I november 2022 deltog personal från Försvarsmakten i en militär övning i Norge. Under övningen blev en kvinna skjuten i magen av en skarpladdad pistol, vilket ledde till livshotande skador.
Mannen som sköt kvinnan åtalades för vållande till kroppsskada. Enligt åklagaren hade mannen agerat oaktsamt genom att inte ha ordnat vapnet för lösskjutning genom att använda lösskjutningsanordning eller göra vapnet obrukbart. Mannen hade även enligt åklagaren försummat att tillse att skarp ammunition inte fanns kvar i stridsdelen eller annan plats där ammunition kunde ha förvarats.
Enligt Försvarsmaktens regler för vapenhantering vid övningar ska vapen alltid hanteras som att de är laddade.
Kvinnan vittnade om att skadorna från skotten gjorde att hon hade svårt att gå längre sträckor. På grund av nervskador i benen var hon tvungen att lära sig gå på nytt, vilket tog ett par månader. Hon har fortfarande nervryckningar i benet.
Mannen berättade att han hade använt vapnet senast två veckor innan den aktuella händelsen. Han kom inte ihåg om han tömde magasinet och laddade ur vapnet då, men det är rutinen så han antog att hade gjort det.
Mannen uppgav att det ibland händer att patroner fastnar i vapen, men att han inte hade något minne av att det någonsin hänt med det aktuella vapnet.
Eftersom han hade glömt sin lösskjutningsanordning inför resan till övningen berättade han för sin övningsledare att han skulle göra övningen torrt, alltså utan ammunition.
Mannen menade att han inte visste att han enligt Försvarsmaktens regler i denna situation skulle ta ut magasinet. Om han hade vetat om det hade han gjort det, men de arbetar aldrig så i praktiken.
Mannen har inte tagits ur tjänst efter händelsen och Försvarsmakten har inte vidtagit några disciplinära åtgärder.
Örebro tingsrätt konstaterade att för att någon ska dömas för vållande till kroppsskada krävs det att personen agerat oaktsamt. Oaktsamheten måste avvika från det aktsamma i tillräckligt stor grad. Alla avsteg från det normalt aktsamma kan inte leda till straffansvar.
Tingsrätten bedömde att mannen har agerat mot Försvarsmaktens regelverk i två avseenden, nämligen genom att skarp ammunition fanns i vapnet och att han inte gjorde vapnet obrukbart inför övningen. Frågan var om dessa gärningar var tillräckliga för att föranleda straffrättsligt ansvar.
I fråga om den skarpa ammunitionen bedömde tingsrätten att det inte visats att mannen förstått att en patron fanns kvar någonstans i vapnet. Han agerade enligt rutiner när han tömde vapnet två veckor innan övningen och han låste in vapnet enligt rutinen. Han hade därför inte agerat oaktsamt i fråga om den skarpa ammunitionen.
Enligt Försvarsmaktens regler bör ett vapen göras obrukbart innan det används för ”torr” övning, någonting som mannen inte gjorde. ”Bör” betyder i detta sammanhang att det ska göras om tunga skäl inte talar emot det. Det har inte gjorts gällande i detta fall att några skäl talade emot att målsäganden skulle göra vapnet obrukbart.
Å andra sidan, konstaterade tingsrätten, är det inte mot mannens förnekande visat att han faktiskt kände till denna regel. Mannen menade att om han kände till regeln hade han följt den.
Det var inte heller helt utrett hur övningsledaren agerat när mannen berättade att han tänkte genomföra övningen utan en lösskjutningsanordning. Det går inte att fastställa hur stort ansvar övningsledaren hade i den situationen att kontrollera att allt gick rätt till.
Vid en sammantagen bedömning fann tingsrätten därför att det inte var visat att mannen agerat oaktsamt, och han friades från ansvar.
Göta hovrätt fäller nu mannen i stället. Den huvudsakliga frågan i målet är, enligt hovrätten, om den tilltalade har varit så oaktsam att han ska dömas för att ha vållat kvinnans skador.
