Det var efter ett behandlingstillfälle med psykoterapeut i juli 2021 på ett sjukhus i Småland som kvinnan kontaktade en fristående psykolog. Psykoterapeuten, en idag 64-årig man, hade sedan en tid tillbaka behandlat kvinnan för dåligt psykiskt mående kopplat till kroppsuppfattning och självförakt – och under samtalet berättade kvinnan att han vid det senaste behandlingstillfället hade gjort sexuella närmanden mot henne. Detta ledde till att 64-åringen polisanmäldes och senare åtalades vid Växjö tingsrätt för sexuellt ofredande.
Under huvudförhandlingen berättade kvinnan om hur hon en gång i veckan besökt psykoterapeuten och hur han blivit en viktig person för henne och fick henne att må bättre, bland annat genom så kallade exponeringsövningar där kvinnan fått öva på att visa delar av kroppen som var laddade för henne, till exempel benen. Kvinnan hade samtidigt funderat kring vissa inslag i behandlingen och kring ”var gränserna gick” – bland annat över att hon blivit klappad på rumpan. Hon hade dock aldrig sagt något om att hon inte ville bli berörd på detta sätt.
Den aktuella dagen hade mannen uttryckt sig flirtigt på flera sätt och när tillfället var över hade han kramat henne. Mannen hade samtidigt sagt ”nu stöter jag på dig” och kramen ”tog inte slut”. Mannen skulle i stället ha lagt en hand i kvinnans svank och därefter tagit tag i hennes rumpa. När kvinnan drog tillbaka huvudet hade de också kyssts. Kvinnan berättade i tingsrätten om att känslorna inför detta hade varit blandade. Det hade inte varit något som hon ville – men hon hade tidigare tänkt tanken och jämförde med hur hon kunnat tänka om en idol eller en lärare när hon varit yngre. Hon hade inte förväntat sig att situationen skulle eskalera på det sätt som skett, men hade samtidigt känt sig lite smickrad över att mannen inte tyckte att hon ”var äcklig” – vilket annars var en känsla som kvinnan brottades med och som terapin syftade till att behandla.
Mannen hade även tagit kvinnan på brösten och underlivet utanpå kläderna och hade velat ge kvinnan oralsex – men då hade kvinnan sagt att hon måste hem. Under händelseförloppet hade kvinnan känt rädsla över vad som skulle hända och hur det skulle gå över den fortsatta terapin och efteråt hade hon känt sig tom och valt att berätta om det inträffade eftersom hon inte ville att andra patienter skulle utsättas.
Den bild av händelsen som mannen lämnade vid huvudförhandlingen var en annan. Enligt honom hade han bara gett kvinnan en reflexmässig kram efter avslutat behandlingstillfälle – samtidigt som hans händer hamnat ”olämpligt långt ned” eftersom kvinnan bar ryggsäck. Kvinnan skulle i detta skede ha tryckt sig mot honom. De hade då kysst och mannen beskrev det som att han hade ”förlorat sig själv”. Kvinnan hade i detta skede tryckt sitt underliv mot mannen och han beskrev här en situation där de båda två var ”ordentligt upphetsade”.
Något senare hade mannen börjat fatta att det som hände ”inte var bra”, uppgav han. Det var då han som avslutade aktiviteterna och sade att kvinnan måste åka. De hade då skilts med en hej då-kram och ”gnugg på näsan”, uppgav han. Efteråt hade mannen tänkt att han riskerade både jobb och legitimation på grund av det inträffade. Mannen beskrev det i tingsrätten som att han hade gjort fel och gått över en gräns som man inte får gå över som terapeut. Han hade dock aldrig tidigare haft problem med gränssättning gentemot patienter och ansåg inte att det han gjort var brottsligt. ”Båda två var lika delaktiga och ville det som skedde”, summerade mannen.
Tingsrätten valde dock att gå på åklagarens linje och bifalla åtalet om sexuellt ofredande.
