En då 16-årig pojke körde sin A-traktor på väg hem från gymnasiet, där han gick fordonslinjen. Han blev stoppad av polisen och i handskfacket påträffades ett multiverktyg som innehöll en kniv.

I utfällt skick var knivbladet drygt fem centimeter långt och någon centimeter brett. Förutom kniven hade multiverktyget tång, skruvmejsel, fil och liknande verktyg. Pojken förklarade att hans far hade lagt multiverktyget i handskfacket så att det skulle kunna användas om det uppstod något problem med A-traktorn.

Han åtalades för brott mot lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål. I tingsrätten frikändes han eftersom innehavet av multiverktyget med kniven bedömdes ha varit befogat. Hovrätten betraktade däremot innehavet som obefogat och dömde pojken för oaktsamt brott till dagsböter.

Enligt knivförbudslagen får kniv inte innehas på allmän plats, på vissa skolområden eller i fordon på allmän plats (1 § första stycket). Detta förbud gäller emellertid inte om innehavet med hänsyn till knivens art, innehavarens behov och övriga omständigheter är att anse som befogat (1 § andra stycket).

Som framgår av lagen är inte allt knivinnehav på allmän eller motsvarande plats förbjudet. För straffansvar krävs att det rör sig om ett obefogat innehav, men ansvarsfrihet gäller också för ett innehav som visserligen inte framstår som befogat men som med hänsyn till omständigheterna ändå bedöms som ursäktligt eller annars som ett ringa fall. Knivförbudets omfattning är sålunda i viss mån oklart bestämd i lagen och den närmare gränsdragningen för straffansvaret har överlämnats till rättstillämpningen.

Vägledande för rättstillämpningen ska vara att förbudet är avsett att i första hand träffa sådana knivinnehav som ökar risken för våldshandlingar och inte fall där innehavet framstår som nödvändigt eller harmlöst för ett naturligt betraktelsesätt. Lagstiftningen ska alltså inte tillämpas schablonartat utan en nyanserad bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet ska göras.

Bedömningen får göras utifrån lagstiftningens grundläggande ändamål att motverka våldshandlingar i samhället. Av stor betydelse är därför i vilken situation kniven innehas, alltså framför allt tidpunkten och platsen för innehavet.

Det ska tilläggas att det i förarbetena betonas att förbudet mot innehav i fordon, något som alltså är aktuellt i detta mål, är motiverat bara under förutsättning att det då görs en ”mycket nyanserad” bedömning av om innehavet är befogat. Enligt vad som framhålls finns det ofta legitima skäl att ha med en kniv i ett fordon och en rimlig förklaring till innehavet bör i dessa fall godtas. Som exempel nämns i det bakomliggande utredningsbetänkandet att innehav av en kniv i en verktygslåda i bagageutrymmet i normalfallet ska anses som befogat (se prop. 1999/2000:27 s. 82 och SOU 1996:50 s. 54).

Den kniv som pojken förvarade i A-traktorn var förhållandevis liten och utgjorde dessutom en integrerad del av multiverktyget, som låg undanstoppat i handskfacket. Multiverktyget hade ett naturligt användningsområde om det skulle bli problem med A-traktorn. Det har inte framkommit några speciella omständigheter som talar för att situationen var sådan att det fanns någon mera påtaglig risk för att kniven skulle komma att användas som vapen och det förhållandet att pojken var 16 år föranleder inte någon annan bedömning. Innehavet bedöms därför som befogat. Som tingsrätten har funnit ska pojken därför frikännas och förverkandeyrkandet ogillas.