År 2017 träffades mannen och kvinnan och flyttade i juli 2021 ihop ett hus de köpt tillsammans. Ett år senare separerade parterna.
Mannen yrkade i Göteborgs tingsrätt att rätten skulle förplikta ex-sambon att till honom utge hans egendom bestående av olika sorters alkohol. Totalt handlade det om 509 flaskor, 24 flaskor Belgisk trappistöl i en träback, två guldklockor av modell Blancpain Gold och Ulysse Nardin Michelangelo UTC Dual Time Gold, sex stycken Dom Perignon-glas samt 12 stycken Riedel-glas. Han menade att egendomens värde uppgick till 2 773 553 kronor. Han anförde att kvinnan olovligen bortfört ovan egendom och därmed rubbat hans besittningsrätt över densamma.
Ex-sambon bestred detta. Klockorna hade hon överhuvudtaget inte. Vidare menade hon att glasen utgjorde samboegendom samt att hon förvärvat vissa av flaskorna. Hon medgav att mannen köpt och äger 330 flaskor och bestred att han hade köpt 179 flaskor.
Mannen hade förvarat vin och champagne i den tempererade vinkällaren med rätt fuktighetsnivå och whisky, rom och cognac fanns i fem vitrinskåp. Det fanns bilder från hösten 2022 på mannen och delar av alkoholsamlingen. Bilderna är främst tagna på en av mannens mest exklusiva flaskor, en Dom Perignon från 1928. Denna flaska är särskilt värdefull och betingar minst ett pris om i vart fall 50 000 kronor på den öppna marknaden, men kan sannolikt inbringa betydligt mer vid en auktion på den internationella marknaden. Vad bilderna också visar är att hyllorna med delar av alkoholsamlingen var intakt i den utsträckning innehållet i skåpen syns på bilderna så sent som den 8 november 2022.
Den 10 november 2022, fick mannen skjuts hem till bostaden av en kompis som han sovit hos föregående natt. När han anlände till bostaden upptäckte han att många av hans värdefulla egendomar var borta, däribland alkohol och två klockor, vilket han dokumenterade.
För att mannens talan ska vinna bifall krävs att han kan visa att kvinnan olovligen bortfört hans egendom. I denna del har han berättat att han den 10 november 2022 upptäckte att delar av hans alkoholsamling hade försvunnit. Ex-kvinnan berättade att hon varit i bostaden och packat två flyttbilar med bohag samt tagit med en bekants alkohol som förvarats i bostaden.
Det är klarlagt att en större mängd bohag flyttades från bostaden den 9 november 2022. Det är också ostridigt mellan parterna att alkoholflaskor flyttades vid det tillfället. Den bekanta berättade att han packade ner 94 flaskor som han var säker på var hans egna.
Frågan i målet var om mannen kunnat visa att ex-sambon, eller någon annan på hennes uppdrag, den aktuella dagen även tagit ytterligare flaskor.
Tingsrätten framhåller att det är besvärande för mannen att det i de bilder som han åberopat till stöd för sitt påstående, i en spegling i vitrinskåpets glas, syns fyra vita kartonger. Kvinnan har gjort gällande att detta talar för att han under den tid som förflöt från det att han kom till bostaden till dess att bilderna togs – en timme och 15 minuter – har plockat ur skåpen på sitt innehåll innan bilden togs. Tingsrätten konstaterar i detta sammanhang att det har funnits ett tidsmässigt utrymme för honom att agera på detta sätt.
Vidare har ex-sambon som motbevisning presenterat bilder tagna i samband med Kronofogdemyndighetens förrättning den 20 december 2022. Utifrån de bilderna framstår det som att ett flertal av de flaskor som mannen menar ska ha försvunnit den 9 november 2022 fanns kvar i bostaden så sent som i december 2022.
Han förklarade detta bland annat med att han har haft ett flertal dubbletter i sin samling. Eftersom det i målet inte åberopats något underlag i form av exempelvis förteckningar över inköp och försäljningar samt betalningsunderlag avseende hela alkoholsamlingen är denna uppgift inte möjlig att kontrollera.
De nu redovisade omständigheterna medför att det finns ett visst utrymme för att den aktuella alkoholen aldrig lämnade bostaden den 9 november 2022.
Det var fyra personer som på olika sätt och i olika utsträckning medverkade vid flytten. Tingsrätten bedömer att det av rent praktiska skäl inte framstår som särskilt sannolikt att de fyra personerna under angiven tid då skulle ha klarat av att dels packa ner, bära ut och i flyttbil packa in ett omfattande bohag, dels samtidigt och på samma sätt packa och flytta de flaskor alkohol som mannen menar ska ha försvunnit den aktuella dagen.
Beträffande åberopade bilder så bedömer tingsrätten att de enda slutsatser som kan dras av bilderna är att flaskor och kartonger har flyttats på i det aktuella vinförrådet och att Dom Perignon-flaskan av årgång 1928 inte syns på de bilder som tagits.
Sammantaget bedömer tingsrätten, med beaktande av de beviskrav som gäller i tvistemål, att mannen inte kunnat visa att kvinnan, eller någon annan på hennes uppdrag, tagit någon av den egendom som han gjort gällande ska ha försvunnit vid dessa tillfällen.
Vidare bedömer tingsrätten att mannen inte har visat att han är ensam ägare till den aktuella alkoholen, utöver de flaskor som ex-sambon har medgett tillhör honom. Tingsrätten ifrågasätter inte att mannen är den av de två som haft det främsta intresset för, och kunskap om, exklusiv alkohol.
Det går emellertid inte att utifrån den utredning som presenterats dra slutsatsen att han civilrättsligt skulle vara ensam ägare till annat än den alkohol som kvinnan har medgett.
Däremot bedömer tingsrätten att mannen visat att han äger de två i målet aktuella guldklockorna. Det är dock inte visat att kvinnan olovligen tagit dessa. Sammanfattningsvis medför tingsrättens bedömningar att mannens talan ska avslås. Han har inte kunnat visa att ex-sambon, eller någon annan på hennes uppdrag, olovligen har tagit den egendom som han har gjort gällande ska ha försvunnit.
I fråga om rättegångskostnader anförde kvinnan att majoriteten av det arbete som gjordes i hovrätten i kvarstadsfrågan hade återanvänts. Tingsrätten konstaterar att det följer av 18 kap. 15 § 2 andra stycket rättegångsbalken att en part inte kan vänta med att framställa ett kostnadsyrkande som är hänförligt till processen i den högre rätten till den fortsatta handläggningen i den lägre rätten, om kostnadsyrkandet hänför sig till en fråga som överklagats särskilt till högre rätt och avgjorts där.
Kvinnan har således inte rätt till ersättning för kostnader som uteslutande uppstått med anledning av att hon överklagade kvarstadsbeslutet. Samtidigt ifrågasätter inte tingsrätten att hennes argumentation och bevisföring i hovrätten i stora delar varit densamma som i sak i tingsrätten och att visst arbete på så sätt utan extra kostnad kunnat återanvändas i tingsrätten.
Mannen ska ersätta kvinnans rättegångskostnader med skäliga 798 385 kronor, varav 600 372 kronor avser ombudsarvode, 33 600 kronor tidsspillan, 5 920 kronor utlägg och 158 493 kronor mervärdesskatt.