Åtalet för grovt fornminnesbrott gällde att en man och en kvinna tillsammans och i samförstånd anlagt byggnader och utfört markarbeten på fornlämningen och området omkring, som skulle skydda fornlämningen. Åtgärderna har enligt åtalet skadat eller ändrat fornlämningen och skyddsområdet.

Enligt Hässleholms tingsrätt anlade mannen byggnader och utförde markarbeten som skadade fornlämningen och skyddsområdet genom att dels påverka upplevelsen av gravfältet, dels orsaka markskador genom utschaktning och körning med maskiner. Tingsrätten anser också att mannen utifrån den information han fick av länsstyrelsen, även om han vidtog vissa egna åtgärder för att försäkra sig om att området inte kom till skada, måste ha förstått att det han gjorde inte var tillåtet och kunde orsaka skada.

Åtalet mot mannen ogillas dock eftersom tingsrätten anser att brottet är att bedöma som brott av normalgraden. Det brottet är preskriberat och mannen kan därför inte dömas. Även om det av vittnesuppgifter och skriftlig bevisning framkommit att Vätteryds gravfält är en mycket betydelsefull fornlämning är gärningen inte att bedöma som grovt fornminnesbrott, bland annat utifrån att en del av skadorna kan åtgärdas genom att byggnaderna som anlagts flyttas och att området sedan tidigare varit föremål för åtgärder som påverkat det.

När det gäller kvinnan har åklagaren enligt tingsrättens bedömning inte lyckats bevisa att hon varit delaktig i arbetena på ett sådant sätt att hon kan dömas för brott vare sig ensam eller gemensamt och i samförstånd med mannen. Hon frikänns därför.

Eftersom åtalet mot mannen och kvinnan ogillas finns inte heller förutsättningar att bestämma att de ska betala en företagsbot, vilket är en ekonomisk sanktion som domstolen kan döma ut om ett brott begåtts i näringsverksamhet.