Polisassistenten åtalades för dataintrång under påstående att hon mellan de 7 april och 9 april 2020 enligt en angiven tabell olovligen berett sig tillgång till uppgift som är avsedd för databehandling genom att göra sökningar i polisens IT-system MPMF (polisens multifråga via mobilapp) på sin kusin och på personer och fordon som är knutna till kusinens kriminella nätverk samt därtill på en person som var i konflikt med detta nätverk.
Enligt åtalet hade hon dels genom sitt släktskap med kusinen och dels genom att kusinen förekommer i ett kriminellt nätverk haft en sådan relation med kusinen som konstituerar ett jävsförhållande. Det har förelegat särskilda omständigheter som varit ägnade att rubba förtroendet till hennes opartiskhet. På grund därav har hon inte haft lov att över huvud taget vidta åtgärder i brottsbekämpande verksamhet som berört kusinen eller personer och fordon som är knutna till kusinens kriminella nätverk samt personer i konflikt till detta nätverk (se 7 § polislagen; jfr 4 kap. 13 § rättegångsbalken). Sökningarna har med hänsyn till detta inte varit nödvändiga för att genomföra en viss arbetsuppgift. Det har inte heller varit sannolikt att användandet av IT-systemet i det enskilda fallet varit till nytta för arbetets genomförande.
Göteborgs tingsrätt konstaterade att polisassistenten, när det gäller i princip samtliga sökningar, har kunnat förklara hur det kommer sig att hon sökt i systemen på olika personer och fordon. Sökningarna har bland annat föranletts av information som kommit ut från Polismyndigheten via den så kalllade OBS-portalen eller på annat sätt, eller föranletts av iakttagelser som gjorts av kvinnan.
Hon har beskrivit att hon haft ett särskilt gängansvar i sin arbetsgrupp. Detta har varit ett brett ansvar som inneburit att hon ska ha koll på de gäng som verkar inom hennes lokalpolisområde. Hon ska också ha koll på vilka konflikter som finns och vilka personer från andra gäng som rör sig i området.
Tingsrätten ansåg att kvinnan hade trätt i tjänst i samtliga fall hon sökt på sin fritid, att hon inte var jävig när hon sökte på gängmedlemmar den 7 och 9 april, samt att alla sökningar har varit nödvändiga för att genomföra en viss arbetsuppgift. Sökningarna var således tillåtna.
Sammanfattningsvis ansåg tingsrätten att åklagaren inte i något fall visat att de sökningar som polisassistenten åtalats för hade skett olovligen. Åtalet skulle därför ogillas i dess helhet.
Hovrätten för Västra Sverige konstaterar att straffansvar för dataintrång enligt 4 kap. 9 c § första stycket brottsbalken förutsätter att kvinnans sökningar i polisens IT-system har skett olovligen och att hon har haft uppsåt till detta.
Ett förfarande är olovligt om det sker utan tillstånd av den som har rätt att förfoga över uppgiften och saknar stöd i gällande rätt (se prop. 2006/07:66 s. 17 och 23). Frågan är om rekvisitet olovligen är uppfyllt i de situationer som åtalet avser. För att besvara den frågan måste hovrätten göra en objektiv tolkning av Polismyndighetens riktlinjer. Av punkten 7.1 i Polismyndighetens riktlinjer för säkerhet avseende informationsbehandling med stöd av IT (PM 2017:4) framgår att IT-system som är tillgängliga inom
Polismyndigheten får användas endast när det är nödvändigt för att genomföra en viss arbetsuppgift. Det ska vara sannolikt att användandet i det enskilda fallet är till nytta för arbetets genomförande.
Det är uppenbart, något som också stöds av fast praxis, att användning av IT-systemen för sökningar som saknar anknytning till tjänsten är olovliga. Det finns alltså klara fall som faller utanför vad som bedöms som tillåtet, till exempel sådana sökningar som inte har någon koppling till tjänsten som polis. Det gäller bland annat som också flera av de hörda i målet har berättat om, så kallade nyfikenhetsslagningar, sökningar på personer som polisen känner privat, sökningar på sig själv eller sökningar som på ett eller annat sätt är till nytta för polisen personligen, till exempel sökningar på en bil eller en fastighet som polisen funderar på att köpa. Vidare ger rättsfallet NJA 2014 s. 221 viss ledning när det gäller bedömningen av riktlinjerna med avseende på polismans sökningar på sig själv. I övrigt saknas vägledande praxis i fråga om hur Polismyndighetens riktlinjer ska tolkas i fall där användningen skett inom ramen för polismannens tjänsteutövning. Hovrätten har inte heller kunnat finna att den närmare tolkningen har berörts i anslutning till lagstiftningsärenden eller i doktrinen.
