Den tre år och åtta månader gamla pojken omskars 2016 i hemmet i närvaro av flera män, däribland hans far och farbror. Dessa höll fast honom under omskärelsen, som genomfördes av en man som saknade behörighet att utföra ett sådant ingrepp. 

I Sverige får omskärelse enligt 5 § lagen om omskärelse av pojkar utföras endast av legitimerad läkare eller av den som har särskilt tillstånd att utföra omskärelse av pojkar. Annan person än legitimerad läkare får inte utföra omskärelse av pojkar som är äldre än två månader. Med legitimerad läkare avses den som har en svensk läkarlegitimation.

Vidare gäller enligt lagens 4 § att ingreppet ska utföras med smärtlindring som ombesörjs av legitimerad läkare eller legitimerad sjuksköterska, under betryggande hygieniska förhållanden och med hänsyn till vad som är bäst för barnet.

En omskärelse som utförs av en icke behörig person kan förutom att föranleda ansvar enligt den särskilda lagen också föranleda ansvar enligt de allmänna bestämmelserna i brottsbalken. I propositionen med förslaget till den nya lagen (prop. 2000/2001:81 s. 31f) uttalades följande: Det förhållandet att en gärning bedöms som brottslig enligt denna lag innebär dock inte automatiskt att gärningen också föranleder ansvar enligt brottsbalken. Det kan fortfarande finnas fall där de allmänna reglerna om samtycke och social adekvans leder till att bestämmelserna om exempelvis misshandel inte kan tillämpas.

Samtliga inblandade i omskärelsen agerade med uppsåt när de höll fast barnet och utförde omskärelsen. För att de ska kunna göras ansvariga krävs att de även har haft uppsåt till effekten av sina handlingar, alltså att ingreppet orsakat smärta, sårskada och ärr.

Mannen som utförde omskärelsen måste, med hänsyn till hans erfarenheter av omskärelser, ha insett att det fanns en betydande risk att barnet skulle känna smärta. Han hade således enligt Vänersborgs tingsrätt gjort sig skyldig till misshandel.

Pappan hade däremot förlitat sig på mannens uppgifter om behörighet och kompetens samt att det inte var olagligt. Vidare hade pappan meddelat förskolan att sonen skulle omskäras. Tingsrätten ansåg det inte visat att pappan insett risken för att sonen skulle åsamkas smärta. Åtalet mot honom ogillades således.

Tingsrätten prövade därefter huruvida mannen som utfört omskärelsen ändå skulle frikännas från ansvar på grund av samtycke och social adekvans. Den särskilda lagen om omskärelse av pojkar får anses bygga på den grundtanken att omskärelse av religiösa skäl i och för sig uppfyller kriteriet social adekvans och därför, om samtycke föreligger, bör kunna medföra frihet från ansvar trots att handlandet annars skulle vara att bedöma som misshandel. Pappan hade samtyckt till omskärelse, men mamman hade inte samtyckt till omskärelsen såsom den nu utförts. Det förelåg således inget giltigt samtycke som kunde befria honom från ansvar.

Omskäraren avstod från att överklaga men pappan överklagade till hovrätten.

Hovrätten för Västra Sverige konstaterar att det framkommit att omskärelsen genomfördes av religiösa skäl och att en omskärelse av en pojke, i den aktuella miljön, var en viktig religiös och traditionell högtid. Pappan berättade att man brukar bjuda de närmaste, vilket innebär släkt och vänner, och ha en fest i samband med omskärelsen.

Det är genom utredningen klarlagt att pappan och farbrodern höll fast barnet och att en annan man utförde omskärelsen. Det är uppenbart att ingreppet orsakat sårskada och senare ett ärr.

Av förarbetena till lagen om omskärelse av pojkar framgår följande: En omskärelse är ett smärtsamt ingrepp och det gör ont såväl under ingreppet som under läkningsprocessen. Ingreppet kräver därför smärtlindring. När omskärelse görs inom hälso- och sjukvården ges regelmässigt smärtlindring, såväl under själva ingreppet som under eftervården. Smärtans omfattning beror dock bland annat på hur stor del av förhuden som avlägsnas och pojkens ålder. Vilken smärtlindring som i det enskilda fallet är adekvat kan därför variera. Hänsyn till barnets bästa måste vara avgörande när det gäller vilken smärtlindring som ska ges (prop. 2000/01:81 s. 24).

