Det är Oper 8 AB:s konkursbo som stämt de två grundarna och ägarna av Goyadakoncernen plus den revisor som granskat konkursbolaget på 59,5 miljoner (grundarna) respektive 33,5 miljoner (grundarna och revisorn solidariskt).
Konkursboet gör gällande att grundarna genomfört ett antal transaktioner mellan bolag i Goyadakoncernen och sig själva som lett till konkurs för Oper 8 AB. Transaktionerna uppges ha skett mellan GDR Global Digital Rights AB (GDR), Oper 8 och P&P Venture Holding AB (P&P).
Tvisten rör primärt tre transaktioner, vilka i det följande benämns köpet av Minoritets- och Majoritetsposten samt åtagandet för Tilläggsköpeskillingen. Minoritetsposten avser Oper 8:s köp av 49 procent av aktierna i GDR. Konkursboet gör gällande att bolaget betalat sammanlagt 26 miljoner kronor till grundarna för att Oper 8 skulle bli ägare till Minoritetsposten. Det görs gällande att aktierna i GDR vid tidpunkten för förvärvet betingade ett värde om maximalt 24 500 kronor, och i praktiken var värdelösa.
Majoritetsposten rör Oper 8:s efterföljande köp av resterande 51 procent av aktierna i GDR. Konkursboet gör gällande att bolaget betalat sammanlagt 27 miljoner kronor till grundarna för att Oper 8 skulle bli ägare till Majoritetsposten. Oavsett om köpet skett i mars 2017 eller i slutet av juni 2018 var GDR enligt konkursboet insufficient och aktierna i GDR var värdelösa.
Tilläggsköpeskillingen avser att konkursboet gör gällande att en av grundarna efter de ovan nämnda transaktionerna fortsatte att göra uttag från Oper 8 och därigenom hamnade i skuld till bolaget med 6,5 miljoner kronor. När Goyada i slutet av november 2019 stod inför konkurs ska denne ha påstått att han den 1 mars 2018 ingått avtal med sig själv som företrädare för P&P och Oper 8 som innebar att han hade rätt till en tilläggsköpeskilling.
Konkursboet menar att mannen genom Tilläggsköpeskillingen kvittade bort sin skuld till Oper 8 på 6,5 miljoner kronor.
Revisorn borde enligt konkursboet i egenskap av revisor ha framfört kritik mot Oper 8:s förvärv av aktierna i GDR samt ha vidtagit vissa angivna åtgärder med anledning av detta.
Konkursboet stöder sin skadeståndstalan i första hand på 29 kap. aktiebolagslagen har gemensamt beslutat att Oper 8 skulle köpa den värdelösa Minoritetsposten och den värdelösa Majoritetsposten från dem och att Oper 8 därmed skulle åta sig att fullgöra gäldsansvar för köpeskillingsskulden genom att betala dem sammanlagt 53 miljoner kronor. De har också gemensamt beslutat att grundarna skulle få Tilläggsköpeskillingen på 6,5 miljoner kronor avseende de värdelösa aktierna i GDR. Genom dessa beslut att gynna sig själva på Oper 8:s bekostnad har de vid fullgörande av sina uppdrag gjort sig skyldiga till ett sådant uppsåtligt eller oaktsamt agerande som avses i 29 kap. 1 § ABL.
Helsingborgs tingsrätt konstaterade inledningsvis att konkursboet har lagt fram övertygande skriftlig bevisning om att grundarna har tillgodogjort sig de belopp i form av köpeskillingar som ligger till grund för konkursboets yrkanden.
Det är vidare utrett att en av grundarna vid de i målet relevanta tidpunkterna varit formell företrädare för Oper 8.