Ordalydelsen av riktlinjerna blir därför avgörande för hovrättens bedömning. Vad innebär ”nödvändigt för att genomföra en viss arbetsuppgift”? Genom såväl den skriftliga som den muntliga bevisningen står det, enligt hovrätten, klart att riktlinjernas innebörd kommit att framstå som otydlig, särskilt sedan det blivit möjligt att söka i polisens IT-system genom en app i tjänstemobilen. Flera av de hörda i målet har också bekräftat att riktlinjerna öppnar upp för tolkningar och att de anser att polisassistentens sökningar varit tjänsterelaterade, godtagbara och lovliga.
Den utredning som lagts fram i målet ger, menar hovrätten, ett klart stöd för att riktlinjerna i verksamheten inte tolkats så snävt som åklagaren gjort gällande att de ska förstås.
Vad innebär det att användandet i det enskilda fallet sannolikt ska vara till nytta för arbetets genomförande? Att sökningen sannolikt ska vara till nytta för arbetets genomförande hör ihop med att den också ska vara nödvändig för att genomföra en viss arbetsuppgift. Flera av de hörda vittnena i målet har uppgett att det är först efter att sökningen har genomförts som man vet om sökningen varit till nytta för arbetets genomförande. Det står därför klart att en sökning som anses vara nödvändig för att genomföra en viss arbetsuppgift, också i allmänhet får bedömas vara till nytta för arbetets genomförande. Att sökningen ska vara till nytta kan emellertid begränsa sökningarna till det som är nödvändigt, vilket i sin tur innebär att en polis som fått tillräcklig information genom en grundsökning i regel inte ska gå vidare med ytterligare sökningar i till exempel flera andra system eller på relationer om det inte bedöms som nödvändigt för arbetets genomförande.
Med utgångspunkt i det ovan anförda går hovrätten i det följande igenom de enskilda sökningstillfällena för att bedöma om sökningarna varit olovliga. Med hänsyn till det integritetsintrång som sökningar av detta slag kan innebära, och den enskilde polisens ansvar för sina egna sökningar, bör därvid som utgångspunkt krävas att den tilltalade kan förklara skälet till dem.
När det gäller sökningar med kopplingar till kvinnans kusin (halvkusin) konstaterar domstolen att hon inte har sökt på sin halvkusin utan på personer som, enligt uppgifter i utredningen, tillhör samma gäng som denne.
Hon har varit tydlig med att hon inte har någon kontakt med halvkusinen. Flera av de hörda i målet har dessutom berättat att hon har varit öppen och tydlig med sin koppling till halvkusinen. Kopplingen mellan henne och de personer som hon har sökt på kan inte anses ha varit sådan att sökningarna ska vara ägnade att rubba förtroendet till hennes opartiskhet. Vid den bedömningen har hovrätten även beaktat att sökningarna vid säkerhetsgranskningen av polisassistenten bedömts ha varit godtagbara.
Åtalet mot henne ska därför, som tingsrätten funnit, ogillas när det gäller dessa angivna sökningar.
Även i övrigt ogillas åtalet. Sökningarna har inte varit olovliga eftersom de i flera fall har haft en tillräcklig koppling till en viss arbetsuppgift. I vissa fall har hovrätten bedömt att sökningarna har haft en svag koppling till en viss arbetsuppgift och att åklagaren inte motbevisat kvinnans invändning om att de varit lovliga. När det gäller fyra sökningstillfällen har hon uppgett att hon inte minns anledningen till sökningarna men gjort gällande att de varit nödvändiga för en viss arbetsuppgift. Hovrätten har i dessa fall ansett att åklagaren inte motbevisat hennes invändning och att dessa sökningar inte uppenbart krävt någon närmare förklaring än den som kvinnan har lämnat.
Sammanfattningsvis finner hovrätten att den bevisning som åklagaren har åberopat, ställd mot den tilltalades förnekande och de uppgifter hon i övrigt har lämnat, inte är sådan att åtalet i någon del är styrkt. Åtalet mot henne ska därför redan av dessa skäl ogillas i sin helhet och tingsrättens dom ska inte ändras.