Av Socialstyrelsens allmänna råd beträffande omskärelse av pojkar (SOSFS 2001:14) framgår vidare följande. Om en omskärelse utförs på en pojke under hans första levnadsår, bör lokalbedövning användas med hänsyn till de risker som narkos medför i denna ålder. Ytanestesi med kräm eller salva följt av infiltrationsanestesi innebär vanligen en fullgod smärtlindring. Särskild uppmärksamhet bör ägnas risken för överdosering av lokalbedövningsmedel. I övriga åldrar bör i första hand allmän narkos övervägas.

Hovrätten konstaterar att barnet fått bedövning i form av bedövningssalva och två sprutor som verkat lokalbedövande. Han hade alltså inte fått den bedövning som enligt de allmänna råden bör användas för ett barn i hans ålder. Vidare har rättsläkaren uppgett att han tror att smärtlindringen som gavs i det här fallet inte eliminerade smärtan, men minskande den.

Hovrätten anser att det var visat att det varit fråga om en straffbelagd gärning i form av en misshandel eftersom barnet orsakats smärta, sårskada och senare ett ärr genom att mannen med tillhygge skurit och bränt bort hans förhud. Pappan och farbrodern var att bedöma som medgärningsmän eftersom de agerat tillsammans och i samförstånd med mannen som utförde omskärelsen.

Därefter prövade hovrätten om gärningen i objektiv mening var rättfärdigad med stöd av oskrivna regler om social adekvans. Det är utrett att mannen som utförde omskärelsen inte var behörig att göra det. Det innebär att gärningen inte gjordes i enlighet med lagen om omskärelse av pojkar.

I rättsfallet NJA 1997 s. 636 anförde Högsta domstolen att en omskärelse av religiösa skäl i och för sig uppfyller kriteriet social adekvans och därför, om samtycke från vårdnadshavaren föreligger, bör kunna medföra frihet från ansvar trots att handlandet annars skulle vara att bedöma som misshandel. I kravet på social adekvans måste emellertid läggas det villkoret att ingreppet utförs på ett sådant sätt att barnet inte utsätts för onödig smärta eller för hälsorisker på grund av förhållandena vid omskärelsen. För ingrepp som utförs inom hälso- och sjukvården är detta villkor normalt uppfyllt eftersom de ska ske i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Om omskärelser sker utanför sådan verksamhet, får det ställas krav på att förutsättningarna inte är nämnvärt sämre för barnet. Vid den bedömningen ska inte bara tillvägagångssättet vid omskärelsen beaktas, utan även i vad mån pojkens vårdnadshavare haft insikt om vad som skulle komma att ske när de gav sitt samtycke.

Pappan hade samtyckt till aktuell omskärelse, men mammans samtycke var inte klarlagt. Oavsett om hon samtyckt eller inte anser hovrätten att gärningen inte är rättfärdigad med stöd av oskrivna regler om social adekvans.

Barnet utsattes vid omskärelsen för onödig smärta och hälsorisker på grund av de aktuella förhållandena. Förutsättningarna vid omskärelsen har därför varit nämnvärt sämre för barnet än om denna skett i enlighet med lag. Vidare fick barnet innan och under omskärelsen en panikreaktion. Det innebär att förhållandena vid ingreppet påtagligt stred mot barnets bästa. Gärningen är således inte rättfärdigad med stöd av oskrivna regler om social adekvans och är därmed otillåten.

Beträffande pappans uppsåt i fråga om huruvida omskärelsen var godtagbar att genomföra på det sätt som gjordes så gör hovrätten följande överväganden: Pappan kom till Sverige år 2008, pratar god svenska och hade jobb på skola, uppdrag inom politiken och var delaktig i föreningslivet. Enligt hovrättens mening måste han i i vart fall dagen då omskärelsen skulle ske förstått risken för att den, med hänsyn till hur den skulle genomföras, var otillåten i Sverige. Hovrätten beaktar i den bedömningen även de omständigheterna att kontant betalning erlades samt att ingreppet utfördes på golvet i pappans vardagsrum. Sammanfattningsvis anser hovrätten att pappan och farbrorn agerat med uppsåt

Sammanfattningsvis kommer hovrätten till slutsatsen att de tilltalade har agerat med uppsåt, även i förhållande till gärningen inte varit ursäktad med hänsyn till oskrivna regler om social adekvans. De har därmed gjort sig skyldiga till misshandel och pojken får 10 000 kronor i skadestånd.