Vivalto har begärt att få ta del av samtliga expedierade handlingar från perioden 11 mars‒24 mars 2024 i kategorierna beslut om strafföreläggande, beslut i åtalsfrågan, beslut om tillträdesförbud, beslut om kontaktförbud och beslut om åtalsunderlåtelse. Vivalto har ett utgivningsbevis.
Vivalto poängterar att deras databas riktar sig till medieföretag inom radio, tv, internet och press genom att tillhandahålla nyhetsunderlag i form av offentliga handlingar från samtliga myndigheter och svenska domstolar. Vivalto samlar in domar och uppgifter om lagöverträdelser. Databasen lämnar inte ut handlingar till kunder, men medger användaren att läsa på databasens hemsida. Vivalto tillhandahåller information uteslutande i journalistiskt syfte.
Kammarrätten i Stockholms slår först fast att uttrycket lagöverträdelser som innefattar brott är ett EU-rättsligt begrepp och omfattar en mängd uppgifter om brottsliga gärningar som kan förekomma i vitt skilda situationer. En sådan uppgift kan exempelvis vara en uppgift om att någon har mottagit ett strafföreläggande, en åtalsunderlåtelse eller en straffvarning.
Därefter går kammarrätten vidare med att framhålla att syftet med artikel 10 dataskyddsförordningen är att säkerställa ett utökat skydd mot sådan behandling av personuppgifter som, på grund av att uppgifterna är särskilt känsliga, kan utgöra ett särskilt allvarligt ingrepp i den grundläggande rätten till respekt för privatlivet och skydd för personuppgifter enligt bl.a. artikel 8 i europeiska rättighetsstadgan (EU-domstolens dom av den 22 juni 2021, Latvijas Republikas Saeima, C-439/19, EU:C:2021:504, punkt 74). EU-domstolen har understrukit att uppgifter som rör fällande domar i brottmål utgör särskilt känsliga uppgifter och att integritetsintresset generellt väger tyngre än allmänhetens intresse av att få tillgång till handlingarna (EU-domstolens dom den 7 mars 2024, Endemol Shine Finland Oy, C-740/22, EU:C:2024:216, punkt 55).
Dataskyddsförordningen förutsätter dock att medlemsstaterna gör undantag från förordningens bestämmelser med hänsyn till intresset av yttrande- och informationsfrihet.
Enligt artikel 85.1 första punkten dataskyddsförordningen ska medlemsstaterna i lag förena rätten till integritet i enlighet med förordningen med yttrande- och informationsfriheten, inbegripet sådan behandling som sker för bl.a. journalistiska ändamål.
Enligt den så kallade databasregeln i 1 kap. 4 § YGL tillämpas grundlagen även för bland annat databaser som har utgivningsbevis enligt 1 kap. 5 § YGL. Den som driver en databas som uppfyller de formella kraven i 1 kap. 5 § YGL, bland annat på att vända sig till allmänheten med ett innehåll som mottagarna inte kan påverka, kan ansöka om ett utgivningsbevis för sin verksamhet. Det finns i 1 kap. 5 § YGL inget krav på journalistisk verksamhet och det görs heller inte någon prövning av databasens syfte eller innehåll. En databas som får ett sådant utgivningsbevis omfattas av YGL:s regler.
I nationell rätt saknas vägledande avgöranden avseende frågan om relationen mellan dataskyddsförordningen och grundlagsskyddet för yttrandefrihet i form av publicering av uppgifter om lagföring på webbplatser.
Vad gör då kammarrätten för bedömning? Domstolen instämmer till att börja med i Åklagarmyndighetens bedömning att de begärda handlingarna, inklusive besluten om tillträdesförbud och besluten om kontaktförbud, innehåller personuppgifter som rör lagöverträdelser som innefattar brott och att behandling av uppgifterna därmed faller in under artikel 10 dataskyddsförordningen.
Dataskyddsförordningen medger vissa undantag från skyddet för personuppgifter för verksamhet som har journalistiska ändamål. Det har inte kommit fram att Vivalto bedriver någon egen journalistisk verksamhet.
Eftersom Vivalto har ett utgivningsbevis uppkommer ändå frågan om relationen mellan dataskyddsförordningen och grundlagsskyddet för yttrandefrihet i form av sådan verksamhet som avses i 1 kap. 4 och 5 §§ YGL.
Att neka en aktör som har beviljats ett utgivningsbevis att ta del av handlingar med motiveringen att grundlagsskyddet måste ge vika till förmån för dataskyddsförordningen måste, enligt domstolen, göras med stor försiktighet. Samtidigt uppställer dataskyddsförordningen tydliga krav på medlemsstaterna att fastställa lämpliga skyddsåtgärder för de registrerades rättigheter och friheter när det kommer till personuppgifter som rör fällande domar i brottmål och lagöverträdelser som innefattar brott, när behandlingen av sådana uppgifter sker av någon annan än en myndighet.
Med hänsyn till principen om unionsrättens företräde och EU-domstolens praxis anser kammarrätten att den svenska regleringen i YGL och 1 kap. 7 § första stycket dataskyddslagen, när det gäller databaser med utgivningsbevis, i vissa fall innebär en alltför långtgående begränsning av rätten till skydd av personuppgifter som inte är förenlig med artikel 85 i dataskyddsförordningen.
Detta gäller särskilt mot bakgrund av att den grundlagsskyddade delen av verksamheten enligt svensk rätt helt undantas bestämmelserna i dataskyddsförordningen och att ingen proportionalitetsbedömning görs mellan å ena sidan rätten till skydd för personuppgifter och å andra sidan rätten till skydd för yttrande- och informationsfrihet. Dataskyddsförordningen ska därför tillämpas vid bedömningen av om Vivalto har rätt att ta del av de begärda handlingarna, trots vad som föreskrivs i dataskyddslagen om grundlagsskyddets företräde.
Kammarrätten instämmer i Åklagarmyndighetens bedömning att vid en avvägning mellan Vivaltos intresse av att få ta del av uppgifterna och de registrerades intresse av skydd för sina personuppgifter väger de registrerades rättigheter tyngre. Mot denna bakgrund kan det antas att uppgifterna i de begärda handlingarna efter ett utlämnande kommer att behandlas i strid med dataskyddsförordningen. Uppgifterna omfattas därmed av sekretess enligt 21 kap. 7 § OSL. Överklagandet ska därför avslås.
Kammarrätten i Stockholm har tidigare meddelat en dom med samma utgång vilket Blendow Lexnova rapporterat om.