En kvinna i 50-årsåldern åtalades vid Örebro tingsrätt för dataintrång mot bakgrund av vissa händelser under 2015–2017 på en vårdcentral i Karlskoga där kvinnan vid tidpunkten arbetade som sjuksköterska. Åtalet avsåg fem separata tillfällen där kvinnan olovligen skulle ha slagit på sin sambo i journal- och bokningssystemet. 

Kvinnan uppgav vid huvudförhandlingen att hon hade haft sambons samtycke till de handlingar hon vidtagit. Det hade ingått i hennes ordinarie arbetsuppgifter att gå in i systemen och hon borde därför anses ha deltagit i vården av sambon och alltså inte gjort slagningarna olovligen.

Den som arbetar hos en vårdgivare får dock bara ta del av dokumenterade uppgifter om en patient om han eller hon deltar i vården av patienten eller av annat skäl behöver uppgifterna för sitt arbete inom hälso- och sjukvården. Den som bereder sig tillgång till en uppgift om en patient utan att någon av dessa båda förutsättningar är uppfyllda har från objektiva utgångspunkter olovligen tagit del av uppgiften, konstaterade tingsrätten.

Att mannen eventuellt samtyckt saknade därför betydelse, så länge kvinnan inte deltagit i hans vård, konstaterade tingsrätten. Vid fyra av tillfällena fick dock detta villkor anses uppfyllt, eftersom det ingått i kvinnans ordinarie arbetsuppgifter att boka läkar- och telefontider, vilket kvinnan också gjort. Att hon vid dessa tillfällen underlåtit att dokumentera att hon är anhörig till patienten och har uttryckligt samtycke till sökningen saknade betydelse.

Däremot dömdes kvinnan till 30 dagsböter för ett femte tillfälle, där det inte framgick att hennes slagning hade resulterat i någon läkartid eller vårdrelaterad notering – och där kvinnans alltså inte behövt uppgifterna för sina arbetsuppgifter i sjukvården.

Kvinnan överklagade och yrkade på friande dom, alternativt strafflindring.

Göta hovrätt betonar nu att det som skyddas via straffbestämmelsen om dataintrång är integriteten hos det aktuella informationssystemet och uppgifterna däri. Om åtgärden vidtas i enlighet med gällande rätt är den inte olovlig, men så är inte heller fallet vid samtycke – men samtycket ska komma från den som för systemets räkning förfogar över uppgiften. Att det måhända finns samtycke från patienten saknar alltså betydelse.

I det aktuella fallet har det inte funnits något samtycke från den som förfogar över uppgiften. Kvinnan kan inte heller sägas han bidragit med någon kompetens i vården av sambon och har därför inte deltagit i vården av honom i lagens mening. Hon har inte heller av något annat skäl behövt uppgiften för sitt arbete inom hälso- och sjukvården.

Det omstridda tillfället har därför uppfyllt kraven på uppsåtligt dataintrång och kvinnan ska därmed fällas i enlighet med åtalet. Hovrätten lindrar dock påföljden till 3 000 kronor i böter, med hänvisning till att lagföringen tagit lång tid.