En 27-årig man har begärt att Turkish Airlines ska betala 86,29 euro samt ränta och ersättning för kostnader. Grunden för kravet är att kärandens flyg från Istanbul till Tehran den 6 mars 2020 (TK872) ställdes in och att käranden därför har rätt till återbetalning av flygbiljetten. Återbetalning begärs enligt artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar (passagerarförordningen).
Turkish Airlines bestrider passagerarens krav. Som grund för sitt bestridande anför Turkish Airlines i första hand att reklamation inte har skett i tid. I andra hand invänder Turkish Airline att kravet redan är betalt.
Centralt i målet är alltså reklamationsplikten. Attunda tingsrätt konstaterade att av praxis följer att det som huvudregel föreligger en allmän reklamationsskyldighet inom kontraktsförhållanden för såväl dröjsmål som fel. Denna gäller även utanför det lagreglerade området. För det fall det i och för sig finns en lag som reglerar en viss typ av avtalsförhållande och det i denna saknas reklamationsbestämmelser får som utgångspunkt huvudregeln antas gälla.
Att det i flygpassagerarförordningens artikel 8 inte uttryckligen finns någon reglering om reklamationsplikt innebär således inte att det inte finns en plikt att reklamera inom skälig tid. Tingsrätten fann att det i mål som detta, som rör återbetalning på grund av utebliven prestation, inte finns något skäl att frångå bedömningen att käranden för att ha rätt till återbetalning behöver reklamera anspråket i skälig tid. Tingsrätten hade därmed att pröva huruvida reklamation skett i rätt tid.
I praxis har fastställts att en reklamation vid begäran om kompensation enligt artikel 7 flygpassagerarförordningen för en försenad flygning som gjorts inom två månader efter resans avslutande alltid måste anses ha lämnats i rätt tid. Det utesluter inte att skälig tid för reklamation i något fall kan överstiga två månader (NJA 2018 s 127).
Av den av käranden åberopade bevisningen framgår inte annat än att käranden först reklamerade kravet genom att, genom ombudet flyghjälp, avsända ett kravbrev den 21 april 2021, det vill säga mer än ett år efter att den aktuella flygningen ställts in. Vid en samlad bedömning fann tingsrätten att käranden framställt reklamationen för sent. Käromålet skulle därför ogillas.
Nu river Svea hovrätt upp domen. När ett lufttrafikföretag ställer in en flygning, det vill säga förklarar att det inte kommer att prestera enligt avtalet med passageraren, utlöser det en viss angiven handlingsplikt för lufttrafikföretaget. Ordalydelsen i artikel 8 i flygpassagerarförordningen innebär att lufttrafikföretaget ska erbjuda den drabbade passageraren att välja mellan återbetalning av hela inköpspriset för flygbiljetten eller en ombokning till den slutliga bestämmelseorten snarast möjligt eller till ett senare datum som passageraren finner lämpligt, under likvärdiga transportvillkor.
Det finns inget i artikel 8 eller i förordningen i övrigt som ger passageraren en skyldighet att reklamera – eller på annat sätt meddela sig med lufttrafikföretaget – avtalsbrottet för att någon av de nämnda konsekvenserna av den inställda flygningen ska få göras gällande. Däremot innebär bestämmelsen att passageraren, när lufttrafikföretaget presenterar alternativen, får göra ett val och meddela detta. Att handlingsplikten primärt ligger på den avtalsbrytande parten, det vill säga lufttrafikföretaget, är enligt hovrättens uppfattning väl förenligt med flygpassagerarförordningens syfte att erbjuda ett högt passagerarskydd.
Skälen för en reklamationsplikt i nu aktuellt fall, det vill säga när en passagerare som har drabbats av en inställd flygning vill återfå sin betalning för biljetten, gör sig enligt hovrätten inte lika starkt gällande som vid kompensation enligt artikel 7 (se denna hovrätts dom den 16 april 2024 i mål nr FT 14948-22). Det står i aktuellt fall nämligen klart för lufttrafikföretaget vad som har hänt (flygningen har ställts in eller försenats) och det är också tydligt vad lufttrafikföretaget ska göra (dvs. ge passageraren assistans genom att erbjuda denne ett val mellan två alternativ).
Underlåtenhet hos lufttrafikföretag att erbjuda alternativen enligt artikel 8 bör därför inte kunna ”läkas” eller neutraliseras av att en passagerare inte självmant reklamerar den inställda flygningen eller framställer ett av alternativen inom viss tid.
På grund av det ovan anförda anser hovrätten att skälen för en reklamationsplikt inte gör sig gällande med någon egentlig styrka när det gäller de rättigheter en passagerare har enligt artikel 8 i flygpassagerarförordningen. Hovrätten kommer därför fram till att passageraren inte har varit skyldig att reklamera den inställda flygningen för att kunna åberopa sin rätt till återbetalning av flygbiljetten. Turkish Airlines har inte visat att bolaget har fullgjort sin betalningsskyldighet. Passageraren har därmed rätt till den begärda återbetalningen.