Den andre grundaren har anfört att han var verkställande direktör i Goyada AB, det större rörelsedrivande bolaget i koncernen, men endast suppleant i styrelsen för Oper 8. Som konkursboet angett har han indirekt, via P&P, ägt hälften av aktierna i bolaget. Han har vidare haft tillgång till och disponerat bankkonton, och dessutom haft ett eget avräkningskonto i Oper 8. Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 2017 s. 690 angett att det civil- och straffrättsliga ansvar som en juridisk persons formella företrädare har gäller även så kallade faktiska företrädare. Med faktisk företrädare avses en person som på grund av sin maktposition i realiteten utövar ett bestämmande inflytande i bolaget. Högsta domstolen anger vidare i samma rättsfall att det inte är nödvändigt att personen i fråga ensamt utövat ledningen, utan inflytandet över bolaget kan utövas av flera gemensamt.
Mannen har således varit faktisk företrädare för Oper 8. På grund av det anförda ansvarar han i samma utsträckning som den andre grundaren i nu relevanta delar enligt ABL.
I april 2016 fanns det ekonomiska problem i koncernen. Det är utrett att det inte fanns utdelningsbart kapital i bolaget. Det är klarlagt att bolagets borgenärers intressen har kränkts genom transaktionerna. Skadan som uppstått motsvarar den förmögenhetsminskning om 59 500 000 kronor som erlagts i köpeskillingarna för Minoritetsposten, Majoritetsposten och Tilläggsköpeskillingen. Genom förfarandet har grundarna uppsåtligen eller i vart fal av oaktsamhet skadat Oper 8.
Beträffande det allmänna kravet på adekvat kausalitet konstaterar tingsrätten att männens agerande då de tillgodogjort sig ovan nämnda belopp som en direkt följd har medfört att Oper 8 vållats skada. Orsakssambandet är kvalificerat och adekvat kausalitet föreligger således mellan grundarnas agerande och den skada som Oper 8 vållats. Förutsättningarna för skadeståndsskyldighet enligt 29 kap.1 § ABL är därmed uppfyllda.
Eftersom tingsrätten funnit utrett att de båda genom beslut varit delaktiga i Tilläggsköpeskillingens erläggande till en av grundarna bör de båda svara i samma omfattning även avseende denna del. Enligt bestämmelsen om gemensamt skadeståndsansvar i 29 kap. 6 § ABL skulle grundarna således svara solidariskt för skadeståndet i den mån skadeståndet för någon av dem inte jämkas vilket det inte ska beträffande grundarna.
När det gälde revisorn menade tingsrätten att med beaktande av vad som i målet framkommit om dennes goda kännedom om koncernen, den extra försiktighet som är påkallad vid närståendetransaktioner, samt det faktum att det måste ha framstått tydligt att eventuella värden som kunde betinga en köpeskilling skulle tillföras GDR av koncernen, borde han ha vidtagit åtgärder enligt ovan angivna lagrum. Således borde revisorn, såsom konkursboet har gjort gällande, vid sin revision avseende Minoritetsposten ha påtalat för grundarna att det inte fanns underlag som motiverade köpeskillingen för denna. Han borde även ha påtalat detta i en avvikande mening i sin revisionsberättelse avseende Oper 8:s årsredovisning för 2016 och avstyrkt att bolagsstämman fastställde balansräkningen och resultaträkningen samt att en av grundarna beviljades ansvarsfrihet.
Revisorns skadeståndsskyldighet jämkades med tillämpning av 29 kap. 5 § ABL till 18 920 000 kronor.
Grundarna och revisorn skulle solidariskt svara för den övriga kostnaden, vilken uppgår till 7 612 380 kronor.
Domen överklagades.
Inledningsvis konstaterar Hovrätten över Skåne och Blekinge att lagtexten inte uppställer någon uttrycklig begränsning i fråga om tillämpligheten av bestämmelserna om skadestånd i 29 kap. ABL i förhållande till transaktioner som utgör värdeöverföringar enligt 17 kap. Någon sådan uttrycklig begränsning diskuteras inte heller i lagens förarbeten. Detta förhållande får anses tala för att skadeståndsbestämmelserna är tillämpliga i nu aktuellt fall.
