Efter en dödlig arbetsplatsolycka åtalades en 46-årig man för arbetsmiljöbrott. 46-åringen var säkerhetsansvarig för den arbetsplats där olyckan inträffade. En byggarbetare föll in mellan en husvägg och en byggnadsställning. Genom fallet fick han en huvudskada som han avled av.

46-åringen nekade till brott. Enligt honom var det inte hans bolag som hade ansvaret för säkerheten på den plats som den avlidne mannen arbetat på.

Av 3 kap. 7 § brottsbalken framgår att den som av oaktsamhet orsakar annans död, döms för vållande till annans död. Av 3 kap. 10 § brottsbalken framgår att om vållande till annans död har begåtts genom att någon uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt vad som i enlighet med arbetsmiljölagen ålegat honom till förebyggande av ohälsa eller olycksfall döms för arbetsmiljöbrott.

En arbetsgivare ska enligt 3 kap. 2 § första stycket arbetsmiljölagen vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall. Av 3 kap. 12 § andra stycket arbetsmiljölagen framgår att den som anlitar inhyrd arbetskraft att utföra arbete i sin verksamhet ska vidta de skyddsåtgärder som behövs för arbetet.

Den som kan ställas till ansvar för arbetsmiljöbrott är den som har skyddsansvaret i arbetsmiljön. Ansvaret kan delegeras från arbetsgivaren själv till någon som har erfarenhet och det kunnande som krävs.

Olyckan skedde vid uppförandet av ett flerbostadshus i Järfälla. Entreprenören anlitade 46-åringens bolag som underentreprenör. En del av bolagets arbete utfördes av mannen som avled i olyckan. Han var anställd av en underleverantör.

Mannen föll 13 meter från en balkong. Vid olyckan hade han ingen personlig skyddsutrustning och balkongen saknade fast fallskydd.

Attunda tingsrätt bedömde att bolaget varit skyldigt att förebygga risken för fall för deras anställda genom att installera ett skyddsräcke eller annat fallskydd. Arbetsmiljöansvaret hade därför brustit. Frågan var om bolaget hade ansvar för den omkomne mannens arbetsmiljö.

Mannen som avlidit var anställd av en underleverantör. Enligt åklagaren var han inhyrd av bolaget och det var därför bolaget som hade arbetsmiljöansvar för honom. 48-åringen menade att det var underentreprenören som hade ansvaret för mannen.

Det fanns omständigheter som talade för att mannen var inhyrd av bolaget. Arbetsmiljöinspektören fick sådan information när han kom till platsen efter olyckan. Underentreprenören var inte med från början utan blev inhyrd när det stod klart att bolaget behövde mer arbetskraft för att hinna klart i tid.

Det bolaget uppgett om att underentreprenören var just det gick dock inte att bortse ifrån. Det hade bolaget också uppgett i förundersökningen som polisen inledde med anledning av händelsen.

Det var därför inte visat att mannen var inhyrd av bolaget. Bolaget hade därför inte arbetsmiljöansvaret för honom och åtalet avvisades.

Åklagaren överklagade domen och menade att oavsett om mannen var inhyrd arbetskraft eller inte så hade bolaget säkerhetsansvaret för den aktuella balkongen.

Svea hovrätt konstaterar att i förarbetena till 3 kap. 10 § brottsbalken anges att den som kan ställas till ansvar för arbetsmiljöbrott är den som har skyddsansvaret i arbetsmiljön och att skyddsansvaret i första hand ligger på arbetsgivaren. Det står dock klart att arbetsgivarens ansvar kan vara mer omfattande och täcka arbetstagare i andra företag.

Eftersom mannen inte var anställd hos bolaget hade bolaget inte i strikt mening ansvar för hans arbetsmiljö. Inhyrd arbetskraft kan dock jämställas med arbetstagare. Hovrätten delar tingsrättens bedömning att mannen inte var arbetstagare hos bolaget.

Frågan är om bolaget kan hållas ansvarigt för olyckan eftersom det var skyldigt att tillhandahålla fallskydd för sina egna arbetstagare på den aktuella balkongen. Det är i målet inte utrett var exakt som mannen föll ifrån. Det ger stöd för att han föll från en balkong där bolagets egna arbetstagare inte arbetade. Bolaget hade därför inte skyddsansvaret för den delen.

Åtalet ogillas därför.