Den 15 april 2022 hade den danske extremisten Rasmus Paludan beviljats tillstånd att anordna en allmän sammankomst Örebro. Rasmus Paludan skulle under sammankomsten bränna en koran. Sammankomsten kunde dock aldrig inledas och Rasmus Paludan befann sig aldrig själv i parken.
Redan 17.20 inleddes en förundersökning om våldsamt upplopp. Under de följande drygt två timmarna trappades våldet från personerna i parkens sida upp. Det har varit fråga om omfattande stenkastning, sparkar, slag med tillhyggen med mera riktat mot såväl polismän som hundar och fordon. Det har även kastats tegelpannor och andra lösa föremål mot polismän och polisfordon.
I samband med händelsen forcerades polisens olika avspärrningar. Efter kl. 19.00 stod det klart att polisen inte skulle lyckas upprätthålla ordningen och insatsen avbröts. När de sista poliserna lämnade parken stod fyra polisbilar i brand, och i varje fall en hade avtvingats polisen.
Händelsen krävde omfattande polisförstärkningar från flera delar av landet. Trots erhållna förstärkningar kunde polisen inte kunnat fullfölja sitt uppdrag. Som en följd av händelsen i Sveaparken har minst 71 poliser och åtta polisfordon skadats. Kostnaderna för polisbilarna uppgår till i vart fall 2 440 278 kronor och för tjänsteutrustning till minst 563 000 kronor. Tre polishundar skadades lätt under händelsen
Fyra andra samt ett flertal okända medgärningsmän hade angripit och stört polisverksamhet genom att använda våld och hot om våld mot poliser, skadat och tillgripit polisfordon och skadat polishundar som används i verksamheten samt vidtagit annan otillbörlig åtgärd.
Samtliga fyra åtalade bekräftade i Örebro tingsrätt att de befann sig i Sveaparken den 15 april 2022 och erkände olika grader av inblandning i händelsen. Det är bevisat att alla kastat sten mot polisen. Några av dem har även bland annat forcerat polisens avspärrningar, burit/flyttat och kastat kravallstak samt filmat händelseförloppet. Det sistnämnda har dock inte ansetts olagligt.
Tingsrätten bedömde att de åtalade begått gärningen tillsammans och i samförstånd med varandra och för män åtalades för sabotage mot blåljusverksamhet sedan de tillsammans och i samförstånd med varandra samt ett flertal okända medgärningsmän hade angripit och stört polisverksamhet genom att använda våld och hot om våld mot poliser, skadat och tillgripit polisfordon och skadat polishundar som används i verksamheten samt vidtagit annan otillbörlig åtgärd.
Samtliga fyra åtalade bekräftade i Örebro tingsrätt att de befann sig i Sveaparken den 15 april 2022 och erkände olika grader av inblandning i händelsen. Det är bevisat att alla kastat sten mot polisen. Några av dem har även bland annat forcerat polisens avspärrningar, burit/flyttat och kastat kravallstak samt filmat händelseförloppet. Det sistnämnda har dock inte ansetts olagligt.
Tingsrätten bedömde att de åtalade begått gärningen tillsammans och i samförstånd med varandra och för tingsrätten okända personer. Samtliga åtalade bedömdes ha haft uppsåt till gärningen och ska dömas för grovt sabotage mot blåljusverksamhet. Två av männen dömdes även för våld mot tjänsteman.
Mot bakgrund av de åtalades respektive inblandning, övriga brott som de döms för samt andra skäl bestämdes påföljden till fängelsestraff mellan fyra och fem och ett halvt års fängelse.
Två av männen skulle även utvisas.
Samtliga fyra skulle betala skadestånd till målsägandena, tre poliser.
Domen överklagades till hovrätten som avgjorde målet men fick ta om det efter beslut av HD på grund av rättsfallet ”Påskupploppet i Örebro” (Högsta domstolens dom den 14 mars 2023 i mål nr B 6185-22) där straffen sänktes generellt för andra inblandade i kravallerna i Örebro.
Göta hovrätt sänker nu straffen till följd av nämnda rättsfall ”Påskupploppet i Örebro” (Högsta domstolens dom den 14 mars 2023 i mål nr B 6185-22)
Männen får nu sina påföljder kraftigt mildrade. Hovrätten gör också en annan bedömning angående skadeståndet till poliserna.
Som Högsta domstolen har uttalat kan i och för sig brottet sabotage mot blåljusverksamhet ge rätt till kränkningsersättning om det straffbara handlandet innefattar moment som får anses även ha varit riktade särskilt mot en eller flera företrädare för den aktuella verksamheten, detta dock under förutsättning att samma kränkning inte har kunnat beaktas i anslutning till ett åtal för brott mot person (se ”Påskupploppet i Örebro” p. 47).
De tilltalade kan endast hållas skadeståndsrättsligt ansvariga för de skador som har koppling till var och ens straffrättsliga ansvar. Två av männen döms för våld mot tjänsteman mot de tre poliserna. Poliserna har i dessa delar rätt till skadestånd. Förutom när det gäller dessa stenkastningar har det inte lagts fram någon utredning kring, eller ens närmare förklarats, var de aktuella poliserna ska ha befunnit sig i förhållande till var och en av de tilltalade när dessa har deltagit i stenkastning. Inte heller har det framgått var övriga tilltalade, som inte är åtalade för våld mot tjänsteman, har befunnit sig när de stenar har kastats som omfattas av åtalen för våld mot tjänsteman.
Utöver de stenkastningar som i målet omfattas av åtalen för våld mot tjänsteman visar alltså inte utredningen att någon av de gärningar som männen döms för har varit riktade särskilt mot
De tre poliserna. Det saknas därför skäl att göra avsteg från utgångspunkten att brott som riktas mot allmänna intressen inte ger rätt till kränkningsersättning.
I fråga om skadestånd avseende åtalen för våld mot tjänsteman gör hovrätten inga andra bedömningar än tingsrätten. Tingsrättens domslut i dessa delar ska därför inte ändras.