En 33-årig kvinna åtalades för sabotage sedan hon, enligt gärningsbeskrivningen, den 17 augusti 2022 på Slussbron, den så kallade Guldbron, i Stockholm gemensamt och i samförstånd med andra allvarligt stört och hindrat den allmänna samfärdseln genom att i rusningstrafik blockera framfarten för bil- och busstrafik i båda riktningarna. I vart fall har sådan effekt försökt att uppnås varvid fara för brottets fullbordan förelegat eller varit utesluten endast på grund av tillfälliga omständigheter.
Trafikförvaltningen i Stockholms stad yttrade sig och hävdade, utifrån utbudsrapportering från trafikutövaren samt belastningsdata och viseringsstatik, att cirka 1 500 resenärer drabbades av inställda eller försenade turer som en följd av demonstrationen.
33-åringen förnekade att det varit fråga om en allvarlig störning. Hon uppgav att det funnits alternativa vägar och att det fanns en plan för att kunna släppa igenom samhällsviktiga fordon som till exempel blåljuspersonal. Hon uppgav vidare uppgett att yttrandet från Trafikförvaltningen är bristfälligt eftersom yttrandet saknar underlag för påståendena om antalet resenärer, tiden för försening och samhällskostnaden. Hon har härvid pekat på att fotografier från platsen visar att det endast har rört sig om ett fåtal bussar vilket talar emot att 1 500 resenärer skulle ha påverkats
33-åringen förnekade att det varit fråga om en allvarlig störning. Hon menade att det funnits alternativa vägar och att det fanns en plan för att kunna släppa igenom samhällsviktiga fordon som till exempel blåljuspersonal.
Stockholms tingsrätt konstaterade att det genom den åberopade var styrkt att kvinnan, gemensamt och i samförstånd med andra, allvarligt stört och hindrat den allmänna samfärdseln på det sätt som åklagaren gjort gällande.
Hon dömdes för sabotage till villkorlig dom och 50 dagsböter.
Svea hovrätt gör nu motsatt bedömning. Det saknas, framhåller domstolen, tydlig ledning i såväl förarbeten som praxis angående hur begreppet allvarlig störning ska tolkas. Hämtar man ledning från vad som i övrigt är straffbelagt som sabotage framgår det att det då är fråga om att någon förstör eller skadar egendom som har avsevärd betydelse för rikets försvar, folkförsörjning, rättsskipning eller förvaltning eller för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet i riket, eller – med visst undantag – genom annan åtgärd allvarligt stör eller hindrar användningen av sådan egendom.
Det handlar också om att någon på annat sätt, till exempel genom skadegörelse allvarligt stör eller hindrar användningen av bl.a. telefon, radio eller liknande allmänt hjälpmedel eller av anläggning för allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft.
Frågan är alltså om det som 33-åringen och andra gjort vid aktuellt tillfälle kan jämställas med sådana åtgärder. Av fotografier och händelserapport framgår att de har åstadkommit en stor trafikstörning. Guldbron är en mycket central trafikled i Stockholm och trafiken har hindrats i båda riktningarna. Så som Stockholms trafiknät ser ut har det funnits klart begränsade möjligheter att leda om motortrafik. Genom valet av plats är det också uppenbart att syftet varit att åstadkomma en stor störning av bil- och busstrafik. Under förutsättning att störningen är tillräckligt allvarlig skulle agerandet kunna vara att bedöma som sabotage (se exempelvis hovrättens bedömning av flertalet sabotage i mål B 554-23).
Det som talar emot att det vid aktuellt tillfälle handlade om en allvarlig störning, och inte bara en stor sådan, är att några utryckningsfordon eller dylikt rent faktiskt inte har hindrats att komma fram och att det handlat om en störning om cirka 30 minuter.
Utredningen ger heller inte stöd för att utryckningsfordon inte skulle ha kunnat komma fram eller att demonstranterna inte hade avsett att släppa fram sådana fordon. Visserligen har de inte själva avslutat sitt agerande, utan det har skett genom polisens försorg. Detta förtar dock inte det förhållandet att störningen kommit att fortgå under en tämligen begränsad tid. Av det yttrande från Trafikförvaltningen som getts in angående kollektivtrafikpåverkan framgår att en beräkning gjorts av de samhällsekonomiska konsekvenserna av demonstrationen. Någon närmare utredningom vad som ligger till grund för den beräkningen har emellertid inte lagts fram.
Sammanfattningsvis anser hovrätten att det inte visats att det handlat om en så allvarligstörning av den allmänna samfärdseln som får anses ha avsetts med bestämmelsen om sabotage. Den tilltalade ska därför frikännas från det brottet. När det gäller försök så saknas utredning som ger stöd för att hon och andra deltagande försökt uppnå en större effekt än som kommit att bli följden. Så som åtalet är utformat finns inte något alternativt brott angivet och åtalet mot 33-åringen ska därför ogillas helt.