För ett sådant vapen som mannen hade vid övningen gällde en bestämmelse om att mekanismen skulle tas ur vapnet om detta användes vid en lösskjutningsövning utan lösskjutningsanordning. Även om övningen ägde rum i Norge anser hovrätten mannen vid sin medverkan i övningen hade att utgå från Försvarsmaktens bestämmelser för vapenhantering. Militära övningar med skjutvapen är en verksamhet som typiskt sett är förenad med stora risker. Detta gäller även vid övningar där två sidor ska bekämpa varandra med vanligtvis skarpa skjutvapen som tillfälligt ska ha anpassats för lösskjutning.
Eftersom mannen inte hade en lösskjutningsanordning till sitt vapen skulle han enligt Försvarsmaktens bestämmelser ha gjort vapnet obrukbart genom att ta ur mekanismen. Enligt bestämmelserna skulle han också före övningen, och utan order, ha kontrollerat att skarp ammunition inte fanns kvar där sådan ammunition kunde ha förvarats.
Mannen hade i strid med bestämmelsen inte tagit ur mekanismen ur vapnet och med facit i hand kan det konstateras att han inte heller före övningens början hade försäkrat sig om att det inte fanns skarp ammunition i vapnet eller i den utrustning som han hade vid övningen.
Hovrätten konstaterar att gärningen innefattade ett sådant otillåtet risktagande som kan läggas till grund för ansvar enligt straffbestämmelsen om vållande till kroppskada. Det kan vidare konstateras att kvinnans skador är en följd av detta risktagande.
Frågan är då om den tilltalade har varit personligt oaktsam. Han har sagt att han inte kände till bestämmelsen om att mekanismen skulle tas ur vapnet. Mot bakgrund av hans långa erfarenhet som militär framstår detta för hovrätten som märkligt, men eftersom annat inte är bevisat utgår hovrätten från den uppgiften.
Det råder ingen tvekan om att mannen förstod att vapnet var fullt fungerande och att det därför var utomordentligt viktigt att vapnet under övningen inte var eller kunde komma att bli laddat med skarp ammunition. Med tanke på att mannen hade använt samma utrustning vid en övning med skarp ammunition omkring två veckor tidigare måste det ha stått klart för honom att skarp ammunition kunde ha glömts kvar i vapnet, i ett magasin, i en stridsele eller på en liknande plats. Det var alltså påkallat att mannen inför övningen gjorde en helt igenom noggrann kontroll av sitt vapen och sin utrustning.
Hovrätten konstaterar att mannen under alla förhållanden hade ett personligt ansvar för att hans medverkan i övningen var säker för honom själv och för övriga deltagare. Han har således inte kunnat förlita sig på att andra skulle informera honom om hur hans vapen skulle förberedas och om att han noggrant skulle kontrollera om han bar på skarp ammunition. Till bilden hör att han vid tillfället hade varit verksam inom försvarat under många år och att han hade en betydande erfarenhet av vapenhantering och militära övningar. Det som han har fört fram ändrar inte hovrättens syn på hans oaktsamhet.
Sammanfattningsvis har mannen brustit i att ordna vapnet inför övningen, närmare bestämt att ta ur mekanismen ur vapnet så att detta blev obrukbart, och han har inte genom en tillräckligt noggrann kontroll försäkrat sig om att skarp ammunition inte fanns i eller kunde komma in i vapnet. Det finns ett samband mellan hans oaktsamhet och Maria kvinnans skador, som inte blev ringa utan tvärtom mycket allvarliga.
Med hänsyn till de risker som övningen innebar för mycket allvarliga personskador krävdes det särskild uppmärksamhet från deltagarna. Den tilltalade hade lång erfarenhet som militär och han hade tid och möjlighet att undanröja de risker för andras säkerhet som låg i hans medverkan i en lösskjutningsövning med ett skjutklart vapen. Även om det står klart att det inträffade var en olycka gör hovrätten bedömningen att mannen har gjort sig skyldig till en försummelse av så allvarligt slag att brottet ska bedömas som grovt.
Han döms till villkorlig dom och 40 dagsböter.