Det var i slutet av mars som Socialnämnden i Falkenbergs kommun beslutade att tills vidare stoppa hemtjänsten för personer som inte är permanent bosatta i kommunen. Det var inte förenligt med Folkhälsomyndighetens rekommendationer om att dämpa spridningstakten av Covid-19 att verkställa stöd och hjälp från andra kommuner till personer på tillfällig vistelse, angav nämnden i sin motivering.

Vistelsekommunen är annars i enlighet med 2 a kap. 6 § socialtjänstlagen skyldig att på begäran verkställa bosättningskommunens beslut om stöd och hjälp.

Kommunen har i Förvaltningsrätten i Göteborg utvecklat sitt resonemang, som alltså stöds på Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Resande avråds för närvarande och personer som tillhör någon av riskgrupperna för sjukdomen ska dessutom minska sitt sociala umgänge.  

”Även om brukaren inte träffar andra personer än hemtjänstpersonalen, innebär en förflyttning till en ny kommun att brukaren får sina behov tillgodosedda av en helt ny personalgrupp, vilket innebär nya sociala kontakter. Kommunerna står inför stora utmaningar och problem. Bland annat handlar det om ett läge där medarbetare varje dag får en allt större arbetsbörda samtidigt som fler blir smittade.”

Enligt kommunen handlar det om att göra ”prioriteringar”, för att ”säkerställa att de med de största och mest akuta behoven får sina behov mötta”. Brukare som bara är på tillfälligt besök i Falkenberg får också sina behov tillgodosedda i sin bosättningskommun, bedömer kommunen.

Förvaltningsrätten delar dock inte kommunens inställning utan upphäver nu beslutet, eftersom det strider mot lagen.

Kommunen har med hänvisning till Folkhälsomyndighetens rekommendationen beslutat att inte fullgöra den skyldighet som följer av 2 a kap. 6 § socialtjänstlagen. En kommun kan dock inte ”välja om den vill följa gällande lagstiftning eller inte” – oavsett vilka skäl som ligger bakom beslutet. Förvaltningsrätten upphäver istället alltså beslutet.