Den 61-årige mannen yrkade att tingsrätten skulle förklara att en man född 1932 som hans mamma levde med inte var far till honom. Han yrkade också att tingsrätten ska förklara att adelsman född 1929 är far till honom.
61-åringen uppgav att han har tagit del av dagboksteckningar som hans mor gjort vilka talar för att hon och adelsmannen hade samlag med varandra vid den tid då 61-åringen blev till. Han har också berättat att han utseendemässigt är mycket olik sina syskon och att den påstådda pappan en gång frågade honom om han hade trott att han inte var son till denne. Han har också uppgett att han och hans bror under 2008 tog ett så kallat pappatest vilket bekräftade att den påstådda pappan inte var hans far, och att denne i samband med detta sa att han alltid hade frågat sig hur han kunde vara 61-åringens far.
Stockholms tingsrätt konstaterade att i 1 kap. 5 § föräldrabalken, i den äldre lydelse som nu är tillämplig, anges att när faderskap ska fastställas genom dom, ska rätten förklara en man vara fader, om det är utrett att han har haft samlag med barnets moder under tid då barnet kan vara avlat och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av honom.
Enligt rättspraxis kan ett faderskap även fastställas om käranden kan styrka faderskapet genom genetisk utredning (se till exempel NJA 1998 s 184).
Tingsrätten ansåg inte att de DNA-tester och de resultat som ligger till grund för 61-åringens slutsatser, kunde anses uppfylla de höga krav på tillförlitlighet som bör ställas på utredningen i ett mål om fastställande av faderskap. Detta ledde till att 61-åringens yrkanden inte kunde bifallas.
Mannen överklagade till Svea hovrätt. För att utröna adelsmannens faderskap begärde han en rättsgenetisk undersökning av dennes kvarlevor.
Hovrätten konstaterade att 61-åringen har ett genuint intresse av att få reda på vem hans biologiska far är. Hans intresse av att få information om sin biologiska far är därmed skyddat av rätten till privat- och familjeliv som följer av artikel 8 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (se Europadomstolens avgöranden Jäggi mot Schweiz, no. 58757/00, 13 juli 2006 och Haas mot Nederländerna, no. 36983/97, 13 januari 2004).
Mot det intresset ska vägas adelsmannens rätt till frid och respekten för hans anhöriga. Eftersom de svarande barnen till adelsmannen inte har anfört några religiösa skäl till sin inställning kan deras inställning inte ensamt utgöra hinder mot att besluta om en rättsgenetisk undersökning (prop. 2020/21: 176 s. 92). De skäl som de anfört för sin inställning i övrigt bedöms inte heller utgöra hinder mot att fatta ett sådant beslut.
Hovrätten ansåg vidare att 61-åringens konventionsskyddade intresse att få reda på sitt ursprung är så starkt att inte heller adelsmannens rätt till frid överväger det. Mot bakgrund av att de svarande har motsatt sig att genomgå en rättsgenetisk undersökning fann hovrätten vidare att ingen mindre ingripande åtgärd kan komma i fråga. Vid en samlad bedömning uppväger skälen för den rättsgenetiska undersökningen det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär i förhållande till adelsmannen och hans anhöriga. 61-åringens begäran bifölls därför.
Nu ska alltså Högsta domstolen pröva saken och domstolen skriver att I målet aktualiseras frågan om det finns anledning att anta att den utpekade fadern har haft samlag med modern under den tid då barnet kan ha tillkommit och hur proportionalitetsbedömningen ska göras.