Försäkringskassan beslutade vid omprövning den 24 juli 2019 att inte ändra sitt tidigare beslut att neka en 22-årig kvinna aktivitetsersättning. Anledningen till beslutet var att Försäkringskassan inte ansåg att det var styrkt att kvinnan hade en nedsatt arbetsförmåga med minst en fjärdedel i ett förvärvsarbete på arbetsmarknaden där även särskilt anpassa och skyddade arbeten inkluderades.
22-åringen överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Umeå.
I ett läkarutlåtande från den 18 augusti 2018 framgick bland anant att diagnoser som orsakade 22-åringens nedsatta arbetsförmåga var ångest, ADD och hypotyreos. Kvinnan hade en god studieförmåga och var lättlärd med led av prestationsångest och höga krav som förbrukade hennes energi. Det fanns ett behov av viss anpassning vilket innebar att hon bedömdes ha svårt att klara av ett normalt förekommande arbete utan tid för återhämtning.
Under perioden 1 september – 30 september 2018 praktiserade kvinnan med arbetsuppgifter som städning och fastighetsskötsel. Av ett intyg från arbetsgivaren framgick att kvinnan, trots anpassningsförsök, tvingades avsluta arbetsdagarna tidigare än avtalat. Det framgick inte i vilket omfattning eller mellan vilka tider hon praktiserade.
I ett anant läkarutlåtande från den 7 mars 2019 angavs att kvinnans mående hade försämrats under de senaste månaderna. Försämringen bestod i ökad ångest, depressivt tankeinnehåll och ökande ångestpåslag. Läkaren bedömde att de medicinska förutsättningarna skulle förbättras men kunde inte ange någon tidsram.
Förvaltningsrätten fann, vid en sammantagen bedömningen, att utredningen i målet inte visade att 22-åringen hade så omfattande funktions- och aktivitetsbegränsningar vid tiden för ansökan att det var uteslutet att hon kunde uppnå hel eller delvis arbetsförmåga i väl anpassade arbeten efter ett års rehabilitering. Enligt förvaltningsrättens mening sakandes det en tydlig prognos. Arbetsförmågan kunde därmed inte anses vara helt nedsatt under minst ett år. Överklagandet avslogs därför.
22-åringen överklagade till Kammarrätten i Sundsvall och yrkade att hon skulle beviljas sökt ersättning från februari 2020.
Till stöd för sin talan anförde hon att hon påbörjade arbetsrehabilitering under hösten 2019 vid Ungdomstorget som pågick en dag i veckan under tre timmar. Hon klarade inte av att utöka omfattningen mer än så. Hon lämnade in ett nytt läkarutlåtande, intyg från arbetsledare och arbetsmarknadskonsulent samt poängterade att Försäkringskassan hade vidare beviljat henne aktivitetsersättning under perioden juli 2020–oktober 2021.
Kammarrätten noterar att det nya läkarutlåtandet daterat den 4 juni 2020 är närmast identiskt med det från den 27 mars 2019. Några få uppgifter har ändrats. Av det äldre utlåtandet framgår att 22-åringen planeras genomgå fortsatt farmakologisk behandling och att hon står på väntelista till psykiatrisk specialistmottagning för vidare utredning och behandlingsinsatser. I det nyare utlåtandet framgår bara att hon ska pröva en specifik medicin.
Utredningen ger för handen att kvinnan har stora svårigheter att uppbåda och upprätthålla uppmärksamhet och koncentration. Hon klarar inte att läsa böcker, titta på TV eller köra bil i mer än 10 minuter. Hon har total krav- och stresskänslighet, svårigheter att hantera sinnesintryck, nedsatt effektivitet vid utförande av uppgifter samt en stor nedsättning av exekutiva funktioner såsom att planera, initiera och genomföra aktiviteter. Hon har en stor nedsättning vad gäller uttröttbarhet och är i behov av lång återhämtningstid. Vidare uppges hon ha symtom som tyder på emotionell instabilitet. Problematiken är mångårig och uppges ha försämrats.
Mot bakgrund av detta anser kammarrätten att utredningen visar att 22-åringens förmåga att försörja sig genom förvärvsarbete har varit helt nedsatt under hela den period som prövas i målet. Det har inte framkommit något konkret som tyder på att det i februari 2020 fanns skäl att anta att kvinnans arbetsförmåga skulle vara helt nedsatt under en kortare tidsperiod än ett år framåt i tiden. Det medicinska underlaget ger därför stöd för att hennes arbetsförmåga var helt nedsatt i förhållande till förvärvsarbeten på hela arbetsmarknaden och kunde antas bestå under minst ett år från och med februari 2020. Överklagandet ska därmed bifallas.