En 50-årig man yrkade i Patent- och marknadsdomstolen att Betssons ägarbolag skulle betala en miljon kronor i skadestånd och knappt 15 miljoner euro i återbetalning till honom. Den senare summan motsvarade det belopp som mannen omsatt på spel hos bolaget och han menade att bolaget av oaktsamhet vållat honom fysisk och psykisk skada. Bland annat gick hans bolag i konkurs på grund av spelandet.
Det mesta av pengarna hade 50-åringen omsatt genom att spela på digitala så kallade slot machines eller enarmade banditer. Enligt domstolen ingår spelaren ett avtal med den som tillhandahåller speltjänsten varje gång denne betalar för att spela. Skadeståndsyrkandet är alltså direkt kopplat till de avtal som parterna har ingått genom spelen.
Mannen hade bland annat gjort gällande att bolaget gjort en obehörig vinst på hans bekostnad eftersom det inte funnits någon rättslig grund för den då avtalen strider mot 33 och 36 §§ avtalslagen.
Domstolen höll inte med om detta eftersom det inte var visat att bolaget vetat om att mannen var spelberoende innan han i oktober 2014 bad bolaget att stänga ner hans spelkonto, vilket också skedde några dagar senare. Att bolaget i viss mån kunnat följa hans spelbeteenden var inte heller tillräckligt för att avtalen ska anses ogiltiga eller jämkas.
Den omständigheten att bolaget inte känt till mannens diagnosticerade spelmissbruk innebar även att marknadsföringen inte stått i strid med den så kallade svarta listan, det vill säga bilaga 1 till direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden.
Punkten 26 i svarta listan förbjuder näringsidkare att ta upprepade och oönskade kontakter med en konsument, men det förutsätter att näringsidkaren har fått information om att konsumenten inte vill bli kontaktad, men trots det fortsatt. Att 50-åringen på grund av sitt spelmissbruk saknat förmåga att säga nej innebär dock inte att bestämmelsen blir tillämplig, konstaterade domstolen.
Marknadsföringen kunde enligt domstolen inte heller anses som aggressiv enligt 7 § marknadsföringslagen. Bestämmelsen kan komma i fråga när en näringsidkare utnyttjar ett speciellt missöde eller omständigheter som näringsidkaren känner till och som försämrar konsumentens omdöme.
Bolaget kunde följa hans spelande och enligt en i målet förhörd statistiker går det tydligt att se att mannens spelmissbrukande först hade gått ner kraftigt, men sedan ökat igen efter att han fått bonuserbjudanden. Hennes bedömning var därför att bolaget förstärkte och trissade upp spelandet.
Rätten framhöll dock återigen att det inte var visat att bolaget känt till mannens spelberoende och därmed inte heller att det har utnyttjat ett speciellt missöde för att påverka hans beslut i fråga om bolagets tjänster.
Mannens yrkande ogillades därför i sin helhet och var dessutom tvungen att ersätta bolagets rättegångskostnader på drygt två miljoner kronor.
I Patent- och marknadsöverdomstolen, PMÖD, yrkade mannen att bolaget i första hand ska betala drygt 700 000 euro och i andra hand cirka 530 000 euro eller annat belopp som rätten finner skäligt.
Såsom talan är upplagd valde PMÖD att inledningsvis pröva om det föreligger ogiltighet enligt 33 § avtalslagen. Till stöd för detta har mannen anfört att bolaget fått vetskap om att han hade spelproblem under perioden han var kund samt att bolaget, trots denna vetskap, riktat aggressiv och olaglig marknadsföring mot honom.
Av utlåtandet från statistikern framgår att mannen med tydlig start under perioden maj 2010–november 2011 utvecklade ett spelberoende samt att de allvarliga problemen tilltog under december 2011–maj 2013 och därefter fortsatte. Enligt utlåtandet är det mycket sannolikt att mannen skulle ha diagnosticerats med spelberoende redan under hösten 2010. Därutöver finns det ett starkt samband mellan bolagets marknadsföringsåtgärder och mannens spelmönster.
Även en psykolog har uttalat sig och denne bekräftar bedömningarna i statistikutlåtandet. Psykologen har bedömt att spelberoendet inträffade i princip omedelbart i mannens fall. Av psykologens utlåtande framgår vidare att spel på nätkasino är den mest riskabla spelformen.
Enligt PMÖD framstår statistikerns och psykologens bedömningar som väl underbyggda. Genom deras uppgifter står det klart att mannen hade allvarliga spelproblem i vart fall sedan december 2011.
Nästa fråga är om, och i så fall när, bolaget fick kännedom om mannens spelproblem. Mannen blev VIP-kund i januari 2012, och hans spelmönster måste vid den tidpunkten ha noterats av bolaget. Därefter eskalerade spelandet då han under en period om två år och nio månader satte in motsvarande cirka 8,6 miljoner kronor på sitt spelkonto.
Enligt PMÖD går det inte att dra någon annan slutsats än att mannens spelande vid den tidpunkten ”markant avvek från vad som kan anses vara ett sunt spelande”. Enligt domstolen är det tillräckligt att bolaget hade vetskap om att mannen hade allvarliga spelproblem för att bolaget ska anses ha varit i ond tro enligt 33 § avtalslagen. Det krävs alltså inte att bolaget kände till att han var spelberoende i medicinsk mening.
Av utredningen framgår att bolaget fortsatte med marknadsföringsutskick även efter det att det fick vetskap om att mannen hade allvarliga spelproblem. Vidare framgår att han därefter fick marknadsföring som riktades till honom personligen och att han även kontaktades av personer hos bolaget som presenterade sig som hans kontaktperson. Erbjudandena omfattade bland annat en exklusiv helgresa till London för två personer.
Sammantaget ansåg PMÖD att bolaget i vart fall i januari 2012 hade vetskap om mannens spelproblem. Trots denna vetskap har bolaget trappat upp sin marknadsföring gentemot honom, bland annat genom att anställda på bolaget aktivt sökte upp honom. Dessutom var den aktuella spelformen vid tidpunkten inte tillåten i Sverige, vilket bör beaktas i bedömningen. Det skulle därför strida mot god tro och heder att göra rättshandlingarna gällande mot mannen. Rättshandlingarna är alltså ogiltiga.
Det innebär att prestationerna ska återgå. Parterna är överens om att det nettobelopp som mannen förlorat efter januari 2012 – alltså den tidpunkt då bolaget försattes i ond tro om hans problematiska spelande – uppgår till cirka 530 000 euro. Bolaget ska alltså förpliktigas att betala detta belopp till mannen. Bolaget ska även betala 10 000 kronor för det psykiska lidande som det utsatt mannen för. På beloppen ska ränta betalas från den dag då domen får laga kraft.
Mannen tillerkändes hälften av sina rättegångskostnader i processen, vilket motsvarar cirka 900 000 kronor.
Högsta domstolen har nu meddelat prövningstillstånd i målet. ”Målet rör frågan om avtal som ingåtts mellan en privatperson och ett spelbolag kan vara ogiltiga på den grunden att personen var spelberoende. Även fråga om spelbolaget vållat personen psykiskt lidande till följd av detta”, skriver domstolen på sin hemsida.
Lyssna på Blendow Lexnovas podcastavsnitt med mannens ombud här.