Den tilltalade mannen åtalades för muta då han, enligt gärningsbeskrivningen, för utövningen av anställningen som miljö- och hälsoskyddsinspektör vid Älmhults kommun begärt en otillbörlig förmån. Den otillbörliga förmånen har bestått i att han framfört att han ville köpa en fastighet med en kraftig prisreduktion om i vart fall 775 000 kronor av en person som vänt sig till Miljö- och byggförvaltningen.
Målet rör en fastighet som ligger vid en sjö där det delvis gäller strandskydd. Det var öppen budgivning. Miljö och hälsoskyddsinspektören arbetar med frågor om strandskydd. Han hade ett telefonsamtal med ägaren till den aktuella fastigheten där han talade om strandskydd m.ed mera för fastigheten och erbjöd sig att köpa fastigheten. Hon hänvisade till fastighetsmäklaren. Spekulanten sände sedan ett mail till mäklaren.
Kommunen har sedan begärt hjälp från annan kommun att hantera ärendet. Fastigheten såldes för 3.4 miljoner kronor. Det i stämningsansökan angivna beloppet 775 000 kronor är skillnaden mellan det pris som fastigheten låg i budgivningen och det bud som miljö- och hälsoskyddsinspektören gav.
Den tilltalade har gjort gällande att det inte har varit fråga om någon förmån då hanansett att han gett ett marknadsmässigt pris, att en eventuell förmån inte uppgått till det angivna beloppet, samt att det inte varit otillbörlig förmån. Det har vidare inte funnits ett tjänstesamband. I vart fall har han inte insett att det förelegat ett tjänstesamband eller att han skulle bett om att tillförskansa sig en otillbörlig förmån.
Växjö tingsrätten konstaterar att det i målet är ostridigt att tjänstemannen vid telefonsamtalet med säljaren i egenskap av miljö- och hälsovårdsinspektör talat med henne om bland annat strandskydd, bygglov och avlopp på hennes fastighet. Den inledande kontakten dem emellan vid telefonsamtalet har alltså varit i anledning av den tilltalades tjänsteställning inom kommunen.
Genom säljarens lämnade uppgifter befinns styrkt att han under samtalet sagt att det krävdes två strandsskyddsdispens, ett bygglov och att de bara fick använda avloppet tre månader om året, att han ställt frågor med innebörden om hon behövde pengar snabbt eller behövde en snabb försäljning samt att han gav ett bud på 2 200 000 kronor på fastigheten.
Säljaren har vidare sagt att hon avslutningsvis sagt att hon hoppats på en snabb handläggning från kommunens sida även om det fick ta den tid det tog. Med beaktande av att han haft möjlighet att påverka hur lång tid kommunens handläggning kunde komma att ta samt utfallet vid en sådan prövning skulle det vara tagande av muta ifall han i den situationen uppsåtligen erbjudit sig att köpa fastigheten till underpris. Detta oavsett att åklagaren inte visat att han behövt vidta någon felaktig handläggning av ärendet därefter. Detta eftersom den som anbudet lämnades till, i detta fall säljaren, typiskt sett i situationen kan känna att det finns risk för en långsam eller felaktig handläggning om hon inte gick med på detta.
Nästa fråga blir då ifall köparen uppsåtligen begärt en otillbörlig förmån.
Tingsrätten utgick från att tjänstemannen vid aktuellt tillfälle själv haft uppfattningen att fastigheten var behäftad med de rättsliga fel han gjort gällande.
Han har uppgett att fastighetsmäklaren angett att övriga spekulanter dragit sig ur. Mäklaren har inte kunnat minnas om han haft kontakt med kommunen och inte kunnat säga om när budgivningen pausades. Tingsrätten utgår från att tjänstemannen kan ha haft uppfattningen att de andra spekulanterna dragit sig ur.
Mot bakgrund av detta fann tingsrätten inte det styrkt att manen haft uppsåt till att det bud han lämnade skiljt sig från fastighetens verkliga värde på ett sådant sätt att det skulle inneburit en förmån. Åtalet lämnades utan bifall.
Göta hovrätt konstaterar först att mot bakgrund av vad som har framkommit om budgivningsprocessen gällande den aktuella fastigheten, vad slutpriset blev och mäklarens uppgifter om vilken påverkan omnämnda frågetecken kunde ha haft på värdet, har åklagaren bevisat att marknadsvärdet på fastigheten vid tidpunkten för gärningen i vart fall var så högt att tjänstemannen objektivt sett begärde en otillbörlig förmån när han lämnade budet på 2 200 000 kronor.
När det gäller frågan om mannen hade uppsåt gör hovrätten, även med beaktande av de uppgifter som har tillkommit, samma bedömning som tingsrätten och anser alltså inte att det är bevisat att han hade uppsåt i förhållande till att han begärde en otillbörlig förmån. Hovrätten delar här tingsrättens bedömning att mannens uppgift om att han var av uppfattningen att budgivarna hade hoppat av inte är motbevisad.
Inte heller är hans uppgifter om vad han vid tidpunkten uppfattade kring eventuella fel på fastigheten motbevisade. Precis som tingsrätten har kommit fram till är det därför inte visat att mannen medvetet lämnade felaktiga uppgifter till säljaren.
Mannen frias alltså också i hovrätten.