IMY tar emot många klagomål från enskilda som rör söktjänster med utgivningsbevis. Det vill säga tjänster som, gratis eller mot betalning, gör en stor mängd personuppgifter tillgängliga på internet med möjlighet till sökning på person. De personuppgifter som söktjänsterna publicerar kan vara av olika slag. Det kan till exempel vara fråga om namn, adress, ålder, hushållets storlek, fordonsinnehav och bolagsengagemang. Det kan också vara fråga om uppgifter om fällande domar i brottmål och andra uppgifter om lagöverträdelser.

Aktörerna bakom sajterna har normalt ett så kallat frivilligt utgivningsbevis enligt yttrandefrihetsgrundlagen. Hittills har IMY ansett att detta utgjort hinder för myndigheten att utreda klagomål från enskilda som riktas mot söktjänster.

Anledningen till att IMY nu har omprövat sitt tidigare ställningstagande är att det har skett en utveckling av europeisk och svensk rättspraxis. För det första har enskilda som klagar till IMY fått en stärkt rättsställning och IMY:s skyldigheter att utreda och agera på deras klagomål har utökats. För det andra har det tydliggjorts att det behöver kunna ske en avvägning mellan rätten till skydd av personuppgifter samt yttrande- och informationsfriheten utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

IMY pekar på praxisutvecklingen såväl i Sverige som i EU-domstolen. I ett kammarrättsavgörande som Blendow Lexnova skrivit om har Kammarrätten i Stockholm tolkat 1 kap. 7 § första stycket dataskyddslagen EU-konformt i ett mål som rör ett överklagande av Åklagarmyndighetens beslut att avslå en begäran om allmänna handlingar med stöd av 21 kap. 7 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL. Detta trots att företaget som begärde handlingarna hade utgivningsbevis.50 Kammarrätten konstaterade att ett så strikt förhållningssätt som följer av 1 kap. 7 § dataskyddslagen, det vill säga att det svenska grundlagsskyddet alltid ska ha företräde framför dataskyddsförordningen för den som innehar ett utgivningsbevis, inte är förenligt med principen om EU-rättens företräde.

Vidare har Attunda tingsrätt  beslutat att begära ett förhandsavgörande från EU-domstolen i ett tvistemål gällande publicering av uppgifter om lagöverträdelser på internet av ett bolag med utgivningsbevis.60 Attunda tingsrätt har bedömt att det finns utrymme för tolkning beträffande frågan i vilken utsträckning och för vilka ändamåldataskyddsförordningen medger att medlemsstaterna vidtar lagstiftningsåtgärder med avseende på behandling av personuppgifter och vilka krav dataskyddsförordningen ställer på den nationella lagstiftning som antas med stöd av förordningen. Frågorna till EU-domstolen avser om det skydd som YGL ger söktjänsterna vid publicering är förenligt med dataskyddsförordningen.

Därtill kommer två domar från EU-domstolen som flera tingsrätter och Hovrätten i Umeå stött sig på vid förfrågningar från söktjänster om att få ut brottmålsdomar. EU-domstolens dom den 22 juni 2021, Latvijas Republikas Saeima, C-439/19  och EU-domstolens dom den 7 mars 2024, Endemol Shine Finland Oy, C-740/22

Enligt IMY:s bedömning ”kan inte yttrandefrihetsintresset av att publicera personuppgifter i söktjänsterna, med hänsyn till de allvarliga integritetsriskerna, motivera de långtgående undantagen från den materiella regleringen i dataskyddsförordningen om bland annat rätten till rättelse och rätten till radering. Inte heller allmänhetens intresse av att ta del av informationen i söktjänsterna väger så tungt att det kan ges ett allmänt företräde framför den enskildes rätt till skydd för privatlivet och skydd av personuppgifter. När det gäller uppgifter som avser fällande domar i brottmål har EU-domstolen slagit fast att rätten till informationsfrihet inte motiverar att sådana personuppgifter lämnas ut till var och en som begär ut sådana uppgifter, utan att mottagaren kan visa att denne har ett särskilt intresse av att få uppgifterna”.

För att nå förenlighet med EU-rätten krävs, menar IMY, att IMY, enligt regleringen i dataskyddsförordningen, är behörig att utreda och ta ställning till enskildas klagomål mot publiceringar av deras personuppgifter i söktjänster. Detta innebär att regleringen i YGL och 1 kap. 7 § första stycket dataskyddslagen inte utgör hinder för myndigheten att utöva tillsyn med anledning av klagomål enligt artikel 77 i dataskyddsförordningen.

IMY konstaterar slutligen, i fråga om EU-rättens företräde framför nationell rätt att det från ett EU-rättsligt perspektiv inte är möjligt att underlåta att ge EU-rätten företräde med hänvisning till bestämmelsen i 10 kap. 6 § första stycket RF. Det finns ändå skäl att bedöma om grundlagsskyddet för publiceringar av personuppgifter i söktjänster rör grunderna för statsskicket.

För detta talar att det av förarbetena till 10 kap. 6 § första stycket RF framgår att förbudet mot censur, ansvarighetssystemet och andra viktiga principer i mediegrundlagarna omfattas av principerna för statsskicket. När det gäller det frivilliga grundlagsskyddet som typiskt sett används av söktjänster kan dock konstateras att det är ett skydd som tillkom efter det svenska medlemskapet i EU. Vidare kan konstateras att det i grundlagsförarbetena varnades för att grundlagsskyddet i värsta fall skulle kunna komma omfatta databaser som är rena personregister.

Det är således fråga om en form av publiceringar som grundlagsstiftaren inte hade för avsikt att skydda. Vidare har grundlagsstiftaren därefter begränsat grundlagsskyddet för söktjänster som publicerar känsliga personuppgifter. I det sammanhanget uttalade konstitutionsutskottet att rena söktjänster för tillhandahållande av känsliga personuppgifter får sägas ligga långt från de syften som grundlagarna är till för att skydda.

IMY:s ställningstagande är att IMY har behörighet att inleda tillsyn med anledning av klagomål mot den publicering av personuppgifter som sker i söktjänster med utgivningsbevis.