Vissa uttalanden i litteraturen talar tydligt för att bestämmelserna om värdeöverföring i 17 kap. är exklusivt tillämpliga, andra hävdar motsatsen.
Revisorn åberopar ett rättsutlåtande av Torkel Gregow som anser att bestämmelserna om bristtäckningsansvar i 17 kap. 7 § ABL utgör en exklusiv reglering av frågan om betalningsansvar för den som har medverkat i en värdeöverföring på sätt där sägs samt att en talan mot en medverkande om skadestånd avseende sådan sak inte kan prövas.
Hovrätten anser att övervägande skäl talar för att återbäringsplikt och bristtäckningsansvar enligt 17 kap. 6 och 7 §§ ABL är, i förhållande till bolaget, lagens exklusiva sanktioner mot den som medverkat till en värdeöverföring i strid med 17 kap. ABL. Det innebär att bestämmelserna i 29 kap. ABL inte är tillämpliga på frågan om betalningsansvar i anledning av sådana överföringar.
Eftersom återbäringsplikt och bristtäckningsansvar således är lagens exklusiva sanktioner, såvitt nu är i fråga, mot överföringar som skett i strid med 17 kap. ABL ska kon-kursboets talan, till den del den grundas på bestämmelserna i 29 kap. ABL, ogillas.
Hovrätten kommer härnäst att pröva om de aktuella förvärven av aktierna i GDR utgör värdeöverföringar enligt 17 kap. 1 § ABL. I den delen kommer hovrätten fram till att utbetalningarna till de två grundarna utgör värdeöverföringar enligt 17 kap. 1 § ABL.
Bestämmelsen innebär sammanfattningsvis att en transaktion som medför att bolagets förmögenhet minskar och inte är rent affärsmässigt betingad ska betraktas som en värdeöverföring, framför allt om avtalskontrahenten som i detta fall är närstående till bolaget.
De i målet aktuella överlåtelserna av aktierna i GDR har, enligt hovrätten, utgjort värdeöverföringar enligt 17 kap. 1 § ABL. Som hovrätten redovisat ovan är bestämmelserna i 17 kap. ABL i förhållande till bolaget exklusivt tillämpliga på sådana överföringar. Det innebär att 29 kap. inte kan tillämpas. Mot den bakgrunden ska, som ovan redovisats, konkursboets talan såvitt avser förstahandsyrkandena mot samtliga åtalade, ogillas.
Hovrätten går härefter över till att pröva konkursboets andrahandsyrkanden. När det gäller talan mot grundarna anser hovrätten att värdeöverföringarna har varit olagliga enligt 17 kap. 3 § ABL.
Frågan blir då om revisorn har ådragit sig ett bristtäckningsansvar genom att, som konkursboet också påstått, ha medverkat till fastställandet av en oriktig balansräkning som legat till grund för beslutet om värdeöverföring. Revisorn undertecknade revisionsberättelsen för redovisningsår 2016 den 30 juni 2017 och det är inte visat att balansräkningen fastställdes innan dess. Hovrätten har ovan konstaterat att annat inte är visat än att förvärvet av majoritetsposten genomfördes den 1–2 mars 2017.
Det innebär att beslutet att genomföra den värdeöverföringen måste ha fattats senast då. Följaktligen kan balansräkningen för år 2016 inte ha legat till grund för beslutet om värdeöverföring. Det förhållandet att utbetalningarna delvis verkställts efter detta datum påverkar inte bedömningen.
Redan mot denna bakgrund ska konkursboets talan mot revisorn ogillas.
Det innebär att en av grundarna till Oper 8 AB:s konkursbo (jfr punkten 1 i tingsrättens domslut) ska betala 33 275 000 kronor och den andre sammanlagt cirka 53 miljoner kronor jämte ränta.