Göteborgs tingsrätt och Hovrätten för Västra Sverige kunde konstatera att någon eller några kastat en handgranat som briserades i en pizzeria en januarinatt i Göteborg.
Handgranaten har, enligt tingsrätten, orsakat viss förödelse inne på restaurangen men har inte skadat någon person. Det har genom utredningen visats att glassplitter farit ut på gatan utanför vilket kunnat skada förbipasserande. Den som har kastat handgranaten har inte kunnat förvissa sig om att någon person fanns i lokalen eller att någon person varit på väg att passera platsen.
Även om gärningen har skett nattetid har det skett i centrala Göteborg och det är alltid personer som rör sig utomhus även under dessa tider. Att ingen blivit skadad beror således endast på tillfälligheter, som varit utom gärningsmannens kontroll.
Att kasta in en handgranat i en lokal i centrala Göteborg är med ovanstående resonemang, enligt tingsrätten, att bedöma som allmänfarlig ödeläggelse. Vidare är ett innehav eller hanteringen av en spränghandgranat som är ett rent militärt vapen av särskilt farlig beskaffenhet ett grovt brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor.
Fyra män stod åtalade men bara en fälldes och dömdes till tre års fängelse för allmänfarlig ödeläggelse och grovt brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor. Bevisningen räckte inte mot de tre andra männen. Förutom att alla fyra sitter i bilen och kör från platsen för sprängningen i hög fart saknas, konstaterade tingsrätten, utredning om deras närmare handlande och avsikter. Utredning är inte tillräcklig för att göra gällande att någon av dem är gärningsman till den sprängning som har skett.
Åklagaren överklagade domen beträffande av en männen, 35 år gammal. Redan den omständigheten att 35-åringen bara några minuter efter explosionen färdades i den bil som setts köra snabbt från platsen, talar, enligt hovrätten, starkt för att han deltog när handgranaten kastades in i restaurangen.
Till det kommer att en av de medåtalade hade gjort sökningar relaterade till den aktuella pizzerian och handgranater samt, ungefär en månad tidigare, hade skickat den aktuella adressen i ett sms till 35-åringen. Även om det inte finns någon utredning som visar att denne svarat, talar meddelandet med inte obetydlig styrka för att det fanns en gemensam brottsplan. 35-åringen har inte heller haft någon förklaring till varför den medåtalade skickade adressen till honom, förutom att det kan ha rört sig om motsvarande adress i annan stad.
Vid en samlad bedömning av det som kommit fram kan hovrätten inte dra någon annan slutsats än att 35-åringen medverkade vid gärningen.
Frågan var då om 35-åringen skulle fällas för allmänfarlig ödeläggelse. Ansvar för allmänfarlig ödeläggelse förutsätter att explosionen framkallade fara för annans liv eller hälsa, eller för omfattande förstörelse av annans egendom. Faran ska vara konkret. Det innebär att det krävs att primäraffekten (i det här fallet explosionen) ska ha varit farlig för annans liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av annans egendom i det särskilda fallet.
Det är alltså inte tillräckligt att en sådan explosion är farlig i allmänhet eller till sin typ. En gärning innebär en konkret fara för följden om det är existentiellt möjligt att gärningen leder till följden, och plausibelt att det sker. Däremot krävs det inte att faran förverkligats. (Se Bäcklund m.fl., Brottsbalken – En kommentar, 24 maj 2023, Version 22, JUNO, kommentaren till 13 kap. 3 §.)
Hovrätten summerar: ”Att spränga en handgranat i centrala delar av en stad innebär typiskt sett fara för liv och hälsa och för förstörelse av egendom. Men restaurangen var stängd och folktom vid explosionen och det finns ingen utredning som ger stöd för att det fanns några personer i närheten utanför lokalen. Med hänsyn till detta är det inte visat att explosionen i det här fallet innebar konkret fara för annans liv eller hälsa. Kostnaderna för att återställa skadorna i lokalen, cirka 174 000 kr, kan inte heller anses så pass omfattande att det är visat att det fanns en konkret risk för omfattande förstörelse av annans egendom. Gärningen ska därför inte bedömas som allmänfarlig ödeläggelse, utan som grov skadegörelse”.
35-åringen döms också för brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor. Med hänsyn till att det har var fråga om en militär handgranat, vilket är en vara av särskilt farlig art, ska gärningen bedömas som ett grovt brott.
Påföljden bestäms till fängelse i två år och tre månader.