Två barn födda 2008 respektive 2010 stämde sin pappa i Lunds tingsrätt med krav på utbetalning av såväl retroaktivt som framtida underhållsbidrag. Barnen företräddes i processen av sin mamma, som separerat från mannen några år tidigare.

Pappan invände dock att talan borde avvisas. Det är nämligen bara den förälder som barnen bor hos som är behörig att föra deras talan i underhållsfrågor – och inget av barnen hade sitt stadigvarande boende hos mamman. Det finns även en möjlighet att i undantagsfall företräda barnen i sådana frågor även vid växelvist boende, men detta förutsatte att den andra föräldern försummat sin underhållsskyldighet och det hade mannen inte gjort, uppgav han.

Mamman ansåg att hon, tvärt om, skulle anses behörig att föra barnens talan, eftersom växelvist boende skulle ses som att barnen bor hos båda föräldrarna.

Tingsrätten ansåg, i likhet med mamman, att växelvist boende skulle vara att jämställa med att barnet bor varaktigt hos båda sina föräldrar – och att föräldrarna då båda bör kunna anses behöriga att företräda barnet i frågor om den andra förälderns underhållsskyldighet.

Dottern bor växelvis hos sina föräldrar och här var mamman alltså behörig att föra talan. Situationen var dock en annan när det gällde sonen, som sedan året dessförinnan haft sitt stadigvarande boende hos pappan. Av NJA 1985 s. 387 följer att det är den förälder som barnet bor hos som är behörig att företräda barnet i underhållsfrågor, konstaterade tingsrätten. Pojken hade inte sitt stadigvarande boende hos mamman och hon var i och med det inte behörig att föra talan. Att pojken tidigare också han bott växelvist hos sina föräldrar saknade betydelse, eftersom mamman vid talans väckande hade saknat behörighet.

Slutsatsen blev att avvisningsyrkandet bifölls avseende pojkens talan, men avslogs avseende hans systers.

Mamman överklagade beslutet avseende sonen, men Hovrätten över Skåne och Blekinge beslutade att inte meddela prövningstillstånd i målet.

Högsta domstolen, HD, ändrar nu hovrättens beslut och meddelar prövningstillstånd i underinstansen.

Målet aktualiserar frågan om en tidigare boendeförälder är behörig att företräda sitt barn i frågor om retroaktivt underhållsbidrag. Det saknas vägledande avgöranden i denna fråga och är därför av vikt för ledning av rättstillämpningen att målet prövas i högre rätt, konstaterar HD.