SOS Alarm fick en dag i februari 2018 ett larm om att en man som hållit på med ett markarbete i Hedemora varit med om en olycka och blivit begravd i jordmassor. Mannen hade tillsammans med tre andra personer anställda vid samma bolag hållit på att lägga ned avloppsrör fyra-fem meter under marknivån och hade befunnit sig nere i schaktet när detta rasade in. Mannens kollegor började genast arbeta med att gräva fram mannen, men när de fick upp honom andades han inte – och hans liv gick inte att rädda.
Företagets vd och arbetsmiljöansvarige åtalades senare för arbetsmiljöbrott, grovt brott – samtidigt som åklagaren yrkade att företaget skulle betala 1,5 miljoner kronor i företagsbot.
Det energibolag som beställt grävarbetena hade identifierat risken för ras och i sin arbetsmiljöplan för arbetena även specificerat åtgärder för att hindra ras. Trots detta hade inga åtgärder vidtagits av markbolagets personal – som enligt åklagaren inte heller hade haft tillräckliga kunskaper eller instruktioner kring riskerna.
Falu tingsrätt beslutade dock att ogilla både åtalet och talan om företagsbot.
Vd:n har själv gjort gällande att han har delegerat arbetsmiljöuppgifterna till arbetsledaren på plats, som bland annat varit den som undertecknat arbetsmiljöplanen. En delegering kan ske skriftligen, muntligen eller genom konkludent handlande – men en otydlig delegering kan samtidigt innebära att ansvaret ligger kvar på den person som haft det ursprungliga ansvaret.
En delegering av arbetsmiljöansvaret kan samtidigt följa av arbetsuppgifter eller ställning – och alltså i viss mån vara underförstådd. Tingsrätten noterade här till exempel att en arbetsledare på plats i enligt uttalanden i litteraturen ”sannolikt naturligt” ska sköta mycket av arbetsgivarens arbetsmiljöuppgift rörande tillsyn, bland annat genom att ”avbryta farligheter och ingripa mot slarv med skyddsutrustning”.
Enligt försvaret har man från bolagets sida varit mycket tydlig med att arbetet varit farligt och att man därför hela tiden ska använda så kallade ”spontkassetter” – en sorts skyddsanordning som skyddar mot ras. Detta krav har också framgått tydligt i arbetsmiljöplanen och ska även ha tagits upp både på startmöte och efterföljande byggmöten där arbetsledaren varit med. Vd:n har också sett till att skyddsutrustning funnits på plats – och arbetsledaren har haft mycket lång erfarenhet i rollen och arbetat med projekt just som det aktuella.
Vd:n kunde under dessa omständigheter inte anses ha varit oaktsam, utan hade enligt tingsrätten ”kunnat förlita sig på att arbetsledaren… kontrollerade att de riskreducerande åtgärder som föreskrivits i arbetsmiljöplanen vidtogs samt att denna gav de instruktioner till arbetstagarna som krävdes för arbetets säkra utförande”.
Tingsrätten konstaterade också att arbetstagarna, med undantag för en 17-årig praktikant, haft mycket lång erfarenhet av arbetsuppgifterna och utfört arbeten under många år utan olyckstillbud. Åklagaren hade inte heller lyckats bevisa att de saknat de kunskaper som krävts för att utföra arbetet på ett säkert sätt.
Det hade inte heller varit oaktsamt att inte utse en person med ”kunskaper om geotekniska förhållanden” för att leda arbetet på plats – eftersom de geotekniska förhållandena var kända och utseende av en sådan person sannolikt inte skulle ha förhindrat olyckan.
Vdn kunde sammantaget alltså inte anses ha agerat oaktsamt och friades därför helt. En rådman och en nämndeman var dock skiljaktiga och vill fälla honom för arbetsmiljöbrott av normalgraden.
Svea hovrätt går nu på motsvarande linje som de skiljaktiga ledamöterna och fäller vd:n för arbetsmiljöbrott samt förpliktigar bolaget att betala en miljon kronor i företagsbot.
Grävbolaget har övertagit ansvaret för arbetsmiljöplanen från energibolaget – och i planen har risker som att begravas under jordmassor uttryckligen pekats ut. Entreprenören förelades även att kontrollera risk för skred och planen redovisade samtidigt säkerhetsförberedelser. Bland annat anges följande: "Är släntlutningen inte tillräcklig för att garantera rasrisk så ska skyddsutrustning såsom spontlåda eller likvärdigt användas./Nivåskillnader spont vid behov för att säkra från ras". Planen hänvisar även till branschhandledningen ”Handboken schakta säkert”.
De aktuella arbetena har enligt vittnesuppgifter varit särskilt riskfyllda, eftersom det på grund av markförhållandena inte var möjligt att släntluta tillräckligt-. Det är därför enligt hovrätten uppenbart att mannen vid olyckstillfället borde ha arbetat i skydd av en så kallad spontkassett. Så har inte varit fallet och arbetena har alltså bedrivits i strid med arbetsmiljöplanen – och även i strid med Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter på området.
Det framgår också att de anställda saknade tillräckliga kunskaper om vilka risker som arbetena medförde samt att de inte fått nödvändiga instruktioner från sin arbetsgivare om hur arbetet skulle utföras på ett säkert sätt. Grävbolaget har även underlåtit att vidta åtgärder för att förebygga rasrisken i den del av schaktet där dödsolyckan inträffade. Sammantaget anser hovrätten också att bolaget brutit mot 3 kap. 2, 2 a och 3 §§ arbetsmiljölagen – samt föreskrifterna på området.
Att bolagets arbetsledare i egenskap av kontaktperson undertecknat arbetsmiljöplanen har i sin tur inte medfört någon delegering av arbetsmiljöansvaret, utan bolagets vd har alltjämt burit detta ansvar. Enligt hovrätten har vd:n också underlåtit att kontrollera att de riskreducerande åtgärder som anvisats i den arbetsmiljöplan som man övertagit utförts samt underlåtit att se till att arbetstagarna fått de kunskaper och instruktioner som krävts för att arbetet skulle utföras säkert.
Vd:n har alltså åsidosatt vad som enligt arbetsmiljölagen ålegat honom för att förebygga ohälsa och olycksfall. Om han inte gjort det framstår det som i hög grad sannolikt att skyddsutrustning skulle ha använts och då hade dödsolyckan inte inträffat. Det finns alltså ett tillräckligt orsakssamband mellan underlåtenheten och olyckan och vd:n ska därför fällas i enlighet med åtalet.
Vd:n har dock inte gjort sig skyldig till något medvetet risktagande och det saknas därför skäl att rubricera arbetsmiljöbrottet som grovt. Straffvärdet motsvarar fyra månaders fängelse, men det saknas anledning att tro att vd:n kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Han döms i stället till 80 dagsböter på totalt närmare 50 000 kronor.