Åklagaren hade åberopat vittnesmål från en väninna till kvinnan som hon berättat om händelsen för – samt från kvinnans behandlande läkare. Kvinnan hade enligt tingsrätten också berättat om händelsen på ett detaljerat och självupplevt sätt. För läkaren hade kvinnan dock berättat att hon fått klä av sig naken och ta i 64-åringens penis – något som inte stämde alls med de uppgifter hon lämnat vid tingsrätten. Kvinnans uppgifter kunde därför inte sägas få sådant stöd av vittnena eller övrig bevisning att kvinnans berättelse kunde ges företräde framför mannens, menade tingsrätten.
Utifrån mannens egen berättelse fick det dock anses styrkt att han och kvinnan kyssts, att han tagit på hennes rumpa och att han tagit under hennes kjol och ovanpå hennes strumpbyxor. Det var också bevisat att han tryckt sig mot henne, att underliven rört vid varandra och att han haft stånd. Han hade dessutom föreslagit att få utföra oralsex på kvinnan.
Anledningen till att kvinnan fått behandling hos psykoterapeuten var hennes problem med kroppsuppfattning och problem med att säga nej till sin omgivning – och mannen hade efter en längre tids behandling varit väl införstådd med kvinnans problem i dessa avseenden. Det framgick av utredningen att kvinnan i behandlingen varit ”skör” och rädd för att förlora mannens gillande. Tingsrättens slutsats var också att kvinnan i egenskap av patient och med hänsyn till det förtroende som vuxit fram under behandlingarna samt till hennes speciella problematik fick anses ha haft en utsatt position i förhållande till mannen.
Tingsrätten ansåg samtidigt att det relativt snabba händelseförloppet måste ha varit överrumplande för kvinnan. Med hänsyn till detta, kvinnans ambivalens inför vad som skedde och hennes bakgrund av psykiska problem med lågt självförtroende och svårighet att säga nej kunde kvinnan inte anses ha samtyckt på ett sätt som befriade mannen från ansvar. ”Med beaktande av [mannens] kunskap om hennes psykiska besvär kan inte dras annan slutsats än att han måste ha förstått att han utnyttjat hennes situation”, summerade tingsrätten.
Mannen dömdes därför till villkorlig dom och 40 dagsböter på totalt 8 000 kronor för sexuellt ofredande och ålades samtidigt att betala 12 000 kronor i skadestånd till kvinnan.
Göta hovrätt river nu upp den fällande domen och frikänner mannen helt.
Det är i målet klarlagt att mannen behandlat kvinnan i sin egenskap av psykoterapeut och att de sågs på vårdcentralen den aktuella dagen. De har också båda berättat om att de kom att kyssas och att mannen efter det på olika sätt berört kvinnan sexuellt. Frågan är om handlingarna varit ömsesidiga eller skett mot kvinnans vilja.
Enligt kvinnan har mannen varit den som tagit initiativet till den sexuella kontakten samtidigt som hon känt ”viss ambivalens” inför vad som skedde och samtidigt upplevde en social press. Mannen har, å sin sida, beskrivit en helt ömsesidig situation.
Åklagarens stödbevisning består huvudsakligen av de uppgifter som kvinnans behandlande läkare och hennes väninna lämnat. Som tingsrätten också konstaterat går uppgifterna som kvinnan lämnat till läkaren i viss mån isär jämfört med vad hon berättat i tingsrätten – och till väninnan har hon inte lämnat några detaljer. Kvinnans uppgifter kan därför inte sägas få tillräckligt stöd av den övriga utredningen för att ges företräde framför de uppgifter som mannen lämnat. Det är därför mannens berättelse som ska läggas till grund för bedömningen.
Utifrån hans beskrivning av händelseförloppet kan det i sin tur inte anses bevisat att mannen haft uppsåt till att kvinnan inte deltog frivilligt. Han har nämligen uppgett att kvinnan tryckt sitt underliv mot honom när de kramats och att de därefter börjat kyssas och att hon fortsatt att röra underlivet mot honom när mannen rört vid henne. Mannen kan då inte förväntas ha förstått att kvinnan inte deltog frivilligt – även med hänsyn tagen till att han var kvinnans behandlande psykoterapeut och hade god kännedom om hennes psykiska ohälsa.
En enig hovrätt finner mot denna bakgrund att åtalet ska ogillas och den fällande domen rivs därför upp.