fortlöpande
Högsta domstolen konstaterar att ”Situationen beträffande mänskliga rättigheter och demokrati i Turkiet är bekymmersam. Förhållandena i Turkiet inger också betänkligheter när det gäller situationen för personer som verkställer fängelsestraff”.
De uppgifter som 29-åringen lämnat och vad som i övrigt kommit fram genom utredningen ger emellertid inte tillräckligt stöd för att en utlämning för aktuell straffverkställighet skulle vara oförenlig med vare sig artikel 3 eller 6 i Europakonventionen för det fall att han utlämnas till Turkiet. Därför kan 29-åringen lämnas ut.