Det var på tjugondag knut i år som målsäganden parkerade sin bil på en gata i södra Stockholm och dröjde sig kvar i bilen en stund. Plötsligt hörde hon en hög smäll och blev rädd. Hon trodde det var en bomb som exploderat.

Kort senare stannade en cyklist till utanför bilen och upplyste henne om att han sett en julgran falla rakt ned i taket på hennes bil. Cyklisten lämnade sina personuppgifter och skyndade vidare, men ganska omgående kom en man ut från en närliggande port och bad om ursäkt för att granen landat på hennes biltak. Han borstade bort barren från biltaket och erbjöd sig att ersätta eventuella skador.

I förhör berättade målsäganden att julgransägaren uppgett att han brukar kasta ut sin gran från fönstret i syfte att undvika barr i farstun – men inte denna gång. Nu var det istället vinden som tagit granen. Hon förstod inte om han talade sanning eller skämtade, men bestämde sig för att polisanmäla händelsen. Det ledde till att julgransägaren kom att åtalas för framkallande av fara för annan.

Julgransägaren berättade å sin sida att han den aktuella dagen skulle ”städa bort julen” och i samband med detta ställde granen på fönsterbrädet för att kunna dammsuga. Fönstret stod öppet och plötsligt hörde han hur något small i sovrummet. Han förstod att det var korsdrag och tog sig dit för att stänga balkongdörren. När han kom tillbaka till vardagsrummet var julgranen borta. Han förstod att den måste trillat ut ur fönstret och bestämde sig för att springa ned på gatan.

Cyklisten, som bevittnade granen falla ned på biltaket, vittnade även han vid tingsrätten och uppgav att han ”såg något fladdra till i ögonvrån” som sedan följdes av en hög smäll. Han förstod till en början inte vad som hänt men när han cyklat några meter fram kunde han se en bil täckt med barr. Han såg även en avbarrad gran vid sidan av bilen. Han observerade också ett fönster öppet på åttonde våningen där den åtalade mannen syns sopa bort granbarr från fönsterblecket.

Stockholms tingsrätt väljer nu att frikänna julgransägaren från åtalet om framkallande av fara för annan. Skälet är att målsäganden aldrig utsattes för någon konkret livsfara eller konkret fara för svår kroppsskada.

I domskälen betonar tingsrätten att det rörde sig om en ”förhållandevis liten julgran i såväl höjd som omfång”. Att döma av avbarrningen som skedde när granen träffade bilen förefaller den inte heller ha fallit rakt ned från fönstret. Det går också, enligt tingsrätten, att ”dra slutsatsen att den dessutom var lättare jämfört med en färsk julgran”.

Tingsrätten skriver vidare:

”Den var vidare opyntad och saknade julgransfot. [Målsäganden] satt samtidigt, under hela händelseförloppet, helt skyddad i en modern bil. Det var således enligt tingsrättens mening uteslutet att denna specifika julgran skulle ha lyckats penetrera bilens plåttak eller vindruta. I det helt osannolika läget att granen, i någon del, skulle lyckats penetrera bilen hade den då dessutom haft så lite rörelseenergi kvar att den mycket svårligen hade kunnat utsätta [målsäganden] för livsfara eller fara för svår kroppsskada”.