Den 15 augusti 2022 gjordes en ansökan i 63-åringens namn om en kredit hos Santander Consumer Bank AS genom Santander Consumer Bank AS Norge, Sverige filial. Ansökan har signerats digitalt med bank-id. Ansökan har efter kreditprövning beviljats av Santander. Kreditbeloppet om 350 000 kronor har av Santander utbetalats till det bankkonto som har angivits i kreditavtalet, vilket utgör kvinnans bankkonto.
Det har erlagts betalning av ränta via 63-åringens autogiro till Santander vid ett första tillfälle. Därefter har någon betalning av lånet inte erlagts. Kvinnan har polisanmält bedrägeri den 23 augusti 2022. Kreditavtalet har sagts upp av Santander den 5 december 2022. Inkassokrav har skickats till kvinnan den 6 januari 2023.
Santander har begärt att kvinnan till Santander ska utge 355 921 kronor jämte ränta. Kvinnan hävdar att hennes son i början av augusti 2022 kontaktades av en person som uppgav sig företräda Annulleringsavdelningen på Konsumentverket (”Kontaktpersonen”).
Kontaktpersonen uppgav att det beställts åtta bredbandsabonnemang med 36 månaders bindningstid i hennes sons namn varvid kontaktpersonen lugnande hennes son och lovade att hjälpa till med allt samt erbjöd sig att även kontrollera status för övriga familjemedlemmar. På så sätt fick kontaktpersonen hennes telefonnummer. Den 23 augusti 2022, när kontaktpersonen inte längre gick att nå, loggade hon in på Santander och såg att det finns ett privatlån upplagt på Santander. Hon insåg att de blivit bedragna. Hon polisanmälde detta den 23 augusti 2022 och förundersökningen pågår vid polisen i Göteborg.
Hon har inte lämnat ut sitt bank-id eller kod till någon. Beloppet 350 000 kronor har satts in på hennes bankkonto och hon har därefter överfört beloppet till kontaktpersonens bankgironummer. Hon hade fått uppgift från kontaktpersonen att pengarna tillhörde denne.
Dessutom använder hon inte Iphone som var aktuell här utan Android.
Attunda tingsrätt konstaterade att av den dekrypterade bank-id-nyckeln framgår att det är 63-åringens bank-id som använts för att signera det aktuella avtalet med Santander. De uppgifter som hon och hennes söner har lämnat om vad som hänt har i vissa delar varit detaljerade men diffusa i de delar som handlar om hur de ska ha blivit lurade.
Intrycket är att berättelserna inte återspeglar något som hänt. Påståendena om att hon aldrig använt en Iphone framstår för rätten i sammanhanget som en efterhandskonstruktion. Utredningen visade sammanfattningsvis att kvinnan signerat låneansökan och tagit emot pengarna på sitt konto. Hon hade därmed ingått ett låneavtal. De uppgifter som hon har lämnat om att hon blivit lurad har inte varit av sådant slag att de varit ägnade att inverka på denna bedömning.
Också Hovrätten för Västra Sverige bedömer att Santander genom uppgifterna i den dekrypterade bank-id-nyckeln har styrkt att kvinnan ingått kreditavtalet jämte tillhörande villkor med användande av bank-id, som är en avancerad elektronisk signatur. Det saknas skäl att ifrågasätta kvinnans uppgift om att hon inte använder en Iphone. Men hovrätten konstaterar att den omständigheten inte är av avgörande betydelse för bevisvärdet av övriga uppgifter i den dekrypterade nyckeln.
Kvinnan måste vid denna bedömning göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen. Obehörig användning av en elektronisk underskrift är användning som sker av någon annan än innehavaren av underskriften utan dennes sam-tycke. Om innehavaren har vilseletts att själv signera med sin elektroniska underskrift är det alltså inte fråga om ett obehörigt användande (jfr rättsfallet NJA 2021 s. 1017).
Hovrätten ifrågasätter i och för sig inte hennes uppgifter om att hon blev kontaktad av en person som utgav sig ringa från Konsumentverket och att det var detta som föranledde att hon signerade mot Santander. Mot bakgrund av vad som redogjorts för ovan anser hovrätten emellertid att det inte varit fråga om ett obehörigt användande. 63-åringen kan därför inte undgå betalningsansvar för lånet.