Den 18-årige ishockeyspelaren åtalades för misshandel sedan han slagit en motspelare på underarmen/handleden med en hockeyklubba i ishallen Lugnet i Falun. Målsäganden uppgav i Falu tingsrätt att han och den tilltalade deltog i en träningsmatch i ishockey utanför ordinarie säsong. Vid något tillfälle hakade han ihop med 18-åringen efter en duell om pucken. De föll till marken. 18-åringen hamnade överst och de gled in mot hörnet av rinken. Han utövade inget medvetet våld mot 18-åringen när de befann sig på marken. Pucken gled i väg och spelet fortsatte en bra bit bort.
När han reste sig upp tog han ett par skär därifrån. Han hade klubban i höger hand och kände plötsligt ett hugg i vänsterarmen. Det gjorde fruktansvärt ont. Han vände sig om och såg att det var 18-åringen som slagit honom med sin hockeyklubba. Klubban träffade på en del av kroppen där han saknade skydd.
Många spelare saknar skydd just på den delen av kroppen, men det finns särskilda skydd som kan användas.
18-åringens version är att han inledningsvis låg överst men motståndaren lyckades dra ner honom under sig. När de låg ner på marken tryckte motspelaren hans huvud ner mot marken. Pucken lämnade området där de låg strax innan de reste sig och övriga spelare åkte mot pucken. Motståndaren reste sig först och då slog 18-åringen mot hans klubba för att få hans uppmärksamhet. Han var arg. Slaget var inte så hårt. Han avsåg inte att skada motspelaren. Han utgick från att alla bar skydd på den delen av kroppen där slaget träffade.
Tingsrätten konstaterade att en brottslig gärning under vissa omständigheter kan bedömas som tillåten med stöd av regler om samtycke och social adekvans. Åtskilliga våldshandlingar inom idrotten anses vara tillåtna med hänvisning till dessa undantag. Vad avser ishockey är samtliga handlingar som är förenliga med sportens regler tillåtna.
Även våldshandlingar som inte godtas enligt sportens regler kan vara tillåtna, förutsatt att det sker inom spelet och är naturligt förbundna med idrotten.
Under vissa omständigheter kan även handlingar utan direkt koppling till spelet godtas, exempelvis ett ofredande i samband med att någon är på väg till avbytarbåset. Ett uppsåtligt orsakande av allvarlig skada kan dock aldrig anses vara inom spelets ramar och ska därmed inte bedömas som tillåten.
Om gärningen har skett inom ramen för en oorganiserad idrottsutövning ska utrymmet för vad som är tillåtet bedömas snävt (jfr NJA 2018 s. 591, p. 5-26).
Enligt tingsrätten är det utrett att 18-åringen tillfogat sin motståndare skada och smärta. Med hänsyn till att det skedde inom ramen för en hockeymatch och direkt efter en tackling, måste det dock anses vara inom spelets ramar. Handlingen är därför tillåten enligt läran om social adekvans.
Under alla omständigheter är det inte utrett att 18-åringen haft uppsåt till att orsaka sin motståndare skada eller smärta. Hans uppgift om att han egentligen siktade mot klubban och att han utgick från att motståndaren hade skydd kan inte bortses från. Han har därmed inte haft att räkna med den följd som uppstod. 18-åringen ska därmed frikännas från åtalet.
En tingsfiskal och en nämndeman ville fälla 18-åringen för misshandel.
Svea hovrätt instämmer med de skiljaktiga ledamöterna i tingsrätten att det i detta fall finns flera omständigheter som talar mot att misshandeln ska anses vara tillåten med stöd av allmänna regler om samtycke eller social adekvans. Misshandeln skedde således när han och 18-åringen inte deltog i spelet. Slaget, som förorsakade en allvarlig skada, var kraftfullt och utdelades bakifrån utan möjlighet för motståndaren att förutse slaget eller värja sig.
Till skillnad från tingsrätten anser hovrätten därför att misshandeln inte ska anses ha varit tillåten utifrån de riktlinjer som Högsta domstolen dragit upp i rättsfallet. De omständigheterna att ishockey är en sport där en hel del våldsutövning är tillåten enligt reglerna eller i vart fall socialt adekvat, att slaget utdelades direkt efter en hetsig närkamp och att matchen spelades inom ramen för en organiserad ungdomsverksamhet föranleder inte någon annan bedömning.
När det gäller frågan om 18-åringen hade uppsåt till gärningen framgår det av utredningen att han utdelat ett kraftigt slag med sin klubba som träffat motståndaren på armen. Enligt hovrättens mening framstår det med hänsyn till de uppgifter som de hörda personerna har lämnat som uteslutet att han i själva verket avsåg att träffa motståndarens klubba. Det kan i och för sig också uteslutas att han direkt avsåg att förorsaka mannen en fraktur. I det ögonblick han slog med klubban måste han dock, oavsett vad han gjorde för antagande om huruvida motståndaren hade något skydd för underarmarna eller inte, ha förstått att det fanns en helt uppenbar risk för att slaget skulle förorsaka skada och smärta. Med hänsyn till detta och då han utdelade slaget eftersom han var upprörd får det antas att han var likgiltig inför att slaget skulle leda till skada och smärta.
18-åringen har därmed agerat med likgiltighetsuppsåt.
Frakturen på motståndarens arm var en förutsebar följd av slaget som 18-åringen måste svara för.
Han ska därför dömas för misshandel i enlighet med åtalet till ungdomstjänst 35 timmar.