En 50-årig kvinna åtalades för falskt larm sedan hon, enligt gärningsbeskrivningen orsakat utryckning av polis och ambulans, vilket var onödiga säkerhetsåtgärder. Hon har ringt SOS Alarm och uppgett att hennes partner, som gjort slut samma dag och ville undvika henne, är suicidal och hotar att ta livet av sig. Genom detta lämnade hon en oriktig uppgift om att det fanns fara för en människas liv eller hälsa.
Kvinnan åtalades också för att ha ofredat partnern genom att - trots att målsäganden uttryckt att han inte önskar ha någon kontakt med henne:
- skicka ett stort antal mail/meddelanden till honom, såväl personligen som via annan/andra,
med delvis besvärande innehåll
- ringa till honom vid ett stort antal tillfällen
- agera enligt åtalspunkten 1 ovan och därigenom orsaka att polisen kontaktat mannen
- skicka brev till personer i hans omgivning med för honom besvärande innehåll, vilket han
fått kännedom om.
Slutligen åtalades hon för misshandlat då hon genom att ta ett hårt grepp om målsägandens arm.
När det gäller den första åtalspunkten noterade tingsrätten att kvinnan till sitt försvar anfört att samtalet till polisen skett till följd av en genuin oro för partnerns hälsa och att denne kort före händelsen uttryckt att han ville ta sitt liv. Partnern å sin sida har helt tillbakavisat att han någonsin varit självmordsbenägen. Vad kvinnan framfört i den här delen framstår närmast som efterhandskonstruktioner. Det framstår därmed som uppenbart att hon medvetet lämnat oriktiga uppgifter till polisen varför hon skulle dömas till ansvar för falskt larm i enlighet med åklagarens gärningspåstående.
Hon fälldes också för ofredande men friades angående misshandel.
I Svea hovrätt angav kvinnan att hon under åren 1999–2015 arbetat inom vården; först som undersköterska bland annat inom ambulanssjukvården och därefter som sjuksköterska. Denna erfarenhet och utbildning var väldigt viktig när hon drog slutsatserna den 13 januari som föranledde att hon larmade. Som sjuksköterska är det obligatoriskt att larma om man misstänker risk för självmord och hon agerade till följd av sin profession. Partnern uppvisade en del av de beteenden som finns på checklistor för självmordsrisk och beteendena hade eskalerat den senaste tiden.
Hovrätten konstaterar att uppgifterna om att det var fara för mannens liv rent objektivt var
oriktiga uppgifter som föranledde en onödig säkerhetsåtgärd. Frågan är om kvinnan haft uppsåt till att uppgiften var felaktig eller om hon var av uppfattningen att det fanns en omedelbar fara för hans liv när hon ringde larmsamtalet.
Hovrätten delar här tingsrättens bedömning att det inte fanns någon anledning att misstänka att mannen denna dag var självmordsbenägen mot bakgrund av vad han själv berättat och de uppgifter som hans vänner och syster lämnat under ed om hans mående.
Sammantaget delar hovrätten därför tingsrättens bedömning att det är visat att kvinnan uppsåtligen lämnat en oriktig uppgift som föranlett en onödig säkerhetsåtgärd. Tingsrättens dom ska därför inte ändras i denna del.
När det gäller åtalet för ofredande konstaterar hovrätten att det för ofredande krävs att det har varit fråga om ett hänsynslöst beteende av integritetskränkande karaktär som har syftat till att kränka någons frid på ett kännbart sätt (se 4 kap. 7 § brottsbalken).
Det anser inte hovrätten föreligga här varför hon frias på den punkten.
Påföljden sänks från 100 till 80 dagsböter.